2 fötter 8 tassar - en blogg om träning.

Vänstervarv i Mjölby.

2012-02-14T07:58:00.000+01:00

Grabbarna har "vackrat" sig...

I söndags åkte vi till Mjölby för att pröva lyckan i utställningsringen. För en gångs skull hade jag anmält även Zingo - det var ju fyra år sedan sist...
Linda hade hjälpt mig att göra pojkarna fina och prydliga och hjälpte mig dessutom med att visa upp Goblin.
Goblin var först ut i en rätt stor juniorklass och han såg, som vanligt, liten ut bland de andra hanarna... Bedömningen blev också därefter och han fick lämna ringen med ett Very Good. Domare Ragnhild Uhlin ville ha lite större hannar men kritiken var riktigt fin;

" Väl ihop kommen. Balanserad helhet. Mkt vackert väl ifyllt huvud. Vänligt uttryck. Aningen kort hals. Kompakt kropp som inte får bli tyngre. Passande benstomme. Tillräckliga vinklar. Instabilt bakställ. Fallande kors. Tyvärr helt utan päls för dagen. Rör sig något hastrångt. Bra drive från sidan. Trevligt temperament."

Rörelserna blev nog lite lidande då han var väl mycket på tårna och skulle nog behövt springa av sig ordentligt innan han kom in i ringen - något att tänka på till nästa gång. Att han är helt utan päls vet jag inte om jag kan hålla med om.... Han har nog aldrig haft mer päls än vad han har nu så jag får väl utfodra med extra B-vitamin inför nästa utställning ;)).

Goblins vackra huvud.

Zingo klev in i ringen tillsammans med tre andra öppenklasshannar och han såg väldigt pälslös ut i jämförelse... Resultatet blev ett "Very Good" till min stora förvåning. Tidigare har han ju bara 2:or på utställningar och Very Good smäller ju faktiskt aningen högre.

Kritiken löd;
" Lagom stor, maskulin hane med bra proportioner. Aningen grov i skallen. Kunde önska ett bättre uttryck, dock mörk ögonfärg. Tillräcklig hals. Tillräckliga vinklar och benstomme. Bra överlinje fram till korset som är väl fallande vilket ger ett underställt bakställ. Rör sig ok. Utmärkt färg. Pälskvaliteten är väl mjuk och det kunde gärna vara mer av den. Trevligt temperament"

Att Ragnhild tyckte Zingo var lagom stor gör det lätt att lista ut att Goblin, i hennes ögon, var lite liten... Pälskvaliteten och mängden av den är ju svårt att göra något åt men i övrigt fick han ju riktigt bra kritik.

Det är ju lite skillnad i storlek....

Vilken helg! (del 2)

2012-02-06T19:19:00.000+01:00

Stressig söndag.

Lördagen visade sig vara en riktigt bra dag för oss i Engsboda gänget. Minns jag rätt plockade vi hem 8 st första pris i de olika klasserna! Dagen avslutades med bubbel och restaurantbesök och sen blev det en relativt tidig kväll för mig och mina pojkar - vi var lika trötta alla tre.

På söndagsmorgonen vaknade vi till snöfall, betydligt behagligare yttertemperatur och en bil som snällt startade. Vi kom till tävlingsplatsen med mer tid tillgodo än på lördagen och jag hann köra en platsliggning var med grabbarna grus. Zingo skulle ju debutera i lydnadsklass 2 och i och med det blir ju platsen svårare så jag var, som vanligt, nervös. Genrepet gick bra. Zingo låg stadigt trots att en flatt for upp och sprang förbi honom och Goblin låg där han skulle även om han åt snö.
Klockan 9 var det dags för lottning och då insåg jag att det skulle bli en stressig förmiddag. Som tur var hamnade Zingo i första platsliggningsgruppen i sin klass och Goblin i den tredje i sin så med lite hundhållningshjälp gick det relativt smidigt men det kändes stressigt.
Zingo var som sagt först ut och vi hade turen att få en kantplats. Hundarna lades ner och idag gjorde jag ett betydligt diskretare dk med handen när vi lämnade de för jag ville ju att han skulle ligga kvar. Väl uppställda kändes det som vi var flera kilometer från hundarna och jag gjorde en del "fula"(en och annan harkling, rörde på fötterna...) dk på avstånd under de tre, mycket långa, minuterna. Inte snyggt men hellre poängavdrag än en nolla ;) Det tog tid men till sist var tiden ute och vi hade överlevt ännu en plats!
Fort ut, byta hund (hann till och med skyffla in Zingo i bilen!) och sen in med Goblin. Han fick också en kantplats och låg stadigt och fint trots att en hund gick upp och kom väldigt nära. Efter omläggningen låg han också fint men när det var 10-20 sekunder kvar reste han sig och kom raka spåret till mig....Lite trist men det känns så skönt att han väljer att gå till mig istället för att gå till någon annan hund, och han satte sig jättefint på min vänstra sida :).
Sen var platsen avklarad för båda vovvarna och jag fick kvicka på och ta ut Zingo för uppvärmning. Inte helt idealiskt med så tight mellan hundarna men det var bara att göra det bästa av läget.
Zingo fick lite fritt följ, läggande och fjärrdirigering innan det var dags att gå in på planen. Han kändes lite mer ofokuserad än på lördagen och jag var definitivt mer uppe i varv men jag tog ett djupt andetag och gjorde mitt bästa för att hitta fokus.
Fria följet kändes helt ok, läggandet klarade han idag och inkallningen gick bra. Rutan blev stökig. Han fick syn på en markeringskon till vänster om den och satte kurs åt det hållet istället så det krävdes fyra "dirigeringar" innan han var inne i rutan... Apporteringen som kom därefter blev inte heller något vidare då han fumlade vid upptaget, tog den "klumpen" och tog en något krokig väg in. Jag valde dessutom att ge ett dk för att rätta honom. Hoppet gjorde han lysande och hamnade mitt för hindret på andra sidan så återhoppet blev inget problem! Den avslutande fjärren gjorde han också kanon och jag kände mig mycket nöjd när vi gick av plan. Debuten kunde inte ha blivit bättre, och viktigast av allt - han fixade platsen!

In med Zingo i bilen och efter ett snabbt toalettbesök kunde jag konstatera att jag hade några minuters paus innan det var dags att ta ut Goblin. Puh! Hejarklacken hade även den här gången räknat poäng och det visade sig att jag och Zingo missat första priset med ynka 2 poäng... Lite snopet men jag kände mig inte ett dugg missnöjd för det - vi hade ju fått kanonbra poäng och de moment vi missade är ju de som kräver betydligt mer träning än vi hunnit med.

Alldelens för snart var det dags för lilleman. Goblin kändes ofokuserad och inte helt med mig när vi värmde upp och även fast jag försökte jobba fram lite fokus blev det inte bättre. Inne på plan kämpade vi på men jag hade bestämt redan innan att hjälpa honom så gott jag kunde för faktum är att han inte alls är klar för start egentligen.
Under linförigheten gick han som en liten spårhund med nosen i backen trots dk:n från mig och han hängde inte riktigt med i svängarna. Läggandet var långsamt och sen fick jag ta till dk för att sätta honom upp. Inkallningen gjorde han jättebra men nosade lite på min vänsterhand i avslutningen. Apportbocken var inte alls intressant och jag stort sett stoppade in den i munnen på honom och bad till högre makter att han inte skulle släppa den ;) Vid det avslutande hoppet hade han tankarna på något helt annat, och nosen djupt nere i spånet, så jag tog i honom och lyfte upp hans huvud... Aja baja, fick jag veta efteråt... Oups! Jag lär mig hela tiden... Själva hoppet blev inget hopp. Hans blick var fäst vid tävlingsledaren och apportbocken hon höll i handen (nu dög den minsann ;)) så trots dk (hans namn) sprang han bredvid.
Inget vidare program med andra ord men Goblin var glad när vi gick av plan och det var det viktigaste. Jag var varken förvånad eller besviken utan hade bestämt redan innan att vi skulle ta det som träning. Så här i efterhand inser jag ju att det hade varit klokare att köra Goblin på lördagen för han orkade helt enkelt inte koncentrera sig efter en helg borta boende tillsammans med 7 andra hundar och avsaknad av alla vardagsrutiner. Zingo däremot var inte särskilt påverkad av situationen utan skötte sig snarare bättre när han var trött i huvudet, men så är han ju fem år äldre än lillebror.

Sammanfattningsvis har det varit en fantastiskt kul helg tillsammans med ett härligt gäng Engsbodare. (Inte blev det sämre av att Zingo överpresterade heller ;)) Men det är jobbigt att bo borta och tillbringa långa dagar på tävlingsplatsen så vi var tre stycken mycket trötta individer som kom hem igår kväll, och tröttheten hänger i även idag. Nu tar vi några vilodagar innan vi tränar vidare.

Zingos poäng:

Platsliggande - 8 (dk lägg, påverkan)
Fritt följ - 7 (Bra position och kontakt, tröga halter av föraren (!), dåligt språng, ojämn pos, dk)
Läggande - 9 (Bra reaktion, ngt trögt ner, dk transport)
Inkallande- 10
Rutan - 5 (flera långa kommandon, snett in i rutan, bra jobbat)
Apportering - 6 (stannar upp, leker, flera dk, föraren flyttar sig)
Hopp - 10
Fjärrdirigering - 10
Helhetsintryck - 9 (Mkt glädje, bra förar jobb. Faller ur ibland men mycket glädje)

Domare: Mats Edbäck

Goblins poäng:

Plats - 0 (reser sig)
Tandvisning - 8 (ändrar ställning)
Linförighet - 5 (släpper i vändningar, drag i koppel, nosar hela tiden (:)), snett sitt, dåligt språng, dk)
Läggande - 6,5 (nosar, segt ligg, dk sättande)
Inkallande - 9,5 (avslut)
Ställande - 5 (stannar sent, framföring, dk, nosar)
Apportering - 7,5 (tveksamt) Snäll kommentar då jag faktiskt stoppade in bocken i munnen på honom..
Hopp - 0 (hoppar ej)
Helhet - 5 (dressyr, tar i hunden) Ta i hunden lär jag ju inte göra igen nu när jag vet vad som gäller ;)

Domare: Elisabet Jacobson

Finaste pojkarna!

Vilken helg! (del 1)

2012-02-06T09:59:00.001+01:00

Iskyla i Rättvik.

Helgen har tillbringats i Rättvik tillsammans med ett stort gäng från kennel Engsboda. Lydnadstävlingar och trevlig samvaro stod på programmet så både Goblin och Zingo fick följa med upp.

Redan på fredagkväll körde vi igång med en timmes träning i det ridhus där vi skulle tävla på lördag och söndag. Väderleksrapporterna hade utlovat -20 grader på lördagen så det var med glädje jag upptäckte att ridhuset uppvärmt! Istället för kylan fick vi en ridhusbotten med någon spännande blandning av grus och klippt filtmatta som alla hundar tyckte var mycket spännande... Skönt då att ha möjlighet att vänja de vid underlaget innan tävling.

Både Zingo och Goblin skötte sig fint på genrepet. Zingo var lite flamsig i början och ville hälsa på alla tikar men skärpte sig efter lite tillsägelse ;) Platsliggningen gick kanon så det kändes riktigt skönt.
Även Goblin kunde ligga plats, fast vi inte tränat särskilt mycket på det. Lite nosande blev det men jag kände mig rätt lugn eftersom han inte skulle tävla förren på söndagen - då fanns det ju möjlighet till träning på lördagen.
Fredagen avslutades med knytkalas och pep-talk inför lördagen och vi kom i säng alldelens för sent...

På lördagen vaknade vi till -25 grader på morgonen och mitt bilbatteri hade laddat ur i kylan när jag försökt köra dieselvärmaren innan hundarna skulle in i bilen.... Stresspåslag! Fick hjälp att starta bilen med kablar och istället för en lugn uppvärmning innan tävlingsstart fick jag snällt köra bilen till Nusnäs tur och retur för att ladda på batteriet... Kom tillbaka till tävlingsplatsen i sista stund och han med en något hastig platsliggning, som tack och lov gick bra, innan det var dags för lottning.
I lottningen fick vi startnummer 17 av 18 starter och hade turen att få ligga plats i en grupp om endast 4 hundar. Ridhuset var uppdelat i två planer och medans vi låg plats i ena änden körde Lkl 2 sina första starter på andra halvan - kanon för oss, då Zingo hade lite annat att titta på än grannhundarna! Fast besluten att han skulle ligga still hela platsen tog jag i med ett rejält dubbelkommando (STANNA! + handtecken :)) när vi lämnade hundarna och det funkade - han klarade platsen och jag svimmade inte!

Sen följde en lång väntan innan det var dags att köra resten av programmet och på grund av kylan blev det ett väldigt springande till bilen för att kontrollera att de täckesinlindade hundarna inte frös...

När det närmade sig vår tur började vi värma upp men den rekommenderade 30 minuter långa uppvärmningen blev nog på sin höjd 15 minuter - det var ju skitkallt! För att göra mig nervös strulade Zingo med läggandet som alltid annars fungerar jättebra men han kändes ändå med mig och lagom taggad.
Programmet började med tandvisning och sen följde de övriga momenten. Jag jobbade med att hålla fokus, vara i "bubblan" och göra precis som vi brukar. Zingo höll jag inom tajta ramar och tillät inte att han slappnade av mellan momenten (precis som fröken Ingela lärt oss) och momenten satt fint. Läggandet krävde dock ett dk men han lade sig i alla fall och när programmet var klart kom domaren fram och sa "jag fick lov att dra av lite för olydnad men det är en trevlig hund, och det är väl mycket fart i den?!" Jo tack, farten är det verkligen inget fel på ;)
Massor med bus och beröm utanför ridhuset och sen fort upp på läktaren för att höra vad hejarklacken tyckte om programmet. "Det blir ett förstapris!" möttes jag av! Yes! Den fantastiska hejarklacken hade skrivit upp och räknat ihop mina poäng så jag behövde inte vänta och våndas - underbart! Inte nog med applåder och upplyftande ord när vi var på planen utan även stenkoll på poängen!

I väntan på prisutdelningen kom mina snälla föräldrar och syster ner från Hornberga med ett nytt batteri till bilen som pappa monterade in och när jag i sista minuten kom in till prisutdelningen visar det sig att min underbara Brun har gått och vunnit hela klassen! 177 poäng, 1 pris, LP1 och klassvinst!
Vilken dag! Där någonstans tog min energi slut... ;)

Poängen blev:
Platsliggande - 8 (Kraftigt Dk eft lägg :)))
Tandvisning - 10
Linförighet - 9 (Position. Sega sitt)
Läggande - 6,5 (Extra förarhjälp)
Inkallande - 9,5 (Avslut. Satte sig ngt snett)
Ställande - 10
Apportering - 8 (Lätt tugg)
Hopp över hinder - 10
Helhetsintryck - 9 (Lite olydnad. Mycket glädje hos hund!)

Domare: Curt Sjödén.

Lördagens prisskörd ;)

LP1 Björshults Velvet Star.

Härliga hunddagar.

2012-01-23T16:46:00.000+01:00

Tinnerö och Kisa.

Tre dagars helg innebär givetvis hundaktiviteter.
I fredags träffades Nina och jag på Tinnerö där vi tog en rejäl promenad och tränade lite på vägen. Det var första gången jag promenerade på Tinnerö och det är ju jättefint! Speciellt så här års när man inte riskerar att springa in i ett gäng kossor ;). Mycket fin träningsmark dessutom och inte alls mycket folk (kanske för att det var fredag förmiddag...)
Zingo fick en platsliggning där jag, äntligen, fick en korrigering att nå hela vägen fram. Gyllerboda-style är det som gäller om han ska förstå allvaret - hur har jag kunnat glömma bort det... Efter korrigeringen låg han med helt annan attityd och kunde faktiskt tåla att Texas tittade på honom utan att han studsade upp!
Med Goblin var tanken att träna lite efter promenaden men han blev så fruktansvärt "pipig" efter att vi mött Charlotte och hennes "nylöpta" Puma att jag nöjde mig med träningstips i teorin. Jag är verkligen inte förtjust i hans ljud.... Det har dessutom blivit värre nu när han börjat markeringskissa och upptäcka brudar... Bara att ta tag i med andra ord.
Efter några timmar utomhus tog Nina och jag en fika på Coop (!) och pratade i kapp - tills nästa gång får det verkligen inte gå flera månader ;).

Lördagen tillbringades i Kisa. Dagen till ära var även Sarah med och tränade - Wilda ska ju bli apportör i år :).
Goblin fick tillsägelse för minsta pip och det fungerade bra, även om han visade upp en mycket sårad min som sa "min matte tycker inte om mig längre..." ;) Det blir så jag får jobba vidare med hans ljud.
Vi hade lagt ut ett riktigt stort sök som "småttingarna" (Goblin och Wilda) fick börja jobba i och sen fick de stora grabbarna ta över.
Goblin jobbade jättefint och tog för sig bra så precis som Tina säger behöver han, liksom syskonen, inte träna på sök, det kan han.
Zingo jobbade bra han med men plockade, som vanligt, in dubbla... Någon provhund kommer han ju aldrig bli så jag orkar inte längre bråka med honom om det...
Sen kom apportkastaren fram och till att börja med tyckte Goblin att det var lite obehagligt men det släppte efter några skott och han hämtade sen glatt markeringar efter skott. Det är kanske så att han behöver höra skott regelbundet för att "komma ihåg" att skott innebär roliga saker. Jag har ju min kastare så det är ju inga problem.
Zingo fick bara två markeringar med skott men han gjorde det bra. Jag safe:ade och hade kopplet runt halsen på honom men han satt stadigt på sin bruna rumpa - framsteg! Sen satt han uppbunden utan större protester när de andra hundarna fick sina markeringar med skott.
Dagen avslutades med en plats för Zingo, Pippi och Molle. Zingo låg hela första försöket så sen gjorde vi det igen med lite mer provokation i form av att Pippi körde fjärrdirigering och till sist inkallning. Inkallningen var för frestande, då gick han upp och jag kunde korrigera à la Gyllerboda. Nytt försök och då låg han även när Pippi kallades in :) Vem vet, vi kanske får till den där jäkla platsen en vacker dag...

Så här trött var Goblin i lördags kväll...

Tävlingsträning och miljöträning.

2012-01-17T16:26:00.000+01:00

En aktivitet per hund.

Ligger lite efter med bloggandet men här kommer förra veckans aktiviteter ;)

På torsdagskvällen letade jag mig ut till ett ridhus på Vikbolandet för att tävlingsträna lydnad med Zingo. Tävlingsträningen är ett kanonbra sätt att träna. Det är upplagt som en tävling med Ingela som kritisk domare och Adelia som tävlingsledare. Efter genomfört program får varje ekipage en muntlig genomgång av Ingela och några dagar senare får man dessutom en skriftlig kommentar med tips för vidare träning - passar mig och Zingo perfekt!

I torsdags körde vi Lkl 2 programmet för andra gången och det går framåt! Det som krånglar är den för*****de platsen. Förvisso ligger han provocerande nära de andra hundarna men ändå.... Jag lyckas inte korrigera honom så att det går in i den lilla bruna hjärnan att det är absolut förbjudet att röra sig... Frustrerande, men jag jobbar vidare.
Efter platsen värmde jag upp ordentligt med mycket fritt följ och en genomgång av de flesta andra moment och det kändes bra. Zingo var mer koncentrerad än gången innan och jag också för den delen.
Fortfarande sitter inte allt, så klart, men det känns skönt att det går åt rätt håll.

I lördags var det Goblins tur. FRK Östergötland hade ordnat en miljöträningsdag med Tina Lorentzon som tränar räddningshundar - en perfekt aktivitet för den försiktige lille Goblin!
Vi träffades vid Folkets park i Borensberg och började med att jobba oss igenom en mängd olika underlag - en trave träplank, korrugerad plåt, stenhögar, plast, hala golv och mycket mer. Även hanteringsövningar ingick i form av lyfta hunden upp och ner från bord/scen/diskbänk och som avslutning skulle hunden lyftas upp och in genom ett hål i väggen till ett mörklagt utrymme som sen skulle utforskas när matte/husse också lyckats kräla in i hålet.
Goblin började lite försiktigt men blev allt tuffare för varje avklarad övning och jag var tacksam för att han är en liten hund, annars hade jag aldrig orkat lyfta honom så mycket.
Efter några timmar i parken transporterade vi oss till Finja betongs fabriksområde där vi efter en lunchpaus fortsatte att utmana hundarna. Det blev promenad över betonghögar, på betongblock och kryp genom tunnel. Vi lyckades dessutom lyfta upp hundarna på en hög trave frigolitblock så de fick känna på även det underlaget.
Det är fantastiskt så snälla våra flattar är! Även de stora hannarna som var med ställde utan att knysta upp på att bli upplyfta och inknölade under ett räcke för att komma upp och ned från frigoliten!
Som avslutning på dagen gick vi in i fabriken och klättrade runt på "bord", åkte kärra och besteg läskigt höga och branta gallertrappor.
Efter lunchpausen var Goblins försiktighet som bortblåst. Lugnt och med viftande svans tog han sig an utmaningarna och när vi kom till gallertrapporna var det jag som fick stora skälvan när jag tittade ner, Goblin bara marscherade på :).
Efter mer än 6 timmars utmaningar åkte vi hemåt och det var en trött liten kille som sen sov gott resten av kvällen.

Hann inte fotografera så mycket men några bilder blev det...

Hålet i väggen där vi lyfte in hundarna och själva kröp efter.

Betonghögen som bestegs.

Inne i fabriken.

Min arma kropp.

2012-01-05T16:50:00.000+01:00

Träningsvärk!

Det har av olika anledningar blivit dåligt med riktig träning under hösten vilket gjort att mina muskler gått i ide, minst sagt...
Nu har jag i dagarna två passat på att åka längdskidor eftersom det faktiskt finns gott om snö här i Hornberga, och uppe i Grönklitt, och det känns. Ljumskarna värker, armarna känns helt kraftlösa och resten av kroppen ömmar vid rörelse. Skönt på sätt och vis, men ont...
Idag när jag kämpade på i spåret slog det mig att det är ca 20 år sedan jag tränade så "dåligt" som jag gjort de senaste månaderna så det är kanske inte så konstigt att det känns i musklerna. Tyvärr förstår inte hjärnan att kroppen är otränad så jag åker på i samma tempo "som vanligt" och klarar inte av att lugnt ligga bakom andra åkare i spåret vilket onekligen leder till att jag tar slut... Oavsett vad huvudet tror så finns inte orken där och det går bara inte att pressa sig hur länge som helst ;)

Utöver skidåkningen blir pulshöjande promenader i djup snö med hundarna och även det sätter sina spår. Zingo och Goblin är sällan så hungriga, och trötta, som efter en rejäl eftermiddagspromenad med massor av spring och bus i snön. Konditionsträning för oss alla med andra ord :).

Nog är det lite mysigt med all snö...

Grabbarna Grus.

Härligt att pulsa genom snön!

Lillen snöbadar ofta och gärna.

2012 började med apportering...

2012-01-04T08:30:00.001+01:00

...tillsammans med bästa träningskompisarna.

Finns det något bättre sätt att börja året än att åka till de djupa Kisa-skogarna och träna apportering? Jag tror faktiskt inte det, även om Zingo passade på att visa sina sämre sidor....

Linjetag och markeringar stod på schemat och Zingo hade helt glömt bort hur man gör... Till att börja med så var den där stoppsignalen något han aldrig förut hört och som avslutning kunde han inte ens springa rakt fram längs en väg på "ut". Ibland blir jag galen på honom! Det vore en helt annan sak om det var nya moment som ställde till det för honom men det här var så basic det kan bli och då köper jag inte att han spärrar upp sina runda ögon och ser ut som ett frågetecken. Som tur är så är jag minst lika envis som han så till slut fick jag som jag ville även om det krävdes många djupa andetag (och en del fula ord...)
För att sen försäkra sig om att hamna på plussidan hos sin matte passade han på att näst intill förstöra bilburen medan Goblin var ute och jobbade, så det var en jäkla tur att han satt på rumpan och inte knallade på de avslutande markeringarna.

För Goblin hade jag bestämt redan innan att den tid han var ute ur bilen och tränade skulle han gå fot och eftersom han hellre ville busa med Molle fick han en tillsägelse tämligen omgående, vilket ledde till en låg hund som först inte ville apportera... Det är inte lätt att träna två så olika hundar... Efter lite bus med en dummy så släppte det och han jobbade på bra med ett klart godkänt fotgående under förflyttningarna.
Markeringar var superskoj och det var på gränsen till att han knallade så jag fick hålla ett finger i "handtaget".
Goblin var helt klart den som skötte sig bäst men Zingo visade i alla fall vad vi behöver träna på så nu ska jag fundera ut en plan för 2012. Det kommer hända mycket skoj under året, inte bara hundrelaterat, så det kommer krävas en hel del pusslande och planerande för att hinna med allt...

Goblin med favoriten - morbror Molle.

Det skiljer lite i storlek men nog har de sina likheter.

2011 avslutades med lydnad...

2011-12-31T16:25:00.000+01:00

....för både svart och brun.
Mellandagarna har fyllts av lydnadsträning, tro det eller ej.

Det började i onsdags då Goblin och jag tog igen en missad kursgång och fick nöta linförighet och apporteringsbock i Ringarum. Goblin tyckte det mesta runt omkring var mycket mer spännande än själva lydnadsträningen och den där "träpinnen" gav han inte mycket för... Så fort apportbocken kommer fram försvinner apportören i Goblin. Blicken jag får av honom när jag säger "apport" säger allt, dvs "är du så dum att du tror att jag ska apportera en jäkla träpinne?! Hit med nå´t riktigt att apportera istället." Jag tog hjäp av Ingela men inte ens hennes trick kunde övertala Goblin...
Linförigheten blir dock bättre och bättre men kontakten är fortfarande alltför dålig. Han går prydligt vid sidan och hänger med i de flesta vändningar men med blicken framåt istället för på mig. Mer jobb krävs där, den saken är klar.

I torsdags var det Zingos tur. Vi fick erbjudande om att hoppa in på tävlingsträningskursen då det kommit ett återbud och den chansen tog vi förstås. Det blev en lång färd ut på Vikbolandet och sen några mycket givande timmar i ett ridhus. Vi fick köra igenom ett helt program tävlingsmässigt med Ingela som kritisk domare och Adelia som tävlingsledare, enligt de nya reglerna som börjar gälla 1 januari. Jag passade på att testa Lkl 2 trots att vi inte direkt tränat på de momenten - kände mig lite "wild and crazy" ;).
Vi började med sitt i grupp och platsliggning och Zingo fick plats mellan två snygga damer, allt för att utmana herr Brun. Avstånden mellan hundarna var, givetvis, kortare än på tävling och Zingo hade nog mindre än två meter till snyggingen Bianca vilket gjorde frestelsen alltför stor... Både på sitt i grupp och platsen gick han upp så jag fick två bra tillfällen att korrigera men oj, vad vi måste träna detta. Från och med imorgon ska alla hundar som går upp och går fram till en annan hund på tävling, även om det inte är i aggressivt syfte, rapporteras och händer det för ofta kan man bli avstängd från tävlan.... Hur jag ska våga tävla vete sjutton. I Zingos fall har det ju varit 50/50 om han går upp på tävling eller inte och jag är ju redan sjukt nervös inför varje plats....
Övriga programmet gick förvånandsvärt bra! En något ofokuserad och taggad hund förvisso men momenten kunde han! Rutan var det som var svårast, där stannade han framför rutan och jag fick ge ytterligare 2 kommandon innan han kom in ordentligt, men för att bara ha provat någon enstaka gång gjorde han det jättebra.
Den sammanfattade bedömningen var att jag ska värma upp ordentligt innan tävling, ca 30 minuter, så han hinner göra av med lite överskotts energi och få lättare att fokusera. I transporterna mellan momenten ska jag även där kräva 100% fokus och ett korrekt fotgående. Jag som förare ska, även jag, se till att fokusera och inte vara så "lydig"(och rädd för att göra fel) på plan utan följa min plan och lita på att tävlingsledaren säger till om jag gör något alldelens tokigt.
Kul var det och mycket givande! Nu hoppas jag på ytterligare återbud så vi får vara med en gång till :)

Fredag och lördag har vi tränat vidare här hemma och det går framåt. Zingo gjorde en riktigt fin ruta idag, utan belöning i den, och fotgåendet har skärpts så nu håller han sig vid sidan och hamnar inte framför lika ofta.
Goblin gillar också rutan och gjorde en fin sådan idag men från lite kortare avstånd. Apportbocken har jag lyckats göra lite intressant och han greppar den faktiskt! Linförigheten jobbar vi vidare med och jag är mycket noga med att belöna så fort han kikar upp på mig.
Det går framåt med andra ord och än så länge har vi ju drygt en månad på oss innan nästa tävling.

Nu önskar vi er alla ett GOTT NYTT ÅR!

En julaftonspromenad...

2011-12-24T16:33:00.001+01:00

...i strålande sol.

Vad kan väl vara bättre än att race:a över en blöt och kladdig stubbåker så att geggan sprutar om alla fyra tassarna och bakkärran får sladd i svängarna?! Ingenting om du frågar Zingo och Goblin. Avsluta med några riktigt blöta spurter genom vattenpölarna och promenaden är komplett. Det är härligt att vara flat!

Sol och plusgrader istället för snö och kallt.

Grabbarna Grus.

På spaning efter rådjur.

Nöjd Zingo efter ett uppfriskande dopp.

Härligt att sätta fart genom vattnet :)

Lillebror letar isbitar.

FRÅN OSS ALLA, TILL ER ALLA - EN RIKTIGT GOD JUL!

Snöig träning.

2011-12-20T08:16:00.000+01:00

Trötta och nöjda hundar.

I söndags styrde vi kosan söderut och så fort vi lämnade Linköping dök snön upp. Väl framme låg det säkert en decimeter snö på marken och det var två lyckliga hundar som for runt som galningar i det vita.

Träningen bestod av två rejäla sök i olika områden plus ett mindre "närsök" med mini-dummies och det krävdes hårt jobb i snöfallet. Ena sökområdet sträckte sig över en skogsväg och det var lättare sagt än gjort att få hundarna att jobba över vägen... Tänk vad mycket vi omedvetet lär våra fyrbeningar - väg = gräns = slut på området... Men det gick!
Trots fyra hundars (nåja, tre och halv, Goblin jobbade inte riktigt lika mycket) hårda jobb saknade jag ca 3-4 dummies som vi inte lyckades hitta. Jag som fick för mig att snön och mina fotspår skulle göra det lätt att hitta dummiesarna så jag gömde de lite extra, men den mängd snö som föll från ovan hade jag inte tagit med i beräkningen... (Sen missade jag dessutom att räkna minisarna och det gjorde ju inte saken bättre)

Efter ett par timmars jobb och bus i snön var det två trötta hundar som transporterades hem. Zingos snarkningar vid TV:n senare på kvällen var inte att leka med ;)

Time flies...

2011-12-16T16:20:00.001+01:00

...och det blir långt mellan inläggen...

Vi lever, tränar lite sporadiskt och har hunnit med ännu en tävling trots detta eviga mörker som fullkomligt dränerar mig på enegi. Hundarna däremot är lika pigga som vanligt och verkar inte beröras nämnvärt av att det är kolsvart ute majoriteten av dygnets timmar. Den stora skillnaden för deras del är att morgonpromenaden blir lite kortare och har flyttat till vägkanten där vi utgör en finklädd trio i våra reflexvästar. Till skogen eller ut på fälten vågar jag inte bege mig så länge det är mörkt - man vet aldrig om det står en attackälg och smyger bakom en buske....;)

Träningen har som sagt varit lite sporadisk men jag och Zingo var anmälda till Linköpings BKs lydnadstävling förra helgen så vi tog oss dit. Förberedelserna var minst sagt undermåliga och ett kort genrep hemma, samma dag som tävlingen, avslöjade att det var en brun hund som saknat sin träning och var taggad till tusen....

Väl på plats fick vi nummer tre i lottningen och på platsen låg Zingo mellan en Beauceronhanne och en liten Malletik. Han började med att sätta sig upp relativt omgående, kikade på publiken och grannarna, lade sig ner och med ca 20 sekunder kvar av platsliggningen tycker han att det räcker och går upp... Så irriterande! Kunde han inte hållit ut de sista sekunderna?! Inte mycket att göra åt men jag tappade den lilla inspiration jag lyckats skrapa ihop och resten av programmet blev väldigt ofokuserat vilket givetvis visade sig på poängen. Resultatet blev årets lägsta poäng - 140 stycken och precis ett 2: pris.
Men det var uppenbarligen inte bara vi som hade en dålig dag för vid prisutdelningen visade det sig att vi kom 2:a av 7 ekipage och fick en säck hundfoder och en pokal med oss hem....

Nu tar vi lite vila från lydnade och efter årsskiftet börjar vi ladda för nästa tävling som blir i Rättvik första helgen i februari. Då gör vi ett sista försök i ettan, eller kanske ett första i tvåan.... vi får väl se hur träningen går...

Grå vecka med bra avslutning.

2011-11-21T14:06:00.000+01:00

Han kan min "lilla" Brun.

Förra veckan var en seg rackare. Trots några dagar med sol kändes det mesta grått och tråkigt. Som alltid så här års drabbas jag av en rejäl svacka i både humör och motivation och vill helst bara dra täcket över huvudet och gå i ide. Det verkar hänga ihop med omställningen till vintertid och att allt blir så förbaskat mörkt - då blir även jag mörk i humöret... Synd bara att jag verkar förtränga att det kommer att hända, annars hade ju en vecka i solen varit en bra grej så här i november...

I tisdags tränade jag och Zingo en timme privat för Ingela. Solen sken, hunden var duktig och efteråt fick jag se duktiga Skoja valla - en riktigt bra förmiddag med andra ord! Eftersom min träningsmotivation för närvarande ligger på en väldigt låg nivå så var det perfekt att få lite nya moment att träna på. Det har blivit dags för klass 2 momenten så vi gick igenom hoppet, rutan och fjärren. Zingo, och även jag, tyckte det var riktigt kul med lite nytt för ettans moment har vi tragglat länge nu. Äntligen har jag fått lära mig hur man lär in rutan! Känns som ett märkligt moment men kan nog bli bra.

Fredagkväll var det dags för ännu en tur till Ingela och den här gången var det Goblins tur att träffa sin träningsgrupp. Vi jobbade på stadgan i läggandet och ställandet under gång, samt vändningar i linförigheten. Goblin var lite nosig och hade plötsligt glömt bort hur man lägger sig men även jag var aningens okoncentrerad så det var nog inte enbart hans fel ;). Annars känns ettans moment riktigt hyfsade med lilleman så får vi bara till kontakten i linförigheten kommer det bli riktigt bra. En provstart till våren känns inte helt orealistiskt.

Söndagen kom med regn och gråare väder än tidigare. Zingo och jag skulle till Motala och tävla men jag var inte det minsta sugen. Som tur var fick jag en "spark i baken" av Daniel och åkte dit. Min plan var att inte ha så mycket tid på plats innan start utan bara tillräckligt för att värma upp, men den planen sprack. Allt var försenat... När jag kom dit 20 minuter innan utsatt tid hade klass tre precis börjat och det dröjde ytterligare drygt 1,5 timme innan det var dags för lottning. Zingo fick en kort sväng med en plats som belönades med boll och lite uppsträckning så fort han blev nosig och sen blev det bilen tills det var dags.
Jag hade tur i lottningen och fick nummer 1 - kantplats under platsliggningen och ingen väntan på att köra programmet. Perfekt!
När vi gick in till platsen var min puls så hög att man kunde tro att jag var mitt uppe i ett tufft intervallpass. Vi ställde upp och jag försökte ta några djupa andetag (gick så där..;)). Passade på att säga några bestämda "nej" när Zingo kollade in hunden bredvid och när vi lämnade hundarna tog jag i med ett dubbelkommando - "stanna" + handtecken.
Det var nervöst när vi utgick och ryggen var mot hundarna så jag försökte diskret snegla lite över axeln.... Sen följde två väldigt långa minuter... Knäna skallrade och för att hålla händerna stilla tog jag ett stadigt grepp om västkanten. Zingo låg bra men efter en stund började han titta nyfiket åt vänster och då såg jag plötsligt i ögonvrån att hund nummer tre ställt sig upp... Andas! En liten, mycket "diskret", hostning från mig och Zingo lade ner huvudet på backen. När tiden var ute och momentet slut kändes det nästan som att knäna skulle svika mig - en sådan lättnad! Han hade klarat platsen!
Resten av programmet gjordes i vanlig Zingo-anda och vi belönades med 182 poäng, 1:a pris och klassvinst!

Poängen blev så här;
Plats 10 (domaren måste ha missat mitt dubbelkommando...)
Tandvisning 10
Linförighet 8 (sitter snett, växlar position) Inte vår bästa prestation men det kändes sämre än det uppenbarligen såg ut...
Läggande 9 (Ngt långt fram i transport)
Inkallande 10
Ställande 8 (ngt långt fram transport, flyttar sig) Av ngn anledning vred han ut rumpan när jag ställde mig vid sidan...
Apportering 9 (Håller ej stilla)
Hopp över hinder 9,5 (Sitter ngt snett)
Helhetsintryck 10

Domare Anders Svensson.

Tänk vilken tur att jag trots allt åkte till Motala! Årets sista chans på ett LP blir om tre veckor i Linköping och jag blir nervös för platsen av bara tanken på ytterligare en platsliggning...

Pokal och rosa gummigris fick vi med oss från Motala. Vädret tillät inte fotografering utomhus så kvaliteten på bilden är därefter...

Stadgeträning med levande duvor.

2011-11-08T16:49:00.001+01:00

En utmaning som heter duga :).

Efter FART-test på fredag och lördag ägnades söndagen åt träning. Nu hade Håkan och Karina lärt känna både förare och hundar så vi fick en rejäl genomkörare av "de 4 hörnstenarna" - kontakt, lydnad, passivitet och stadga. Våra svagheter hade vi redan blottat så de visste precis var de skulle sätta in stöten ;).

Vi fick en trevlig och mycket givande träningsdag där teori blandades med praktik och vi fick jobba hårt, både förare och hundar. Jag gillade deras träningsmetoder, som påminde en hel del om Gyllerbodas, och sög i mig så mycket som möjligt.
Träningen började med fotgående och vi drillades både med och utan hund i deras tekniker. Alla hundar svarade bra och får jag säga det själv så blev vi riktigt duktiga. Här var det bra att vi hade veka hundar...

Efter fika för de tvåbenta och lite vila för fyrbeningarna fortsatte det med stadga och passivitet. Dummiesar kastades och vi fick träna på att sitta stadigt under kast och sen bryta och vända ifrån dummyn. Så småningom ökades svårighetsgraden med att hundarna i tur och ordning fick lämna linjen och hämta en dummy. Goblin fixade det utan större bekymmer. En gång ryckte det lite i kopplet men då hade jag nog varit otydlig när jag talade om att det var "sitt" som gällde.

Efter ytterligare paus kom då höjdpunkten - när tamduvorna togs med i träningen. Vi placerade oss i en halvcirkel, sa till hundarna att sitta och sen gick Håkan runt med en duva som flaxade. Man kan lugnt säga att alla hundar tyckte det var spännande... Sen blev det stegvis svårare - duva på marken som flyger upp - passage av duva på marken (duvan var i skydd av en liten korg) och till sist - duva som Håkan kastade in mitt bland oss när förarna tänkte på annat... Det sista ledde till att tre flattar (Goblin, Tea och Dusty) hoppade efter duvan och vi förare blev redigt överraskade. I Goblins fall blev det självkorrigerande då han på något sätt landade på rygg efter hoppet och efter det satt han riktigt stadigt trots nära passager av duvor :)

Ingen bra bild men den enda... Duvorna gör sig redo att störa...

Med mig hem tar jag vikten av att vara tydlig och att jobba med så få, och små, ord som möjligt. Tyst och lugnt ska det vara. Ingen stress och komma ihåg att alltid avsluta med lugn och ro.
Till vinterns träningsplan lägger jag mer jobb på fotgåendet och att jag, återigen, ska minska ned på mitt pladdrande med hundarna. Passivitetsträning med fokus på ljud får inte heller glömmas bort. Sen hoppas jag att jag kan vara med i maj när Tina bokat in träningsdagar för Karina och Håkan, för jag trivdes verkligen med att träna för dem.

Hela helgen har verkligen varit jättekul och givande. Att ha en så engagerad uppfödare som Tina är en ynnest och jag är så glad att jag köpte en valp från henne och blev en del av "Engsbodarna", för det är ett härligt gäng som jag kommer ha mycket kul med framöver. Även Goblin verkar nöjd med helgen, och trött. Hela måndagen ägnade han åt att sova i kapp för det tar på krafterna att göra FART-test, bo borta med massa nya kompisar och dessutom träna hårt...

Intensiv helg i Flen.

2011-11-08T15:50:00.002+01:00

FART-test.

Helgen har varit fyll av hundaktiviteter. I fredags åkte jag och Goblin till Sörmlands Hunskola i Flen för att träffa resten av Storm-kullen och genomföra FART-test. 8 av 9 kullsyskon dök upp till testet och det var jättekul att se syskonen och fascineras över hur lika de är.

Goblin testades redan på fredagen som hund nummer två och det var spännande. Det mesta hade jag förutsett, till viss del, annat blev lite av en överraskning.
FART står för "FågelhundsARbetsTest", ett typ av mentaltest för fågehundar där man tittar på genetiken och vad som finns medfött i hunden. Testet är utvecklat av Karina Sellén och Håkan Johanzon som driver Sörmlands Hunskola.
Stormkullen har ju precis blivit 12 månader gamla och genomförde det som kallas FART 2 med 5 huvudmoment, inklusive skrämselmomentet. Hundar som är mellan 6 och 12 månader testas enligt FART 1 vilket innebär att skrämselmomentet inte är med.

Det började ett test av tillgängligheten och, tro det eller ej, den hade ingen av syskonen problem med. Det var snarare så att de var lite väl intensiva i sin tillgänglighet och ingen hade problem med att gå en sväng med en främmande person. Flattar i ett nötskal.

Goblin tyckte det var helt ok att bli hanterad av Karina.

Moment 2 var den sk buren, en hage med tre ingångar i olika storlek. En dummy kastades i hagen och sen stängdes en lucka i taget för att testa hundens problemlösningsförmåga, bytesintresse, byteshantering och miljöpåverkan.
Goblin, liksom de flesta syskonen, löste problemen strukturerat och hade inga större bekymmer med att hitta ingången. Han var lite miljöpåverkad då han tyckte det var lite läskigt att krypa in genom hålen men suget efter dummyn gjorde att han inte tvekade att göra det. Hantering av dummyn gjorde han jättebra och behöll ett fast grepp även när han fick krypa ut. Här hade jag gissat på ett lösare grepp om dummyn och blev positivt överraskad!

Här är det syrran Tea som tar sig in genom den "svåraste" ingången.

Moment 3 kallades "bläckfisken" och där testades hundens förmåga att upptäcka, efterföljande, kontakt, griande, bärande och behållande. Det gick ut på att en "bläckfisk" kom farande förbi hunden som sedan fick jaga efter och komma tillbaka med bytet.

Bläckfisken.

Goblin var på hugget och jagade efter bläckfisken men blev lite tveksam när han kom fram och undersökte föremålet och ville inte gripa direkt. Efter lite stöttning av Karina tog han den dock och kom glatt tillbaka med den. Proceduren upprepades en andra gång och då fanns det inga tveksamheter att gripa. När den skulle bärgas andra gången fick hunden lite motstånd i linan och Goblin kämpade på men kampade inte om bläckfisken utan "tappade" den och tog upp den på nytt tills han kunde leverera till mig.
Att han inte skulle kampa hade jag gissat, det är han dålig på, men att han blev så tveksam i gripandet första gången kom som överraskning.

Även här är det Tea som är modell.

Moment 4 "Gropen" testade hundens byteshantering och bytesintresse. En mini-dummy gömdes i en nedgrävd hink täckt med granris som hunden skulle söka rätt på. Man gjorde tre skick. Ett för uppvärmning, ett med dummy i gropen och ett utan dummy i gropen.
Första och andra skicken löste han bra och han tvekade inte att stoppa ned huvudet i gropen för att hämta dummyn. Tredje och sista skicket gick han direkt på gropen och letade - bra minnesbild där! Sen blev sökområdet större och större och engagemanget blev mindre så hans uthållighet får vi jobba på.
Det som förvånade mig här vid gropen var att han plötsligt hade så dåliga inlevereringar. Han tog upp dummyn, kom halvvägs in, lade ner den, tog sen upp den och kom in... Inget jag tidigare sett... I övrigt tyckte jag att det stämde med min uppfattning om honom - att han skapar tydliga minnesbilder har jag sett många gånger förut.

Brorsan Casper stoppar huvudet i gropen.

Till sist var det dags för moment 5 "släden". Här testades rädsla, aggression, aggressionsbalans, undersökningsförmåga och avreaktion. För att göra det kom en halvfigur med stora vita ögon åkande mot hunden.
Goblin blev minst sagt skiträdd, men jobbade på det trots sin stora rädsla. Som Håkan uttryckte det - utan sin stora kamplust hade han inte löst det. Majoriteten av kullsyskonen blev också ordentligt rädda men Goblin var helt klart räddast och det tog tid innan han avreagerade. Det bästa med det här testet, i jämförelse med "vanligt" MH, var att hundarna verkligen gavs tid att avreagera så inga rädslor fanns kvar när man gick därifrån även om hela momentet tog lång tid. Goblin hade att göra 30 minuter innan reaktion och avreaktion (dvs hela momentet) var avklarad och generellt i kullen låg det på ca 20-25 minuter. Någon aggression visade han inte tecken på.
Att han var feg visste jag sedan tidigare men det förvånade mig att det tog så´n väldig tid för honom att avreagera. Ännu en bit att jobba på.

Keno tyckte också att gubben var läskig.

Mellan varje moment tittade man även på hundens förmåga att bli/vara passiv och tendens till ljud. För att kunna se det fick man inte ge några kommandon till hunden utan bara stå med längd på kopplet och låta hunden sköta sig själv. Här var Goblin ovanligt stökig men lugnade sig långsamt under tidens gång.

Lite suddig bild, men så härlig... Brorsan Flax lever upp till sitt namn under passivitet.

Kampskall ägnade han sig inte åt, tack och lov, men det dök upp lite pip och gnäll vid passiviteten mellan momenten. Dock var han tyst under själva momenten vilket stämmer bra överens med mina egna upplevelser av honom.
Under aktivitet hade han ett anpassat stresspåslag, under passivitet ett långsamt minskande stresspåslag och under rädslepåverkan uppvisade han sporadiska handlingar med bristande självkontroll - enligt protokollet.

När hela testet var genomfört gick vi igenom protokollet tillsammans och jag fick lite råd och tips om hur jag ska jobba vidare med Goblin. Föga förvånande behöver jag jobba med hans rädslor och ljuden under passivitet så det ska in på träningsplanen för vintern. Nu ska det fixas läskiga "spöken" där hemma så lillkillen tuffar till sig ;). Resultatet på "bläckfisken" gjorde också att jag fick tipset att ta det varligt med introduktion av olika viltslag och tänka på att långsamt öka vikt, volym och svårigheter i terräng.

Efter att alla kullsyskonen testats kunde vi dra slutsatsen att det är en väldig jämn kull. De har alla ett bra arbetspaket, enligt Håkan och Karina, men behöver jobba på sina rädslor då de inte har så stor dådkraft. Figuren på släden behövde läggas ned för alla utom två syskon (den tuffa bruttan Tea och brorsan Jack, som tränat lite på det tidigare) för att de skulle våga sig fram så det är veka hundar vi har att göra med. Det positiva med det är att de är lättdresserade då de skapar tydliga minnesbilder av olust, det negativa att de lätt skulle kunna bli skrämda av tex en dold kastare på ett prov och sen inte vilja gå ut på markeringar... Ljuden under passivitet hade de också gemensamt vilket också måste tränas.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var väldigt intressant att få möjlighet att se så många hundar testas och testet som sådant känns väldigt genuint och rättvisande. Det var bara några få saker som överraskade mig, det mesta (om än inte graden av det) hade jag mina aningar om. Nu ska jag faktiskt boka in Zingo för ett test för jag blev väldigt nyfiken på att se hur han reagerar och det var inga problem att testa äldre hundar även om en del beteenden kan vara inlärda. Förhoppningsvis lyckas jag locka med mig lite sällskap, Anna och Molle kanske?? ;)

Tyvärr har jag dåligt med foton på Goblin, därav bilderna på syskonen, men Daniel filmade hela testet. Om jag lyckas fixa det kanske det kommer en film så småningom...

Snygg-Goblin.

2011-11-01T18:04:00.001+01:00

Och träning i Kisa.

I söndags var det dags för andra försöket i vänstervarv för lilleman, och bra gick det!
Linda Bergqvist var så snäll och hjälpte mig med både trimning och visning, och det är faktiskt skillnad när någon som kan håller i snöret i ringen.
Det var en liten juniorklass med 4 hundar som var relativt jämna i ålder (alla födda mellan slutet av augusti och slutet på december). Juniorklassen är numera för hundar mellan 9 och 18 månader så det kan vara stor spridning.
Trots att hundarna var jämngamla var det stor skillnad i hur "färdiga" de var. När alla ställde upp i ringen såg det ut som valp (Beckmanmåses lilla Wilde) - vuxen - valp (Goblin) - vuxen, så då trodde jag att det skulle bli ett "very good" igen. Men tänk så fel man kan ha!
Domaren skickade ut de båda "vuxna" hundarna med "very good" och kommentarer som "för tung" och de två små-skitarna fick båda "excellent"! Så himla kul! I konkurrensen fick sen Linda visa Goblin mot sin egen uppfödning och det gjorde hon bra - Goblin vann! Tyvärr blev det inget CK i klassen då domaren tyckte rörelserna fortfarande var för valpiga, men jag är lika glad för det!
Tusen tack Linda för att du visade Goblin så snyggt!

Goblin med sin snygga "excellent" rosett.

I lördags värmde vi upp inför utställningen med ett rejält träningspass hos Anna och grabbarna. Solen sken, som den alltid gör i Kisa, och vi körde hårt med linjetag och markeringar på ett fält med många möjligheter.

Zingo visade alltför tydligt att det var ett tag sen vi körde linjetag och var envisare än envisast, men jag var trots allt ännu envisare och fick min vilja igenom till slut. Tänk om han bara kunde gå med på att "matte vet bäst" och göra som jag säger från början... Fast då skulle vi ju inte ha något att träna på...
De avslutande dubbelmarkeringarna gjorde han däremot riktigt bra från början. Han satt stadigt med rumpan i backen utan tendens till knallning men även där behövs mer träning för att bli bättre på själva markeringen. Jag kan tycka att det blir lite stora områden han söker över innan han hittar dummyn. Inte jättekonstigt då vi knappt kört markeringar de senaste åren...
Goblin fick testa dolt linjetag (krävdes ett omskick), markeringar (sitter stadigt och fint, men går ibland inte ut tillräckligt långt) och som avslutning markeringar med fågel. Fågel tänkte han inte ta, minsann, eller ta den kunde han väl göra om det blev lite konkurrens och jag skickade Zingo på pippin men spontant var det knappast.... Är det inte det ena så är det det andra... Han hade visst glömt bort hur kul han tyckte fågel var i somras, så nu blir det en period med fågel för lill-killen innan vintervila och träningspaus tar vid.

Som sagt, solen skiner alltid i Kisa ;)

Igår eftermiddag var det dags för en ännu en genomkörare hos Anna. Linjetag stod på menyn. Den här gången med diken och terrängbyten som utmaning. Fältet var härligt lerigt och både hundarna och jag såg ut därefter när vi var klara (imorse gick jag dessutom till jobbet med en rejält nedlerad handväska som jag inte upptäckte förren jag skulle hem...). Nytt träningssällskap hade vi också i form av Carina med goldenkillarna Zingo och Musse. Lätt att bli förvirrad på namnen med andra ord :).
Både Zingo och Goblin jobbade på bra. Båda tog sig över diket men Zingo fick lite huvudbry när jag envisades att skicka honom diagonalt över.
Sen blev det lite tid för Goblin att fjanta runt Molle och han fick även köra lite linjetag med Anna. Molle och Goblin är så gulliga ihop, även om Goblin börjar bli kille på riktigt nu. Dela både matte och dummy kan man göra utan problem och busa förstås.
Allt som allt, ännu en bra träningsdag. En tur i duschen efter hemkomst, mat och sen var det två killar som drog rejäla timmerstockar framför tv:n - härligt!

Från vä - Molle, Zingo, Musse Flat och Musse Golden i väntan på deras tur. (och solen skiner ;))

Veckan som gått.

2011-10-28T16:05:00.003+02:00

Vi har hunnit med en hel del, men inte att blogga ;)

Nog för att det är grått och trist ute men tiden går fort ändå...
I fredags återvände vi till Linköping efter en mycket skön vecka i Hornberga. Hundarna var trötta och nöjda efter all träning så det har blivit lite mindre av den varan under veckan.

I söndags var det dags för andra försöket i lydnadsklass 1 med Zingo och det gick inte alls... Redan från att jag tog ut honom från bilen kändes han lite ofokuserad och väldigt nosig men jag hoppades att det inte skulle påverka jobbet på planen och gjorde ingen större affär av det, tyvärr. Så här i efterhand förstårjag att jag borde ha tagit tag i det direkt och krävt koncentration eftersom han sedan gick upp på platsen. Vi blev lottade att ligga brevid en snygg, brun flattik och den frestelsen kunde inte herr Brun stå emot. Redan när vi lade hundarna ner märktes hans intresse för tiken då han snabbt lade sig på vänster skinka med blicken mot tiken (annars ligger han helt rakt.) och där började jag ana oråd... Han åkte sedan av planen så omilt som jag vågade och resten av programmet gjorde han riktigt bra. Vi slutade på 150 poäng och en tredje plats. Nytt försök blir i slutet av november.

I tisdags var det sen dags för lydnadsträning och jag stod beredd att korrigera minsta lilla rörelse under gruppmomenten men han satt och låg prydligt, precis som man ska, trots söta bruna Wilda vid sidan om. Han kan om han vill med andra ord...

Goblin har också fått lite träning i form av lydnad. I onsdags testade vi en ny grupp som faktiskt passade både honom och mig betydligt bättre. Vi har ju inte kommit så långt så den här sk "tävlingsförberedande" gruppen med mer jämngamla hundar kändes jättebra. Lite jobbigt fick han det eftersom två tikar löpte och då var det svårt att koncentrera sig, minst sagt. "Ligg" tog tid innan han kom på vad det betydde och "apport" ska vi inte tala om ;)
Att allt satt så sent som kvällen innan var svårt att förstå men det är uppenbarligen inte lätt att upptäcka väldoftande tjejer och samtidigt jobba....

Träningsläger i Finnmarken.

2011-10-19T19:00:00.001+02:00

Och kennelträff på vägen upp.

I lördags fyllde vi bilen med alldeles för mycket saker för att åka till Hornberga och en veckas semester.
Första stoppet på resan var i Åkersberga och kennelträff på kennel Engsboda.
Det var riktigt kul att träffa så många trevliga Engsbodare och umgås några timmar. Om jag minns rätt så var det 24 av 34 avkommor på plats - häftigt att lyckas samla så många!
Vi roade oss med en lagtävling bestående av sex olika stationer, tre för de tvåbenta och tre för de fyrbenta. Goblin gjorde nog bättre ifrån sig jag... Tyvärr kunde vi inte stanna till slutet då resultatet skulle avslöjas eftersom ytterligare 4-5 timmars bilfärd väntade, men det var trevligt så länge det varade!

Här uppe i Hornberga har vi kört hårt med hundarna. Två träningspass per dag gör kvällarna lugna ;).
På förmiddagarna har jag kört lite lydnad med båda två. Zingo och jag finslipar Lkl 1 momenten och har börjat nosa på inkallning med ställande. Det går bra! Lite ovarsam med apportbocken är han dock....
Goblin börjar lära sig ettans moment men det är fortfarande svårt med kontakten vid fotgåendet. (Eventuellt, men inte särskilt troligt ;), har hans matte lite dåligt tålamod när det gäller det och tränar det därför för lite.)

Så ska apportbocken greppas :)

Liten vovve och stor apportbock...

Efter lunch förflyttar vi oss till storskogen för apporteringsträning och svampplockning.
Vi har tränat minnesmarkeringar, enkel- och dubbelmarkeringar med och utan skott samt sök och hundarna sköter sig ypperligt.
Jag var lite nervös inför skottträningen då Goblin reagerade på skott för några veckor sen men det var helt i onödan. Uppenbarligen var det öroninflammationen som spökade och nu när den är utläkt räckte det med att han fick se Zingo apportera en gång på skott för att han sen skulle tycka det var skitskoj! Han till och med knallade en gång när jag jag lagt honom bakom och skulle skicka Zingo....
Zingo har verkligen visat framfötterna då han suttit stadigt vid skott och kast. Lite svårare blev det efter Goblin hade tjuvat dummyn mitt framför näsan på honom men det räckte med ett bestämt "sitt-stanna" för att få honom på andra tankar.
Extra kul är det att Daniel är med och tränar, det tycker både hundarna och jag, vi får nog släpa med honom lite oftare ;).

I samband med träningen blir det även låga promenader med mycket bus och det är trötta och nöjda hundar som sover sött om kvällarna.

Team Duvskog.

Plötsligt händer det!

2011-10-09T18:18:00.001+02:00

Zingo levererar.

Lydnadstävling i lördags och dags att testa Zingos platsliggning i skarpt läge. Solen sken, jag var nervös och Zingo, ja han ville bara jobba ;)

Vi började egentligen redan i onsdags kväll med en träningstävling på Linköpings BK där Zingo visade att han faktiskt kan. Där blev vi lottade att ligga på en kant under platsen men eftersom jag ville träna på svårigheter bad jag snällt om att få byta plats och det var inga problem.
Platsliggningen gick alldelens utmärkt och alla hundarna låg stadigt - skönt! Resten av programmet gick också bra, så pass bra att vi vann träningstävlingen med 185 poäng och fick ett bra genrep inför lördagens riktiga tävling.

Så bar det då av till Söderköpings BK på lördagsförmiddagen och det var "upp till bevis" - skulle platsen fungera...
I lottningen drog vi nummer 3 av 6 och genast började jag nästan tvångsmässigt spana in hund nummer 2 och 4. Såg de ut att vara hundar som låg stadigt? Den ena var en lurvig liten sak vars matte visade sig vara lika nervös som jag inför platsen och vi hade nog samma utgångsläge - vår hund kunde gå upp om någon annan hund gick upp. Den andra var en mycket livlig och lite stökig boxer som verkade ha massor av energi och jag bara hoppades att den trots det skulle vara stadig i platsen.
Så var det dags. En efter en gick vi in på planen och ställde upp. Hundarna lades plats, förarna utgick och i samma stund som vi vände runt och ställde upp med näsan mot hundarna for boxern upp. Hjärtat hoppade upp i halsgropen, pulsen ökade och det har väl aldrig känts som så långa sekunder som de som passerade innan jag hörde "förarna återgår". Det var raska steg tillbaka till Zingo som låg och tittade på boxern som nu fått upp två labbe tikar. Tack och lov låg Zingo stadigt och såg inte särskilt brydd ut av allt ståhej runt omkring, men jag svettades...
Boxern fick lämna planen och vi lade om hundarna. Den här gången gick det bra! Det var två långa minuter och jag visste inte riktigt var jag skulle göra av mina händer (man kan få handsvett även om det är kyligt ute ;)). När tiden var ute och momentet slut kände jag mig som en vinnare! Zingo hade fixat en platsliggning på tävling - komplett med en stel och nervös matte!
Efter den nervpärsen kändes resten av programmet som en barnlek. Jag hade ju redan nått mitt stora mål men vi lyckades hålla ihop och gjorde ett riktigt bra program. 181 poäng, ett första pris och klassvinst! Han är bra min Zingo, trots att jag ibland haft mina tvivel ;)

Så här blev poängen;
Platsliggande 10
Tandvisning 8 (Reser sig)
Linförighet 8,5 (Långt fram, släpper något i helomvändning)
Läggande 9 (Långt fram transport)
Inkallande 9 (Ngt tveksam sista biten)
Ställande 9 (Växlar position i transport)
Apportering 7 (Tuggar) Han gjorde en riktigt snygg rullning av app.bocken för att få bak den i munnen...
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 10 (Bra samarbete!)

Nu är det väl bara att anmäla till ytterligare tävlingar för husse har beställt ett LP.....;)

Stolt kille med rosett och pokal!

As days go by...

2011-09-30T07:08:00.001+02:00

...i en rasande fart.

Den här veckan har varit fullspäckad, vissa dagar mer än andra.
Tisdagen var en sådan dag och den startade klockan sju när bilen lämnade gårdsplanen med riktning mot Åkersberga. Efter många om och men kom jag äntligen i väg för ett besök hos Tina :).
Goblin och jag blev ordentligt drillade i både linjetag, markeringar och skott. Jag fick även se brorsan Keno in action och han är riktigt duktig sin ringa ålder till trots.
Goblin hade inga problem med linjetagen, det är ju det vi tränat, men markeringarna med skott var ingen höjdare... Jag upptäckte för snart två veckor sen att han reagerade på skott så jag ville att Tina skulle se det för att jag sen skulle kunna lägga upp en bra strategi för att jobba med den biten. Den här gången reagerade han med att bli passiv. Det pangade (ett mycket "snällt" skott) och sen kastade Tina en dummy. Första gången hämtade han dummyn efter lite övertalning men sen blev han allt tyngre i gumpen och bara satt... Inte gjorde det saken lättare att jag så gott som aldrig kastat markeringar åt honom, han var inte tillräckligt lockad av dummyn för att trotsa det obehag han kände av skottet. Den saken får jag jobba på - att dra upp honom på dummys för att sen kunna lägga på skott, och då är tanken att dummyns dragningskraft ska göra att han struntar i skottet. (Igår var jag till veterinären med Goblin och det visade sig att han har öroninflammation på vänster öra, det kan ju ha bidragit till att han reagerat på skott... Nu ska han behandlas i tio dagar innan vi provar skott igen)
Förutom markeringar har jag nu fått en bra instruktion i hur jag ska lära in ett bra områdessök, nya linjetagsövningar och lite bannor för att jag "curlar" min lilla Goblin. Förstår inte alls vad Tina menar med att jag curlar honom....*harkel*... han som är så liten och gullig måste väl ha lite stöttning av sin matte... (Egentligen förstår jag precis och jag har även märkt det själv att den lilla får mig att bli riktigt fjantig och mesig... Tur att jag har Tina som säger ifrån innan det går helt över styr! ;)

Efter ett par timmar hos Tina hoppade vi in i bilen igen och styrde mot Fyllingarum och lydnadskursen. Den här gången var det Zingos tur att få jobba och han gjorde det bra!
Vi började med gruppmomenten och Zingo satt prydligt i "sitt i grupp" och låg stadigt under platsliggningen - så himla kul att det fungerar!
Sen fick vi individuella instruktioner i ett valfritt moment och jag valde linförigheten eftersom jag har så svårt att få till det med koppel, mina fötter och hunden. Återigen fick Ingela mig att fundera över om lydnad verkligen är något för mig... För att hitta ett bra tempo som passar Zingo skulle jag försöka gå med längre steg, rulla på fötterna och, för att inte få en överdrivet stolpig gång, vicka på höfterna! Är det något jag inte klarar av så är det att vicka på höfterna. Mina höfter är fast förankrade i ett stadigt muskelpansar efter alla mil i joggingskorna och bristen på rörlighetsträning så mina försök att röra på dem var minst sagt skrattretande. Jag upptäckte till exempel att jag tar hjälp av armarna när jag försöker röra på höftpartiet och ska jag hålla armana stilla blir jag plötsligt stelopererad i knäna... Oj, oj, oj - läxan till nästa vecka är med andra ord inte att leka med.
Sen fick jag jobba med att Zingo ska hålla kvar kontakten med mig under igångsättningar och vändningar och det blev faktiskt riktigt bra, även om han taggade igång lite väl mycket på godisbelöningarna.

Så här trött blir man av en dag full med aktiviteter...

Ett år av saknad.

2011-09-25T06:50:00.000+02:00

Älskade Zackson.

Idag har det gått ett år sedan vi så plötsligt förlorade vår Zacke. Smärtan har avtagit men det finns ännu dagar då han saknas så det gör ont och tårarna rinner.
På något sätt finns han ändå alltid hos oss. Oftast bara i våra tankar men ibland kommer han till oss i fysisk form då lille Goblin har vissa beteenden som liknar gamle svarts och då sticker det till i hjärtat och vi minns med ett leende hans egenheter.
Zacke - du berör oss fortfarande och du är långt ifrån glömd!

Hittade den här dikten, men vet tyvärr inte vem som skrivit den, och det är som om Zacke talat till oss...

"Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig

Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.

Jag är med dig fast du inte ser mig.

Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.

Jag har det bra nu - så fortsätt gå

för jag är alldeles bakom dig ändå!"

Duckpond the Dutch Windmill 6/9 2002 - 25/9 2010.

4 minuter!

2011-09-17T14:01:00.000+02:00

Det går framåt :).

I torsdags var det dags för lydnadskurs. Jag stod lite i valet och kvalet vem av killarna som skulle få göra huvuddelen av jobbet men när Ingela sa att vi skulle börja med gruppmomenten blev det plötsligt ett lätt beslut. Zingo skulle givetvis få göra en platsliggning bland de här hundarna som än så länge är främmande för honom. Goblin var också med ner på planen men fick sitta uppbunden och träna passivitet.

Vi började med lite uppvärmning i form av ingångar och redan där kände jag att en del pusselbitar trillat på plats för Zingos del. Han hade inte en tanke på att ge sig iväg efter de andra hundarna utan jobbade med mig eller låg där jag lagt honom. (Tjoho! Han kan ju!)
Sen var det dags för eldprovet. Vi började med sitt i grupp och Zingo fick en kantplats så här första gången. Jag hade givetvis med bollen som jag lade bakom mina fötter när vi ställt upp 10 meter ifrån hundarna. Zingos koncentration var på topp och han gjorde inte en enda antydan till bus. När drygt halva tiden gått lade han sig visserligen ner så jag fick gå tillbaka och sätta upp honom igen, men det känns ok för att vara första gången vi provar sitt i grupp.
Sen var det då dags att se om han lärt sig något av vår plats träning. Den här gången fick vi ställa upp mellan lilla Enzo och schäfern Athena. Hundarna lades ner, vi utgick och ställde oss 10 meter ifrån. Jag placerade bollen bakom mina fötter och sen stod vi där. Zingo hade full koll på mig, och bollen, och rörde inte en fena. Inte ens något nosande i gräset. När tiden var ute gick vi tillbaka och Zingo fick hämta bollen som belöning. Det gick! När sen Ingela talade om att de legat i 4 minuter blev jag ännu gladare - 4 minuter! Zingo som aldrig tidigare legat längre än ca 30 sekunder bland främmande hundar. Hon kan sin sak Ingela. Vilken tur att jag fått kontakt med henne.
Efter gruppmomenten fick vi allihop köra igenom våra respektive lydnadsprogram tävlingsmässigt med kommendering och även det gjorde Zingo med stil. Det som gick sämst var linförigheten och det var nog mest mitt fel... Helt plötsligt började jag fundera på om jag gick "rätt" eller inte och då tappade jag även Zingo. Jag ska också tänka på att ta lite längre kliv och öka tempot en aning för att få bättre flyt.
Övriga moment gick bra förutom hoppet då han laddade mot en plasthink för att undersöka den, men där var jag snabb och håvade in honom. Efter ett allvarligt snack med honom gjorde vi om det utan problem.
Zingo fick sen pausa och det var Goblins tur. Goblin och jag tränade vidare på ingångar, kontakt, läggande och ställande under gång och som avslutning fick han prova hindret. Den lille svarte var duktig, som vanligt ;), även om vi har en bit kvar innan vi har något som kan kallas fotgående. Vid min sida kan han gå men ännu inte med ögonkontakt, men det kommer.

Allt som allt var jag jättenöjd med alla 8 tassarna så resan hemåt i kolmörkret gick riktigt lätt :)).

Missad rapport.

2011-09-13T17:27:00.000+02:00

Ingela träning.

Jag är just nu inne i en period med mycket jobbande, och mycket kvällsjobb, vilket gör att känner mig som en zombie vissa dagar. Jag är verkligen ingen kvällsmänniska och får jag välja kliver jag hellre upp innan fem på morgonen än tvingas vara vaken och alert efter klockan tio på kvällen, men med ett skiftjobb är man ibland tvungen att även jobba kväll.

I fredags blev jag och Zingo drillade av Ingela och tog första steget mot att kunna ligga plats. Mycket bra träning blev det och det tog inte lång stund innan Ingela kom på hur vi skulle göra för att få den brune herren att fokusera på rätt saker. Tricket stavas B-O-L-L. Han får helt enkelt ligga och "bevaka" en tennisboll, som nu första gången lades synligt mellan mina fötter, och som belöning skickas han sedan att hämta bollen. Fungerade kanon!
Som störning fick Ingelas tre hundar fick göra inkallningar och leka med boll runt omkring honom och då blev det till att börja med svårt... Det krävdes några ordentliga åthutningar innan han förstod att det enda han skulle göra var att ligga och hålla koll på sin boll, men då gjorde han det jättefint. Jag fick även se hans tankeverksamhet för första gången. Annars har jag ju alltid haft honom vid sidan eller lite bakom mig och bara fått berättat att det syns väldigt väl när han tänker - nu fick jag se det själv :)).

Nu ska vi nöta vidare här hemma (och ute i miljöer med mycket störning) och sen blir det ytterligare ett pass med Ingela om ca 14 dagar.

Dagens andra outfit...

2011-09-08T21:06:00.002+02:00

Träning hos Anna.

Favoritklädseln och snyggaste halsbandet ;).

En tur till Kisaskogen stod på schemat för eftermiddagen och vi mötte upp Anna och grabbarna vid "den lilla sjön med gungfly". Anna styrde raskt upp dagens träning och tur var väl det för det blev en riktigt bra träning. Endast en hund per man åt gången och så placerade vi oss på varsin sida av sjön och jobbade med markeringar och linjetag.

Zingo var först ut och vi började med en enkelmarkering och till min stora förvåning, och glädje, satt han stadigt på rumpan och väntade tills han fick tillåtelse att apportera. Yes! All träning börjar ge resultat! En dubbelmarkering sen och där behövde han lite stöttning på den andra apporten, men jag gjorde det nog krångligare än vad det var.... Det är banne mig inte lätt att se ordenligt på avstånd men till slut kom han rätt och dummyn levererades till mig.
En förflyttning till en smalare del av sjön och så var det dags för linjetag. Började med en enkelmarkering och när han var på väg tillbaka med den smög Anna ut en till dummy på samma plats som sen skulle hämtas in på ett linjetag. Vi har ju haft lite bekymmer med linjetag på vatten men idag lyckades det! Zingo var lite tveksam till att börja med men sen simmade han ut och jag stöttade med "ut" och dummyn kom in. Dubbla guldstjärnor för det bruna yrvädret idag!

Hundbyte och Goblin fick prova markering på vatten, kastad av annan person än mig, för första gången. Han sitter stadigt och bra när markeringen kastas och efter lite tvekan (är den verkligen till mig?) ger han sig av efter dummyn. Bra simteknik och gungflyt var inga problem att forcera, men avlämningen behöver vi jobba på. Idag nöjde jag mig med att ta emot dummyn vid strandkanten, innan han fick skaka sig, men han är lite väl snabb att vilja lägga ned den så det får vi jobba vidare på. Men för att vara första gången är det godkänt! Guldstjärna till honom också!

Nu ligger det två snarkande hundar vid mina fötter och snart ska även jag snarka :))

Fötterna stadigt i gungfly.

Finaste bruna vovven!

Dagens outfit.

2011-09-08T10:30:00.000+02:00

2 fötter 8 tassar goes modeblogg ;)

Inledde dagen med en färgexplosion. Ingen ska missa att jag är ute och rör på mig ;).

Det var ett riktigt bra löppass idag! För första gången på länge kändes benen lätta och jag kunde springa utan ansträngning - så skönt! Nu hoppas jag att det håller i sig...

Pretty in pink - efter löpturen matchade jag ansiktsfärgen med tröjan :)

Det blåser på slätta...

2011-09-06T11:36:00.000+02:00

På´t igen.

Förra veckan var en riktig skit-vecka. Det började med en överväldigande trötthet, fortsatte med värkande bihålor och avslutades med en förlorad match mot latmasken.

Tröttheten var kanske inte så konstig, som jag tyckte till att börja med, då någonting låg och grodde i bihålorna. På torsdagen nådde det sin höjdpunkt och jag trodde nästan att vänster sidas bihålor skulle sprängas. Fy vad ont det gör! Dubbla Panodil, kortisonspray i näsan och en tidig kväll gjorde att jag överlevde och på fredagen började det lätta, tack och lov. Under lördagen kändes det så gott som normalt och på söndagen var planen att ta ett lätt joggingpass men latmasken var alltför högröstad och jag tog mig inte ut... Veckans träning blev därmed bara ett pass yoga och ett pass löpning. Långt från mina planerade 20km/vecka, men bihålorna var svåra att ignorera ;).

Hundarna har fått några mycket korta lydnadspass, eftersom jag fått hemläxa från kursen. Goblin och jag skulle träna på läggande, ställande och igångsättningar och Zingo fick hänga med på vagnen.
Det går framåt för lillebror! Han är jätterolig att träna och suger i sig all ny kunskap så jag får ligga i för att hålla jämna steg.
Ställandet, eller "stå", har jag ju tragglat med i en halv evighet men i helgen kom jag på hur jag ska göra för att Goblin ska förstå. Jag ska göra precis som jag gjorde med både Zacke och Zingo för att lära de det. (Varför jag inte testade det tidigare kan jag inte förstå) Boll bakom som han får hämta som belöning när han står. Efter två försök stannade han på "stå" och efter 3 dagar kan jag nu gå vidare ett par meter och han står kvar. Plätt lätt, sa Goblin, att tanten inte kom på det tidigare...
Zingo får träna mycket fritt följ eftersom jag försöker lära mig att gå på rätt sätt. Det är svårare än det låter, faktiskt, och igår på kursen upptäckte jag att jag inte kan göra vänstersvängar utan hög hjärnaktivitet och armarna till hjälp.... Hur svårt kan det vara?! Börjar man tänka för mycket funkar uppenbarligen inte grovmotoriken...
Trots att det går framåt i rask takt med Goblin och lydnadsmomenten värdesätter jag ändå hans förmåga att koppla av, koncentrera sig och jobba med mig trots alla hundar runt omkring allra högst. Även pipandet när han sitter uppbunden är så gott som borta, något litet ljud kan dyka upp men inte alls som första gången. I like that!

Idag fick jag till ett löppass i kraftig motvind och kanske hinner jag träna ett litet pass med hundarna innan jobbet väntar...

En tidig morgon i Saab-tornet, innan dimbankarna lättat.

Grabbarna Bus på rastningspromenad, också vid Saab, några timmar senare.

Here we go again.

2011-08-28T07:59:00.001+02:00

En uppdatering av läget.

Här är det glest mellan inläggen... Jag vet inte vart motivationen att skriva har tagit vägen men den kommer väl tillbaka förr eller senare.

Jag tragglar på med löpningen. Just nu saknas flytet de flesta pass vilket gör de mindre njutbara än vad de borde vara men det är bara att bita ihop och ta sig igenom de här tyngre perioderna för förr eller senare lättar det. Som tur är finns det fortfarande pass där flytet infinner sig och jag känner mig stark och det går lätt att springa. Jag tror att hemligheten ligger i att lyckas hålla ett något lägre, men jämt, tempo trots att benen gärna pinnar på i ett högt tempo för att sen plötsligt ta slut...
I fredags avverkade jag ett riktigt grispass. Det var tunga ben som motvilligt transporterade mig den planerade rundan och det krävdes en hel del pannben för att inte bara skita i det, stänga av klockan och gå hela vägen hem.
De första fyra kilometerna gick lätt, men jag lyckades inte hålla tempot riktigt där jag ville ha det och under den femte kilometern stumnade vaderna ordentligt (trots kompressionsstrumpor) vilket gjorde de resterande 6,5 km riktigt sega. För att göra saken ännu värre var det betydligt varmare ute än jag trott när jag stack i väg så vätskebältet låg kvar hemma och jag fick springa törstig med svetten strömmande. Usch och fy, men jag tog mig runt och passerade milen på acceptabla 57 min trots att det kändes som jag stod stilla och sprang på stället.
Fördelen med grispass som det här är att man känner sig extra duktig när de är avverkade - så jag gav mig själv en ordentlig klapp på axeln när jag kom hem, och en extra stretch av vaderna.

På fredag eftermiddagen var det sen dags för min tredje zonterapibehandling och den här gången fick jag även prova öronakupunktur.
Små, tunna nålar sattes i mitt högra öra på olika punkter som hon kunde se var "aktiva", bla fick allergipunkten, ländryggen och innerörat varsin nål. Precis när nålarna sattes och de träffade punkterna gjorde det riktigt ont, men bara en kort stund. En nål ömmade dock hela tiden den satt och det var den som satt på punkten för innerörat. Genom att aktivera punkterna ska man stimulera kroppen till självläkning, precis som vid zonterapin, och jag kan ju känna att något händer i kroppen efter en behandling men jag är fortfarande lite skeptisk och inte helt övertygad.
Under zonterapin behandlades hela fötterna men med tonvikt på de övre luftvägarna, eftersom min allergi sitter där, och även mage och ländrygg fick en genomkörare. Till skillnad från tidigare behandlingar ömmade punkterna för bihålorna (på tåtopparna) rejält den här gången antagligen pga att jag känner att en förkylning ligger och lurar så nu får vi se om den bryter ut eller trycks tillbaka. Än så länge verkar det vara det senare alternativet som gäller och jag trycker lite själv på tåtopparna för att hjälpa kroppen på traven.
Efter behandlingen kände jag mig rejält mörbultad, ungefär som efter en rejäl massage, och precis som tidigare gånger blev jag riktigt trött och frusen. Det sägs vara vanliga reaktioner och ska vara ett tecken på att något händer i kroppen så vi får väl se.... Några gånger till ska jag testa innan jag bestämmer vad jag tycker om det hela. Häftigt är det i alla fall och kul att prova.

Nu är det snart dags att röra på benen och avverka veckans sista löppass....

Träning i storskog och på välklippt gräsmatta.

2011-08-17T18:12:00.000+02:00

Det där med lydnad....

Veckan har börjat bra vad gäller hundträning.

I måndags eftermiddag tog vi en promenad bort till det som finns kvar av Kåvetorpsskogen (en mycket stor del av den blev till kalhygge för två veckor sen) för att leta kantareller och köra några enkla linjetag.
Jag har hittat ett riktigt bra träningsställe med fallna granar att köra linjetag över så där fick båda hundarna ett par var. Raka snygga linjer gick de på båda två med avståndet anpassat efter ålder.
Just nu försöker jag hitta lite svårare terräng för Goblins linjetag istället för att öka längden särskilt mycket men det går bra så det blir aningens längre för varje gång.
På vägen hem över fälten testade jag en idé på Zingo som funkade riktigt bra. Han är ju lite dålig på att lyssna på min stoppsignal och för att göra den lite mer intressant lade jag ut två dummies, synligt, på en rak linje som jag sen skickade Zingo på. Vid första dummyn blåste jag "stopp" och sen antingen skickade jag honom vidare "ut" mot den bakre dummyn eller så blåste jag närsök och han fick ta den första. Det blev bra och han tyckte det var kul! Jag fick omedelbara stopp och han försökte inte ens ta någon dummy utan tillåtelse. Nästa steg blir att även ha en vänster och en höger dummy att variera med.

Igår kväll trotsade jag min rädsla för lydnadsplanen och började träna för Ingela Karlsson med Goblin. De flesta i gruppen hade jag träffat tidigare, bla Sarah som lurat in mig på det här, men lite nervöst var det ändå. Det är ju en sak att fuska lite med lydnad här hemma och en helt annan att befinna sig på en välklippt plan omgiven av proffs.
Jag fick börja med att träna på att göra vädningar. Utan hund. Att börja med rätt fot, vinkla, vrida och greja för att göra snygga vändningar som blir likadana varje gång. Jag blev helt snurrig på nolltid och visste knappt vad som var höger och vänster men efter en stund började jag förstå hur jag skulle göra. Tur att det var utan hund för hundstackaren hade jag väl snubblat över...
Sen fick Goblin vara med och jag fick lära mig hur vi ska träna in kontakt, början till fot och ingångar. Det tog inte lång tid innan både Goblin och jag var trötta i huvudet men det gick framåt.
Det som gjorde mig allra gladast hade inte ett dugg med lydnadsmoment att göra utan det var att Goblin kunde hålla sig vid min sida, utan koppel, trots att det var hundar i rörelse runt omkring. Ett försök att dra en repa gjorde han men då vrålade jag i åt honom precis när han var på väg och sen höll han sig vid mig. En duktig liten kille min Goblin!
Mindre bra var det pipande han lät höra framför allt när han satt uppbunden men även mot slutet av träningen när han låg lös bredvid mig. (Mot slutet kan kissnödighet ha haft ett finger med i spelet för vi hann inte mer än av planen förren han tog en ordentlig långkiss...) Men med mer träning så ska nog även det försvinna.
Jag ska inte på något sätt påstå att jag är helt tillfreds med tanken på att träna lydnad men jag ska ge det en chans och då är det lika bra att lära sig det från grunden. Vi får väl se vad jag tycker om några månader men första intrycket av både instruktör och deltagare var riktigt bra och det är ju alltid nyttigt att vidga sina vyer.

Pojkarna i vårat rätta element.

Höghus för myror.

Spektaklet vid Axsjön.

2011-08-13T17:48:00.000+02:00

Eller hundträning med Anna.

Tänk er två "tanter" och två hundar i en roddbåt. En av hundarna skulle apportera från båten och den andra trillade i av ren nyfikenhet.... Men nu går jag händelserna i förväg så vi tar det från början.

Idag skulle vi träna vatten och med vilt så jag mötte upp Anna, Molle och Musse vid fina Axsjön. Jag tänkte mig inte för och tog med båda hundarna ner vilket tyvärr gjorde att Zingo skällde friskt till och från samtidigt som lillebror kvittrade som en fågel (visst låter det väl trevligare än att han pep...). När jag så småningom var klar med Zingo och förpassade honom till bilen lugnade sig Goblin så jag måste komma ihåg att dela på dem vid träning. MÅSTE.

Zingo fick börja med ett försök till linjetag på vattnet men eftersom han inte sett när Anna lagt ut det kom han inte så långt. Vi har fortfarande inte löst det där med linjetag på vatten och jag vet inte hur mycket energi jag orkar lägga på det. Någon provstart som inkluderar det lär det aldrig bli och eftersom jag har långt till vatten att träna på lyckas jag aldrig få till någon kontinuerlig träning av det...
Istället för det långa linjetaget kastade Anna ut några kortare linjetag som Zingo tog utan problem. Inför sista kastet satt han faktiskt bredvid mig och såg kastet utan att knalla! Ett litet framsteg!
Sen skulle jag ro ut och hämta en tennisboll som flutit så långt ut att vi inte lyckades hämta den med hjälp av hundarna och då fick Zingo komma efter båten och hjälpa mig. Det blev en rejäl simtur i sjön och premiär för att simma efter båt.
Som avslutning fick Zingo hämta in ett sök på 6 fåglar. Snabbt och utan problem fick jag in alla fåglarna och sen var Zingo klar för dagen och fick gå till bilen.

Goblin verkar ha kommit över sin tveksamhet vid strandkanten och idag klampade han glatt iväg ut i sjön för att hämta det jag bad om. Avlämningarna vid vattnet var inte bra men jag bortsåg från det eftersom vi inte riktigt får till det ens på land just nu och får träna det separat istället. Det viktigaste idag var att kolla av hur han betedde sig vid vatten och det har han helt klart förstått det roliga med. En del av pipet var nog pga viljan att bada...
När Zingo satt i bilen fick Goblin prova på att hämta and från sjön och det var lite knöligt tyckte han, men så fort han kom upp på land bar han den villigt. Avslutade med ett kort linjetag på land för att försöka visa hans avlämningar men då var han rejält trött och hade svårt att fokusera. Det blev bajspaus och ett omtag innan dummyn kom in och då kände jag att det inte var läge att tjafsa med avlämningen så den får vi visa en annan gång.

Så var det ju det där med båten.... Innan vi började hade Anna lagt ut dummies vid strandkanten en bra bit från där vi stod och för att komma dit var det simning eller båt som gällde så när vi skulle hämta de som var kvar valde vi båt.
Jag tror det var Anna som kom på att vi skulle ro dit alla fyra (hon, jag, Molle och Goblin). Sagt och gjort. Hundarna placerades i båten, något motvilligt i Goblins fall, och sen hoppade jag i och Anna började putta ut båten. Så fort vi var i båten allihop ville den inte röra på sig men efter lite om och men lämnade vi strandkanten och gav oss ut på "öppet vatten". Goblin hade placerat sig i aktern där han nyfiket kollade färdvägen och provsmakade vattnet. Molle satt stolt i fören och höll koll på den ändan av båten.
Väl framme vid dummiesarna dunsade båten in i en pinne och Goblin trillade i vattnet... Chauffören (Anna) rodde lite väl ryckigt för att man skulle kunna stå och doppa nosen i vattnet. Inte mycket annat att göra än att hiva upp vovven i båten igen och jag blev genomblöt. Molle fick sen apportera från båten, då vi inte kom åt dummiesarna på annat sätt, och då blev jag ännu blötare. Tur att det är sommar och varmt :))! När alla dummiesar var bärgade rodde vi tillbaka och Molle gjorde sitt bästa för att även blöta ner Anna. (Inte mer än rätt då vi andra tre var blöta ;))
I land kom vi tillslut och jag hade som tur var en torr tröja på land att byta till men de blöta byxorna fick sitta på hela hem.

Våra träningar är inte särskilt strukturerade och välplanerade men kul har vi och det är nog faktiskt det allra viktigaste! Tusen tack för idag Anna!

Viktiga delar av en lyckad träningsdag - dummies, kaffe och en glad vovve (i det här fallet Musse)

En bra träningsvecka.

2011-08-12T17:45:00.001+02:00

För både två fötter och åtta tassar.

Semestern går mot sitt slut och ynka två dagar återstår. Jag skulle kunna fortsätta semestra ett par veckor till men chefen och kollegorna har antagligen en annan åsikt om det.

Veckan som gått har varit riktigt bra ur träningssynpunkt. Jag är nu uppe på ca 25 km löpning per vecka och jag känner att det börjar bli dags att lägga in långpass på träningsschemat igen. Benen och flåset närmar sig den tidigare bra formen och nu när vädret bjudit på lite klarare och fräschare luft går det ännu bättre att springa. Sån´t här väder kunde det gärna få vara året om!

I måndags startade jag veckan med att ta med Zingo på en joggingtur. 5km lovade jag honom innan vi stack iväg och väl hemma igen stannade klockan på 6,5 km, bara för det var så kul att springa.

Så här trött blir man av att springa på sommaren...

Onsdagen bjöd på 8 km oflyt. Av någon anledning lyckades jag aldrig hålla ett jämnt och lagom tempo så det blev ingen vidare behaglig tur.

Idag blev det en tur till Vidingsjö för att ta ett varv på LOK-milen och den här gången stämde allt. Benen älgade på genom skogen så det var bara för resten av kroppen att hänga på. Över stock och sten, genom vatten och gegga gick färden utan att det någon gång kändes jobbigt. Härligt! Mot slutet kände jag dock att jag blev lite stel i nedre delen av ryggen så väl i mål fick det bli en nogrann stretch av höftböjare och sätesmuskler. Väl hemma fick mage och triceps en genomkörare innan jag hoppade in i duschen, så nu ska väl de extra semesterkilona skrämmas på flykten. (ja, det är så illa att jag fått ett litet minne från semestern, trots att jag tränat...)

På begäran - en bild på min nya löparkjol.

Hundarna har också fått träna några pass.

Nu tar jag chansen och börjar träna lite mer med Goblin. Han är ju nio månader och faktiskt en relativt cool kille...
Den här veckan har vi jobbat med linjetag och närsök. Längden på linjetagen är bara 10-20 m men vi har tränat på att gå rakt över diken, snår och fällda träd och gjort det svårare på så sätt. Han har även testat ett linjetag med störning (synligt linjetag + kastad markering vid sidan om) och ett dolt linjetag och båda prövningarna klarade han galant!
Närsöket är inte heller det någon större utmaning. Han söker bra på pipsignalen och jag har t o m testat att skicka honom mot området, blåsa stopp och sen närsökssignal - det fixade han utan problem!
Han är en mycket duktig liten kille men avlämningarna är inte riktigt som jag vill ha dem så det tränar vi separat i trädgården.

Zingo har fått motsvarande övningar fast med ökad svårighetsgrad, förstås, och mycket träning på stoppsignalen. Han har också gjort allt bra och stoppet blir bättre och bättre.

Imorgon styr vi kosan söderut med lite fåglar i lasten - ska bli jättekul!

Zonterapi, vaccination & löpning.

2011-08-04T14:26:00.001+02:00

Medan hundarna vilar upp sig....

...ser jag till att få en genomkörare.

I måndags testade jag zonterapi för första gången. Genom att massera och trycka på olika punkter på foten kunde terapeuten både känna var jag hade obalanser i kroppen och stimulera dessa punkter till självläkning. Mina ömmaste punkter hade med de övre luftvägarna och lungorna att göra och det är ju faktiskt inte så konstigt då allergin sätter sig där och astman påverkar lungorna. Häftigast var när hon tryckte på en punkt vid stortån (tror jag att det var) som var väldigt öm och då frågade om jag hade haft mycket öroninflammationer - det har jag, som barn, men det kunde hon visst känna rester av än... Jag tycker fortfarande att det verkar lite hokus pokus men något händer i kroppen efter behandlingen, det känner jag. Direkt efter behandlingen blev jag väldigt trött och frusen och igår fick jag en liten släng av feber, vilket visst är vanligt efter en behandling. Jag ska prova några gånger till och se om det händer något med allergin och astman. Det vore ju inte så dumt om det lindrades.

Tisdagen ägnades också åt friskvård. Först en kort jogg på morgonen, som inte kändes riktigt bra men det var skönt efteråt, och sen tog vi oss in till stan för att äntligen påbörja vaccination mot TBE. När vi ändå var i farten passade både Daniel och jag på att ta en spruta mot mässling/röda hund/påssjuka också, det var ju 30 år sedan vi fick den sprutan. Himla duktiga kände vi oss! Nu ska vi bara komma ihåg att ta ytterligare en spruta mot TBE om två veckor och sen har vi fullt skydd för ett år framöver.

Idag stod det löpning på schemat och jag fick till ett riktigt bra pass på 10 km. Hela kroppen var med mig och jag kände mig pigg och stark, trots att det var varmt i solen. Benen sprang på i ett bra tempo ca 5,35 min/km och jag lyckades hejda mig i tid när det började gå för fort så jag blev aldrig trött. Det var ett tag sen det kändes så här lätt att springa så det var riktigt skönt! Avslutade sen med styrka för mage, rygg och armar samt en skön stretch. En bra start på dagen!

Idag hade jag kunnat springa lika långt som i Portugal....

Flatfestival 2011.

2011-08-04T08:35:00.000+02:00

En helg med bara hund.

I fredags förra veckan packade jag bilen full med hundar och tillbehör för att åka till Åkersberga och FRK Östras flatfestival. Under lördag och söndag skulle det tävlas i WT, lydnad och utställning och vi hade hyrt en stuga att dela med Anna (och Musse och Molle) och Sarah (och Pippi och Wilda). Östergötlands lilla delegation ;).

Det började med att den hyrda stugan visade sig bara vara ett rum med två våningssängar så hundarna blev förvisade till bilarna för sin nattsömn och hönsig som man är tillbringade jag första natten med att fundera på hur de hade det där ute... Det gick givetvis ingen nöd på hundarna utan det var bara jag som fick dåligt med sömn den natten...

På lördagen var det dags för working test. Jag velade fram och tillbaka om jag skulle starta Zingo eller inte men bestämde mig till sist för att testa. Det var ett bra val! Vi fick inga poäng att tala om men jag fick bevis på att träningen har gått framåt och det räcker gott för mig. Han var lugn, sansad och tyst hela tiden mellan stationerna trots skott, hundar och människor och följde mig fint i fågelhundkopplet (fantastiskt bra grej!).

Vi började med dirigeringsrutan och där for han iväg alldelens för långt, och lite snett, och ville inte alls lyssna på stoppsignalen... Jag tänkte mig inte för och kallade in och skickade om och då både lyssnade han och hittade dummyn direkt, men eftersom man inte får skicka om (det ger 0 poäng egentligen) fick vi bara 5 tröstpoäng av domaren :). Oavsett poäng så är jag glad att jag tog in honom och fick till en bra, och mer samlad, dirigering så vi gick ifrån rutan med en bra minnesbild. Så här i efterhand känner jag också att det hade varit bra att värma upp med ett linjetag och några stoppsignaler innan vi påbörjade själva tävlingen så det ska jag komma ihåg om det blir någon mer start.

Andra rutan vi testade var markering med skott och här tog jag en medveten nolla då jag bestämt mig för att behålla kopplet runt halsen på honom under skott och kast. Zingo satt stadigt på rumpan (yey!!) tills han fick apportera men han var väldigt uppe i varv för markeringen var slarvig, och han fick leta en stund innan han hittade dummyn, OCH han rullade dummyn rätt ovarsamt i munnen precis innan avlämning. Precis vad som hände hos Gunilla - jag har kontroll över honom när markeringen kastas men han är fortfarande för stressad när han skickas och då visar sig stressen som en hård mun. Intressant det där.

Sen var det dags för sök. Poängsök på tid. På 4 minuter skulle man plocka in så många dummys som möjligt och det fanns 6 st utlagda. Snabb är han men vittringsförhållandena var svåra och han var lite långsam att koppla på näsan så han hittade bara 3 st. Det bästa med den här rutan var att han lyssnade riktigt bra på mina signaler och hade en bra kontakt med mig, vi jobbade ihop helt enkelt. Eftersom det var på tid ville jag ju hålla honom inom de yttre gränserna för söket och det lyckades jag med. Mycket nöjd med vårt samarbete avslutade jag WT:t där. Walk-up och vattenmarkering hade nog bara skapat stress och osämja mellan oss då han verkligen inte är redo för det så det kändes bra att sluta "på topp".

Eftermiddagen tillbringade jag och Goblin på Engsbodas ruta. Jag som funktionär och Goblin tränade passivitet uppbunden i en gran.

Efter ytterligare en natt i bilen, för hundarna, och en natt med lite mer sömn för min del var det dags att packa ihop och åka vidare till Österåkers BK och söndagens lydnad och utställning.
Zingo såg ovanligt skabbig ut i pälsen så jag strök honom från utställningen men Goblin gick in i ringen för att slåss mot bla brorsan Keno. Det gick bra även om jag nästan blev söndergnagd på knogarna då domaren tog god tid på sig att titta, fundera och känna. Tillslut bestämde sig domaren för att Keno var vinnaren (han är svårslagen, brorsan) och Goblin blev placerad tvåa och vann ett fint koppel och en mini-dummy till mattens nycklar. Ett HP blev det dessutom, och riktigt fin kritik.

Zingo och jag startade därefter i Lkl 1. Platsliggningen avstod jag men i övrigt gjorde han ett bra program, igen. Linförigheten är lite halvtaskig och det beror helt enkelt på att vi inte tränat på det och jag fipplar med kopplet hela tiden... Apportbocken släppte han (!)- det var väl någon med taskig munhygien som haft den innan ;) Men läggande under gång fick vi en 10 på och hoppet gjorde han bra trots att jag chansade och sa bara "hopp" istället för "Zingo-hopp". Jag är jättenöjd med hans program och domaren tyckte han såg trevlig ut. Han tycker ju att det kul, hundrackarn...

Efter några timmars avslutande minglande styrde vi bilen hemåt och det var två hundar som slocknade direkt där bak - en bra helg med andra ord!

(Två kameror var med. Ingen av de användes... Men det blev två bilder med telefonen...)

Goblins rosett "skörd".

Var det inte bilburen så var det utställningsburen... En tog mer plats än den andra...

Träningstävling.

2011-07-26T16:38:00.000+02:00

En välkommen paus i semesterkoman.

En veckas semester är till ända och nu börjar det väl bli dags att ta sig ur semesterkoman. Förra veckan lallade jag runt i min egen lilla värld, kändes det som, och försökte sova bort den envisa tröttheten som hade mig i ett fast grepp. Mot slutet av veckan kändes det faktiskt som jag närmade mig ytan, och en känsla av att vara utvilad, men nu har jag trillat tillbaka ett steg. Tur att det är tre veckors ledighet kvar.

Lite löpning har jag trots allt tagit mig ut på, men det har känts segt och flytet har inte velat infinna sig. Till och med Zingo var ovanligt seg den dagen han fick hänga med. Jag skyller på vädret... Varmt och fuktigt har aldrig varit min melodi när det gäller träning.

En geggig LOK-mil blev det i lördags.

Hundarna har inte fått mycket träning, men vi har gått långa svampletarpromenader så de har varit nöjda ändå.
I lördags fick jag reda på att jag och Zingo fick vara med på en träningstävling i lydnad som gick igår så då fick vi försöka damma av våra lydnadskunskaper. Zingo hade bättre minne än sin matte och var riktigt duktig. Matten, dvs jag, kom först på söndagkvällen ihåg att det är linförighet och inte fritt följ i ettan... Skit, snabbträning och hitta ett bra koppel med halsband....(Halsbandet gick sen sönder nästan omedelbart när vi kom till tävlingen... Som tur var hade Sarah ett att låna ut - tack!)
Väl på planen lyckades vi riktigt bra. Platsliggningen nollade vi medvetet. Han ligger inte stadigt så jag valde att ställa mig bara 2-3 meter ifrån honom för att kunna både korrigera vid behov och inte förstöra för övriga deltagare. Att det var rätt beslut fanns ingen tvekan om. Det ryckte lite väl mycket i Zingos kropp och han kastade långa blickar på tiken till vänster om honom. Till höger låg Molle och han var inte lika intressant ;).
Tandvisningen fick vi en 10 på. Han avstod från att hälsa på domaren...
Linförigheten blev bara en 7:a. Jag slarvade så han satt visst snett vid starten och han kändes lite ofokuserad hela programmet. Vi tränar ju utan koppel och med koppel på blir han lätt lite fladdrig, troligtvis för att jag fumlar med kopplet.

Läggandet gjorde han bra men han satte sig upp för tidigt... Han tyckte väl att tävlingsledaren var för långsamt att kommendera ;). En 7:a
Inkallningen blev en 9:a. Dk på avslutningen. Måste komma ihåg att vara tyst...
Ställandet 8,5. Han tog två steg innan han stannade.
Apporteringen 9. Tog om skrev domaren, rullade apporten säger jag som såg det på nära håll...
Hopp 9. "Zingo hopp" är visst Dk... Man lär sig hela tiden... Fast jag är jätteglad att han hoppade så fint. Vi har inte tränat hopp sen starten i Motala i mars 2010.
Helhetsintryck 9. "Bra förararbete, trevligt ekipage" Man tackar!

Det lutar åt att jag ska ta lite hjälp med den där platsliggningen för Zingo gillar ju faktiskt det här med lydnad. Jag tycker ju att det är lite väl petigt med alla detaljer men samtidigt är det ju kul eftersom Zingo tycker det är kul. Vi ska kanske ge det ett försök och träna lite mer än någon gång per år ;)

Kära mamma.

2011-07-22T16:42:00.000+02:00

Tanken var att det här skulle bli en födelsedagspresent till dig, men jag klarar inte av att hålla tyst ända till september, och eftersom det även är en present till mig själv så...

Jag har anmält oss till Stockholm maraton den 2 juni 2012!

Det är bara att börja träna med andra ord. Tjurrusets lervälling står först på tur men sen är det dags att börja samla kilometer ;) Och det är väl lika bra att ta en tur till Portugal även nästa år, så vi kan värma upp med en 5-milare..

Portugal 2011.

Ut med det gamla och in med nytt.

2011-07-14T17:18:00.000+02:00

Nya, fina skor :)

Löpningen går framåt även om dagens pass kännetecknades av ben som kändes som betongfundament. Då var det tur att jag hade nya, fina skor på fötterna som piggade upp! Tusen tack Daniel - du vet alltid vad jag behöver <3.

Mitt ständiga bekymmer gav sig också tillkänna idag - jag springer över min förmåga. Löpsuget är tillbaka (tack och lov!) och benen vill springa i ett tempo som resten av kroppen inte klarar av.... Idag hade jag dessutom medvind de första 1,5 km vilket resulterade i 5,10 min/km tempo, ett tempo jag inte orkar hålla mer än ca 1,5 km just nu. Med en sådan rivstart på passet kan man inte räkna med annat än blytunga ben och det är lite irriterande. Hur svårt ska det vara att springa långsamt? Skitsvårt uppenbarligen...

Gammalt och trasigt har bytts ut mot nytt och färgstarkt, men jag är fortfarande Saucony trogen...

Jag lever...

2011-07-13T07:53:00.001+02:00

...men är väldigt dålig på att blogga....

Jag har så svårt att hitta inspiration till att skriva just nu men några rader ska jag väl kunna knåpa ihop.

Nu är det sista veckan på jobbet innan semestern och jag räknar dagarna tills 4 veckors ledighet börjar. För att få dagarna att gå springer jag lite och tränar lite hund ;)

I lördags var vi till Anna och grabbarna och tränade vid en liten vacker skogssjö. Goblin fick lära sig att ta sig i från gungfly (lite läskigt) och Zingo lyckades jag skicka tvärs över sjön (förvisso ett kort avstånd) på ett linjetag. En bra träning med andra ord och båda pojkarna var ordentligt trötta när vi avslutade. Det tar lite extra på krafterna att häva sig upp på gungfly :).

Goblin.

Zingo spanar.

Zingo.

Sista helgen i juli är det dags för FRK Östras Flatfestival i Åkersberga. Jag, Anna och Sarah åker upp och försvarar Östergötlands färger (eller nå´t...) och det ska bli jättekul! Hoppas på att få träffa en hel del av Goblins kullsyskon och lilleman ska göra debut i utställningsringen. Zingo är anmäld till WT, Lkl1 och utställning - spännande. WT är tveksamt om jag startar på men det vore roligt att testa någon ruta och se hur han känns så jag anmälde i alla fall. Lydnad har vi tränat "jättemycket" (hopp och platsliggning har vi inte kört en enda gång sedan vi startade i Motala i mars 2010...) men det blir nog skoj ändå. Och så vänstervarvet... Zingo fäller som sjutton och ser riktigt ful ut i pälsen så han får väl charma domaren på nå´t annat sätt....

Den hårda vägen tillbaka.

2011-06-28T18:51:00.002+02:00

Löpskorna kallade och jag svarade...

Årets första 6 månader har varit jobbiga på fler än ett sätt. Nu börjar knutarna lösas upp en efter en och då är det dags att ta tag i det där med träning.

Jag har de senaste två månaderna märkt hur löplusten minskat och tillslut helt avtagit. En mycket märklig känsla men kroppen kanske behövde en liten paus. Nu är dock vilan slut och benen vill återigen springa, men det är jobbigt...
Egentligen handlar det bara om tre veckor utan löpning men under det första passet, i lördags, kändes det som om tre månader passerat. Kroppen var stel, benen tunga och pulsen hög. Som tur är blir det snabbt bättre. I söndags kändes kroppen lite lättare och idag var tempot högre men pulsen lägre. Just nu är det korta sträckor jag springer och jag får nog ge mig ytterligare några veckor innan jag ökar längden på dem.

Idag hann klockan bli 11 innan jag kom iväg och då var det varmt. De första kilometrarna på grusväg var inte så farliga men när jag kom ut på asfalten kändes som jag skulle smälta bort. Dålig kondition, sista kilometern hem och över 25 grader varmt är ingen bra kombination... Jag och träning i värme har aldrig funkat särskilt bra men hem kom jag.
Efter några glas vatten avslutade jag med lite styrka och en ordentlig stretch i skuggan på altanen - mycket skönt!

After jogg - styrka och stretch i skuggan på altanen.

Trött men nöjd.

Hundarna tyckte också att det var varmt så lunchpromenaden blev kortare än vanligt men lite lek i skydd av träden i dungen orkade de med.

Tungor som slipsar :)

Mera bad!

2011-06-21T07:35:00.001+02:00

Igår blev det mera bad. Anna hade letat upp en perfekt, långgrund badplats för att få se mig bada tillsammans med Goblin. Som tur var klarade jag mig utan att doppa rumpan i vattnet men Goblin fick lov att simma. Även de stora vovvarna hjälpte till vid simskolan och Molle tyckte att det var lika bra att träna dykning också och tryckte ner Goblin under vattenytan (av misstag förstås...skulle ju bara busa...) men lilleman tog inte illa vid sig utan simmade tappert vidare med öronen fulla av vatten.

Efter den inledande simskolan förflyttade vi oss till Glan för vidare bad och träning. Zingo och jag tragglade linjetag över sjön, utan riktig framgång. Om jag kunde förstå varför han har så svårt att ta just de här linjetagen. Ca 50-100m över sjön och dummiesarna ligger på samma ställe varje gång och jag vet inte hur många gånger han simmat över. Dagens försök involverade att "target:a" området, dvs Zingo var med mig runt sjön, vi kastade en dummy i sjön som han fick hämta, sen kastades dummyn i sjön igen och vi går runt sjön för att skicka över vattnet - men nej. 10-20 m simmar han på mitt "ut" och sen fastnar han och ser helt oförstående ut. Upp med hunden på land där han fick sitta på samma plats som jag försökt skicka ifrån. Matten springer över stock och sten till andra sidan, visar dummyn, springer tillbaka och skickar sen - inga problem. Eftersom det ligger fler dummys på andra sidan, som han simmat förbi, provar jag att skicka igen men det går icke.... Både jag och Anna har grubblat över det här redan förra året och nu får jag ta mig ytterligare en funderare.

Sen var det Goblins tur. Den här sjön är ju inte långgrund så han blev tveksam när han skulle ta sig i men det löste vi med mer bad för matten. Jag fick hoppa ur byxorna och kliva ner i sjön som har en läskig botten som säkert gömmer en masssa otäckt som gäddor, kräftor och iglar men vad gör man inte för sin lilla vovve. Flytvästen fungerade ypperligt som handtag men gjorde varken till eller från för själva simförmågan och efter några vändor med support i vattnet tog vi av flytvästen och han klarade sig helt själv.

Det är inte bara mysigt att bada med hundarna...

Ett bra samtal med dagisägaren hann jag också med under gårdagen och hon rätade ut en hel del frågetecken jag hade angående fredagen. Tyvärr var det som jag misstänkte - hon hade blivit mer eller mindre överkörd av "coachen/experten" som inte ville lyssna till åsikter som skiljde sig från hennes egna. Jag gjorde då ett försök att framföra mina åsikter direkt till coachen, via mail, och berätta vad hennes "jobb" fick för effekt på Zingo men inte heller det gick fram. Jag fick en massa nonsens till svar om att hon "var tvungen att tala för hunden och se till hundens bästa" och att "det är inte konstigt att Zingo var trött efter dagen på dagis". Någon trötthet har aldrig varit ett problem, och var dessutom ingenting jag nämde i mitt mail, men hans stressreaktion var väl för obehaglig att kommentera. Det är så tråkigt när personer som säljer utbildningar inte kan se att det de gör inte alla gånger är rätt. Vi är ju människor och ingen är felfri men utan att se, och erkänna, sina misstag, hur ska man då utvecklas?

Hur som helst, dagisplatsen är uppsagd trots att jag fortfarande har förtroende för dagisägaren. Jag riskerar inte att Zingo blir mer stressad av den situationen och lilleman kommer inte heller börja på dagis.

Bad-dag hos Anna.

2011-06-18T20:31:00.001+02:00

Som balsam för en stressad själ.

Dagens träning hos Anna fick pga gårdagens händelse på dagis bli en baddag. Zingo kändes fortfarande stressad och istället för att varva upp honom ännu mer med vatten och dummiesar fick det bli avkopplande njutningssim.
Goblin fick dessutom simlektioner. Han kan simma den lilla men tycker fortfarande att det är lite otäckt när han inte längre bottnar så byxorna åkte av för både Anna och mig och sen tränade vi. Modigare och modigare blev han och han avskräcktes inte av att bli nedsläppt i djupare vatten och tvingas simma några tag, snarare tvärtom.

Zingo och Musse var lösa hela tiden och flöt runt i sjön i godan ro. Vartefter tiden gick såg man hur Zingo slappnade av mer och mer och bara njöt av livet. Molle fick också ansluta till de andra efter någon timme och då fick vi kvittot på att Zingo var tillbaka i rätt sinnesstämning. Är Zingo stressad blir Molle nämligen irriterad på honom och så var det inte nu. Två hundar plaskade runt i vattnet, två hundar var på land och busade och två mattar satt på varsin stubbe och njöt av friden. Så underbart avkopplande att se alla fyra hundarna njuta av livet i varandras sällskap!

Zingo som säl.

Vackra Glan.

Efter några timmar vid sjön åkte vi hem till Anna för en fika och hundarna fortsatte umgås utan bekymmer. Zingo fick visserligen onda ögat av Musse när han efter en liten husesyn kom ut med Mussens favoritkudde i munnen, men det löstes kvickt med ett litet byte.

På vift i storskogen.

Det har verkligen varit en härlig och avkopplande dag. Zingo hittade tillbaka till sig själv och jag känner mig med ens lugnare i själen. Efter gårdagens dagishändelse har jag upprepade gånger förbannat min dumhet, att jag lät en främling konstra med min hund, så det känns skönt att skadan inte blev värre. Just nu ligger det två sovande hundar på vardagsrumsgolvet och ser väldigt tillfreds ut med livet - precis som det ska vara!

Dagisbekymmer.

2011-06-17T17:09:00.001+02:00

Någon som vill vara hundvakt?

Idag fick Zingo vara på dagis efter önskemål från hon som äger dagiset. Ägaren går en utbildning till hunddagisföreståndare och idag var hennes lärare på plats för att undervisa och coacha.

Zingo är ju stressad på dagis och skäller en del men sedan början av året har jag bett de om att han ska ha lite mer "tråkigt" för att på så sätt sänka hans förväntningar på aktivitet och med det sänka hans stress. Vad jag har förstått så har det gått åt rätt håll hela tiden och jag har även fått frågan om han inte kan få ha mindre tråkigt nu när det går så bra, vilket jag ännu inte beviljat. Att han ska ha "tråkigt" låter säkert konstigt men det jag menar med det är att jag inte vill att han härjar i rastgården med en massa olika hundar dagarna i ända. Motion för både kropp och knopp får han hemma, på dagis är jag ute efter tillsyn och rastning de dagar jag jobbar (max 10 dgr/mån).

Zingo skulle idag förevisas för att ägaren skulle få hjälp med hur hon ska hantera hans stress (jag borde väl ha dragit öronen åt mig redan där, men jag sa ok) och när jag kom för att hämta honom 4,5 timme senare får jag höra vilket stort problem det är med honom. I tisdags inget problem - idag stort problem... Klart man blir fundersam.

Coachen hade en lång utläggning om hur låst han blir i sin stress och att han blir oemottaglig för lugnande åtgärder. Det de försökt göra var att "lära honom" att dagis är lugnt och skönt genom att (vad jag förstod); backa honom, inte låta honom titta förbi de (skulle titta i deras ögon), mata med godis och så vidare på väg in till boxen. Väl i boxen har han svårt att koppla av, det har jag förstått sen tidigare, men han har inte varit skällig nu på senaste tiden, dock skulle de visst lära honom att koppla av där idag.... De hade stått vid boxen, med öppen dörr, och försökt vänta ut honom men uppenbarligen inte fullföljt.... Kontentan av det hela, enligt coachen, är att han mår alldelens för dåligt när han är på dagis för att vara där och han kommer bli ett problem för den övriga verksamheten. Efter 2,5 år utan större bekymmer....

En "lösning" skulle visst vara en ny inskolning med något de kallade "koncentrationspromenader" och att ha honom heltid på dagis för att göra det till vardag (på så sätt skapa mindre förväntningar) men jag betackar mig för det. Min hund jobbar jag med - ingen annan. Jag var korkad nog att låta en främmande person "jobba" med honom idag utan mig närvarande och det misstaget gör jag inte om.

Jag kan heller inte köpa de metoder coachen jobbade med. Mycket liknade Gyllerbodas, och mina, metoder men de skiljde sig på en viktig punkt - de lät hunden ta ansvaret. När jag hörde det var det som att vifta med röd flagg framför mina ögon - JAG, som flockledare tar allt ansvar, inte mina hundar! Som jag har slitit för att lyfta den ansvarsbörda Zingo så lätt tar på sig och så får jag höra att de medvetet lägger ansvar på honom. Det funkar inte så. Målet är detsamma som mitt, att skapa lugn och harmoni i flocken, men deras val av väg för att komma dit köper jag inte.

Hur som helst, tiden på hunddagis är över. Tre dagar till är Zingo planerad på dagis men han får hänga med mig i bilen istället. Inte på något sätt idealiskt men det går.
Någonstans måste jag ju ha känt att det inte var riktigt bra på dagis sedan den nya ägaren tog över i mars. Den känslan gjorde att jag inte ville låta Goblin börja (tack och lov för det!) och att Zingo bara varit där ca 4-5 dagar i månaden. Jag skulle bara ha lyssnat lite nogrannare och tagit allt stök (det som inte varit beroende på hundar) som varit på allvar. Jag ville ge den nya tjejen en chans, för det har ju fungerat bra förut och det har varit väldigt bekvämt med dagis på andra sidan flygplatsen men det går bara till en viss gräns. Ett par timmars upp- och nervänd värld klarar han nog men det blir inte bra om det sker på regelbunden basis.

Nu har jag sommaren på mig att hitta en bra lösning - hoppas att det går...

När Zingo är på dagis...

2011-06-14T18:23:00.000+02:00

...står Goblin i fokus.

Eftersom vi betalar för tio dagisdagar i månaden (och utnyttjar kanske fem av de...) händer det att Zingo blir förpassad dit även när jag är ledig och så var det idag. Goblin fick all uppmärksamhet och det blev både ett träningspass och en stadspromenad.

På förmiddagen körde vi ett pass med linjetag, bakåt-ut, höger och fot/följsamhetsträning. Han är så härligt entusiastisk den lilla vovven att det är en fröjd att träna med honom!
De raka linjetagen är nu ca 15-20m och idag blev det en kombination av stadga, följsamhet och minne i övningen. Goblin fick gå fot (kopplad) och vi rörde oss i en liten fyrkant där jag kastade ut en dummy på varje raksträcka, pekade ut den så han fick fokusera och sen gick vi vidare. När fyra dummies var kastade började själva linjetagen. Full fart ut och full fart in. Bromsa gör man lättast genom att använda mattes ben som bromskloss och verkligen trycka dummyn mot benen....
Bakåt-ut han han förstått men är ännu lite tveksam så jag får "jaga på honom" med ett "JA" när han på "ut" sneglar bakåt på dummyn. Avståndet är ännu inte långt, ca 5-10m, och jag står ca 5 m ifrån honom.
Höger testade vi för första gången idag, med godisburk. Lite tveksamt men det tog sig!
Efter ca 20 minuters träning sov han sedan gott några timmar innan det var dags att åka in till stan.

Att växa upp på landet gör det väldigt spännande att promenera i stan, eller som idag längs med Stångån. Raggen restes längs hela ryggraden och svansen åt det mesta vi mötte - hundar, tanter med stavar och väsande kanadagäss, men han var tyst och gick fint i kopplet. Själv reste jag bara ragg åt gässen, de kändes lite väl fientligt inställda för min smak....

Väl hemma efter att ha plockat upp Zingo på dagis var det två trötta hundar som tog en välbehövlig siesta.

Ser inte ut att vara nästan mitt i stan...

Långt mellan uppdateringarna....

2011-06-07T18:21:00.000+02:00

....men vi är inte helt passiva.

Det var värst så trögt det går med bloggandet just nu. Tycker inte att jag har något att skriva om även om det trots allt händer lite smått och gott här hemma, men nu ska jag knåpa ihop något litet!

Min egen träning har gått i stå. Motivationen har försvunnit, tillfälligt hoppas jag, så det blir bara några korta ströpass där jag joggar i maklig takt utan mål. Kanske är det värmeböljan som fått min kropp att "ta semester", kanske är det de senaste veckornas intensiva schema med sena kvällar på jobbet blandat med resor både norr- och söderut. Anledningen spelar egentligen ingen roll. Motivationen kommer tillbaka förr eller senare, så mycket vet jag.

Träningen med hundarna har inte heller varit intensiv de senaste veckorna men vi kör ett par pass i veckan. Zingo och jag jobbar just nu med dirigeringsövningen vi lärde oss hos Gunilla och blandar upp det med några små sök. Dirigeringsövningen är riktigt rolig och Zingo blir duktigare och duktigare på att lyssna och reagera snabbt. Dessutom verkar hans tendens att ta dubbla dummies minska, trots att jag lägger ut 2-3 stycken i varje hörn på vår 20 x 30m ruta. Igår plockade han upp dubbla en gång men spottade ut de när jag "morrade" och det var i slutet av passet när han började bli trött. Senaste söket vi gjorde visade han inga som helst tendenser till att söka vidare eller ta dubblet. Det var bara fort ut och fort in - sån´t som matten gillar!

Goblin och jag tränar efter Tinas "schema". Det innebär just nu fot-träning, bakåt ut, närsök och "kom-ihåg -linjetag". Än så länge är avstånden korta och repetitionerna få men avstånden börjar nog bli dags att öka på lite för nu förstår han vad jag menar. Han är väldigt lättlärd men tenderar att bli lite låg när vi tränar fot så jag måste verkligen tänka på att berömma så fort han gör rätt - jättesvårt, tycker jag, då Zingo går i spinn vid mycket beröm och jag därför dämpat mig de senaste åren. Jag tränar de numera separat och det gör det lättare att ställa om sig efter hund men det kräver en del tankekraft för att koppla bort ryggmärgen.
Nu när jag börjat träna "på riktigt" med Goblin känner jag mig allt mer nöjd med valet av hund. Det är en helgo liten kille jag fått! Lättlärd och motiverad i träningen utan att gå upp i stress (än så länge i alla fall) och mycket enkel att ta med överallt, även till nya ställen. En liten pärla med andra ord!
Just nu verkar det som pärlan har tagit en paus i växandet. Den runda magen har vi fått bort så nu ser han riktigt fin ut men jag vill nog att han växer 2-3 cm till på höjden innan jag känner mig helt nöjd. Vi gjorde att försök att mäta honom igår och han är ca 55-56 cm just nu och även om jag vill ha honom liten kan han i alla fall få bli 58 cm i mankhöjd. Vikten ligger på 24kg så än så länge orkar man bära på honom ;)

Det var inte länge sen han var en riktigt liten knodd...

Hundträning i dagarna två.

2011-05-27T18:49:00.002+02:00

Gyllerboda och Åkersberga.

I onsdags var det dags för en tur till Gyllerboda tillsammans med Nina och Pia. Zingo skulle få jobba och Goblin hänga med och titta på.
Det är så skönt att åka till Gyllerboda och träna. Så fort jag svänger in på gårdsplanen känner jag hur ett stort lugn lägger sig över mig och jag kan glömma allt utanför och bara koncentrera mig på hunden och träningen. Riktigt avkopplande med andra ord, och alltid lika lärorikt.

Den här gången stod det apportering på schemat och Pia och jag blev ordentligt drillade av Gunilla.
Jag ville jobba vidare med markeringarna och sen blev det även några linjetag på slutet.
Jag fick ännu ett kvitto på att det går framåt för mig och Zingo för han visade inte minsta tendens till att knalla - KUL! Vad som var mindre roligt var att han knäckte en dummy (tur att det var en gammal...)för första gången i sitt liv... Orolig i munnen har han alltid varit men den här gången tryckte han demonstrativt till så det knakade i dummyn när han var några meter ifrån mig. Troligtvis skickade jag honom för tidigt. Han lurade både mig och Gunilla genom att se avspänd ut efter kastet men sen kom stressen ut i form av hård mun och det var ju en himla tur att det hände när Gunilla fanns till hands för att hjälpa mig reda ut det.
Hennes teori, som jag köper, var att jag nu hade så´n kontroll på honom fram till skicket att han protesterade/satte upp sig mot mig (dvs visade mig ett stort fett långfinger ;)) genom att trycka till dummyn när han skulle lämna av den. Vi fick jobba lite med det och tillslut lämnade han av fint.

Efter en liten paus blev det sen några linjetag på deras nya, fina träningsmark med diken och vall att träna på om ville. Vi nöjde oss med diagonala skick och ett par stoppsignaler. Zingo jobbade jättefint och här fanns ingen antydan till hård mun.

Under tiden vi tränade fick Goblin hänga med Nina i fågelhundskopplet. Till Goblins stora förvåning var hon inte ett dugg intresserad av att ha en valp upp i ansiktet och det var en snopen hund som, efter att ha blivit bortknuffad, satte sig stadigt på rumpan och funderade över sin världsbild. Lite stökig var han till och från men vi upptäckte till sist att han har förväntningar på Zingo, inte på mig så från och med nu kommer de tränas separat.

Dagen avslutades sen med att jag och Zingo var med som passiva på kvällsträningen. Det blev riktigt bra då de körde markeringar med skott och Zingo visade att han både kunde vara tyst och sitta still - en riktigt bra avslutning på dagen!

Självklart blev det ett besök i butiken också. De turkosa skorna skrek efter mig men jag stod emot och köpte bara dummies, koppel och en rosa pipa. (men finns skorna kvar även nästa gång jag kommer dit - då köper jag dem!)

Efter en natt hos mamma och pappa var det Goblins tur att bli drillad. Vi mötte Tina vid Österåkers BK och fick visa upp vad vi kunde och fick nya direktiv om hur vi ska fortsätta jobba.
Extra kul var det att Karin med systern Tea också var på plats och tränade med oss och Goblin visade upp en helt annan sida när Zingo inte var med. Han var lugn och cool vilket pekar på att Gunilla hade rätt i sin iakttagelse angående att han har förväntningar på storebror.
Tina körde hårt med oss och efter ett tufft pass med fotgående tog det nästan slut i Goblins huvud. Det var första gången jag ställde riktiga krav på honom och det visade sig att jag har en liten mjukis att jobba med. Det kommer kräva eftertanke från min sida för att lyckas balansera krav och beröm på rätt sätt, speciellt då Zingo (och Zacke) är en hund som tål mycket utan att bli låg.
Av samma anledning behöver jag inte vara lika rädd för att "dra upp" Goblin som jag varit hittills utan jag kan bjuda på lite lek och bus utan risk att det spårar ur. Svårt! Jag som jobbat över ett år med att dämpa mig....
Nu tror jag att jag vågar börja träna lite med honom och Tina har talat om hur jag ska lägga upp det så det blir nog bra det här!
Det var verkligen jättekul att träffa Tina och bli lite uppstyrd. Det är guld värt att ha en uppfödare som engagerar så som hon gör och det känns riktigt bra att ha hamnat i hennes "våld". Nu ska jag se till att det inte dröjer lika länge tills jag kommer till Åkersberga nästa gång.

En trött kille efter Tinas hårdkörning.

Praktikant i Saab-tornet.

2011-05-23T16:30:00.000+02:00

Zingo har tillbringat dagen på dagis och Goblin fick hänga med husse och matte till jobbet....

I flygledarposition gäller det att ha koll på banan.

Som assistent kan man njuta av utsikten.

Visst gör jag mig bra uppe i tornet!?!

En assistentsuppgift är också att lämna över strippar på kommande flygningar till flygledaren.

Tappas det på golvet får man plocka upp.

Vi tittade på uppvisningsträning med Gripen.

Sen var det skönt att vila efter allt hårt arbete.

Goblin skötte sig utmärkt och kan numera titulera sig "flygledarvovve". Nästa steg blir att våga gå i den läskiga spiraltrappan för att komma upp i tornet....

Snyggingar!

2011-05-16T18:01:00.001+02:00

Kameran fick följa med ut.

Igår ringde Tina och sa att hon var på jaktprov söder om Linköping. "Jag kommer" sa jag och stoppade in hundarna i bilen och åkte till Limmerhult.
Goblin förevisades och vilken reaktion det blev när han såg och hörde Tina! Riktiga "flat-skutt" i kopplet, något han aldrig tidigare visat upp, så det blev ett kärt återseende.
Goblin blev godkänd med en liten reservation för hullet... (Han har de senaste 1-2 veckorna plötsligt lagt på sig och jag har inte hunnit med i svängarna så nog är han lite rund. Kanske har han tagit en paus i växandet och det är därför det kommit så plötsligt. I vilket fall som helst så är maten justerad och snart är han tillbaka i matchvikt.)
När kennel-mamma trollade fram en skata ur fickan blev allt än bättre och det var en stolt liten svart som bar den åtråvärda fågeln. Sen bjöd han på åtskilliga sitt och ligg i förhoppningen att få en köttbulle... Det är kul med "ligg" just nu ;).

Som avslutning fick jag se Tina starta de två hundar hon hade med- Elton (en valpköpares) och Elliot. Tina och Elliot gjorde en snygg uppvisning och fick det efterlängtade första priset i nybörjarklass - GRATTIS!

Idag passade jag på att fota mina egna snyggingar.

Liten blir stor i skuggan...

Vilan är över!

2011-05-16T17:38:00.000+02:00

Fart under fötterna....

....eller kanske inte.... En veckas träningsvila men det känns snarare som det gått en månad sen sist. Det kändes med andra ord tungt idag. Tungt, segt och flåsigt. Inte mycket att göra åt den saken utan det är bara att gilla läget och traggla vidare i hopp om att det så småningom släpper.
6,5km blev det i alla fall. Luften var klar och fräsch efter en rejäl regnskur, som jag faktiskt väntade ut inomhus innan jag stack iväg, och det luktade vår i skogen, så det gjorde inte så mycket att det gick tungt - det var skönt ändå.

Mina favoritskor börjar visst sjunga på sista versen. Snart 80 mil har de trampat runt med mig och nu börjar det gå hål på dem så jag blir tvungen att köpa nya.... "Stackars" mig... Vilken tur att det är så kul att shoppa träningsskor! :)

Veckan som gått.

2011-05-15T09:58:00.002+02:00

Mycket hund och lite spring.

Här blir det glest mellan uppdateringarna....
Senaste veckan har präglats av trötthet. Jag har varit helt fantastiskt trött och för att spä på det lite extra blev jag dessutom beordrad att öppna tornet redan klockan 0400 i onsdagsmorse för att ta emot en privatjet som ville landa klockan 0430 (varför man nu vill det....). Onsdagskvällen blev inte lång kan jag säga....

Jag har tagit lite träningsvila nu under veckan så springskorna har stått orörda på hyllan. Istället är det hundarna som tränat.

I onsdags var det simning igen och nu är Zingo helt bekväm med både poolen och rampen ner i den. Tiden utökades till ca 25 minuter i poolen varav aktiv simning ca 10-15 minuter och jag lyckades sköta linan helt själv den här gången. Upptäckte också att Zingo är ovillig att vända till höger under simning. Antagligen är han stelare i någon sida och då blir det givietvis jobbigare att böja alt sträcka ut i den. Mer jobb med högersvängar och volter i poolen med andra ord så han blir jämnstark i sidorna. Det är roligt med simningen för det påminner väldigt mycket om att jobba häst från marken. Anna och jag pratade styrkor och svagheter på hundarna som om vi pratade ridning och häst, och nog känns det lite som att longera, det är bara inspänningstyglarna som saknas ;) Tur att vi båda har hästbakgrund så vi förstår varandra.

På torsdagen blev det en tur till Kisa för mer badande. Den här gången var det Goblins tur att bada, var tanken, men det var en Brun hund som var mycket olydig och olovandes tog sig två dopp....
Goblin är lite försiktig i vattnet men nyfikenheten gjorde att han trillade i från bryggan så han fick både dyka och simma :). Lite obehagligt var det allt men inte tillräckligt för att han inte skulle i och plaska igen, men han tog det lite försiktigare på bryggkanten....
Zingo hade ingen bra dag. Det började med att han levde rövare på stranden när Goblin och Musse badade och när han sen lugnat sig och jag skickade honom på ett linjetag bort från vattnet valde han att inte höra stoppsignalen och den tänkta raka linjen blev en 180 graders med riktning rakt ner i sjön.... På med koppel och sen nytt försök.
Tyvärr hade vi väl en dålig dag båda två för det blev mest bråk kändes det som. Stoppsignalerna var visst frivilliga att reagera på så det blev flera transporter tillbaka i koppel och när han mot slutet tog ytterligare ett otillåtet dopp avslutades träningen och han fick sitta uppbunden resten av tiden.
Några bra linjetag gjorde han faktiskt, där han även lyssnade på stoppsignalen, och det var när Anna sa åt mig att jag måste bestämma mig för att det ska lyckas. Och visst är det så, förutsätter jag att det ska gå åt pipan så gör det givetvis det.

Torsdagskvällen tillbringades i Rydskogen på kurs och vår okoncentration märktes även här. Zingo var något stökigare än veckan innan men skällandet i början var mycket mindre. Ungefär samma övningar som förra veckan och de löstes utan problem. Mellan övningarna hade han betydligt lättare att lägga sig ner och koppla bort de andra hundarna och allt som hände runt omkring, vilket känns jättepositivt. Även under det avslutande snacket la han sig ner och kopplade av så vi fick en riktigt bra avslutning på kursen.

Lille Goblin har äntligen lärt sig ligg och kan nu plötsligt ligg även under gång! I övrigt är det mest passivitet för hans del och något enstaka sök då och då. Han börjar bli en stor kille nu ( 24kg tung!) men ryms fortfarande på rygg i mitt knä framför tv:n så kvällsmys blir det nästan varje dag :)

Maj 2008. Zingo och Zacke njuter av havsbad på Gotland.

Kanallöpet 2011

2011-05-10T10:51:00.001+02:00

En inte helt angenäm historia.

Jag har ju haft mina funderingar angående min höga puls och tröttheten jag känt av senaste tiden så jag var faktiskt lite nervös inför Kanallöpet. 21km är inte långt men känner man sig inte helt 100 blir det långt.... Tyvärr bekräftades mina farhågor och andra halvan av loppet blev riktigt tung.

Det började bra. Solen sken och det blåste en sval medvind som gjorde att det kändes lite kyligt innan start, men svalkade skönt när vi sprang. Det var gott om plats, bara ca 200 som sprang halvmaran, och det var en flack bana längs Göta kanal. Som upplagt för att springa på en riktigt bra tid, om orken fanns där.

Första halvan gick bra. Jag och mamma höll lite högt tempo de första kilometerna men drog sedan ner tempot till behagliga 5,40 min/km. Pulsen var lite över det normala men jag försökte ha lite koll så den inte rusade iväg för mycket. Så lång var allt bra, ända fram till ca 13km - då försvann orken och pulsen började ticka iväg över 170 slag/min. Det kändes som om någon dragit ut en propp och kvickt dränerat mig på all energi så det var inte mycket annat att göra än att sänka tempot ytterligare och varva joggen med gång. Usch, det var tunga 8 km till mål...
När vi till sist kom in i Borensberg låg pulsen på 180 trots riktigt lusigt jogg-tempo och den avslutande backen upp till målet gjorde det inte lättare, men jag kom i mål!

2 timmar och 13 minuter sprang vi på, och det är nog min sämsta halvmara tid hittills, men det kändes som vi varit ute längre så det blev trots allt en positiv överraskning. Väl i mål var jag minst lika sliten som efter maran och antagligen dåligt vätskad för jag var enormt törstig resten av dagen.
Varför jag inte har någon ork just nu kan jag ju fortsätta fundera på. Någon förkylning har inte brutit ut så det ligger nära till hands att tro att allergin har ett finger med i spelet. Nu blir bara lugn träning en period (förutom Blodomloppet 26 maj)och inga långpass och så hoppas jag att orken återvänder.

Loppet som sådant var jättetrevligt och jag ska nog se till att ta revansch nästa år!

Innan start. Fortfarande med hopp om att orka ;)

Mamma värmer upp.

I mål! Trött, sliten och glad att det är över...

Jag ska inte glömma bort att tacka Hanna (syster) för hundvakten. Tusen tack! Hon och hundarna fick tillbringa några timmar i Borensberg med promenader och mys i solskenet medan jag och mamma tragglade på längs kanalen.

På nya jaktmarker.

2011-05-07T08:12:00.000+02:00

Äventyr i Ryd-skogen.

I torsdagskväll bar det till Ryd. Zingo och jag skulle kursa men först tog jag med mig Goblin på en liten promenad, och det var riktigt spännande om man frågar en liten flatt-kille.
Med raggen rest från nacke till svans hängde han med på en ca 15 minuter "lång" promenad bland löpare, fotbollsspelare och cyklister. Lite läskigt var det allt, men spännande. Mycket nya lukter och synintryck men koppelgåendet klarade han av galant, och även om det hände mycket runt omkring kom han ihåg sitt namn. Bra träning för lilleman!

Rena vildmarken.

Sen var det dags för mig och Zingo att gå kurs. Flockledarkurs i Östra hundskolans regi. Det var länge sen vi gick någon kurs för Tomas men nu kände jag att det var dags. Zingo tycker ofta att man ska hälsa på mötande hundar med "snörvel" och skall så min plan var att få jobba lite med hundmöten bland främmande hundar. Eftersom målet är att jag ska kunna ha honom lös och lita på att han följer mig i alla situationer använde jag mig av fågelhundskopplet, och även för att undvika att mina händer "tjuvdrar" i kopplet, och det fungerade alldelens utmärkt.
Kursen började med ca 1 minuts skällande från Zingos sida men sen blev det inget mer oljud.... Övningarna gick ut på att ha ögonkontakt med hunden när Tomas kom fram med godis eller dylikt, gå förbi de andra hundarna och ha kontakt med sin förare och kunna sitta brevid andra hundar och vänta (det sista var väl mer ett "nödvändigt ont" eftersom inte alla kan jobba samtidigt, men jag ser det som bra passivitetsträning) - inga konstigheter med andra ord. Mellan övningarna förflyttade vi oss på ett led runt i motionsspåren och fick på så sätt även störningar i form av löpare, cyklister och icke deltagande hundar.
Den stora skillnaden mot vår vanliga träning var att det skulle belönas med godis (som tur var kom jag ihåg det sen tidigare och hade faktiskt godis med mig, färskt till och med ;)) och att hundarna skulle ha ögonkontakt med föraren vid passagerna, men jag tyckte inte att det ställde till särskilt mycket då det var enskilda övningar. Den största delen av tiden satt vi ju passiva eller rörde oss i spåren och då gick/satt/låg Zingo lugnt bakom mig.
Det jag ville träna var ju Zingos uppträdande bland okända hundar och det gick alldelens för bra... Förutom skällandet i början sa han inte ett knyst. Hetsade inte heller upp sig eller insisterade på att gå fram och hälsa. Nej då, lugn som en filbunke följde han mig och satt så fint och kikade på passerande hundar, trots att jag försökte så gott det gick att byta plats bland kursdeltagarna och ställa mig så nära de andra som möjligt. Tyvärr verkade det inte vara helt uppskattat bland övriga deltagare, att en brun flat med ägare bytte plats och grejade, så jag fick hejda mig lite ibland....
Jättekul att det fungerade så bra, men det får mig att fundera på vad jag gjorde gjorde annorlunda mot i vanliga fall. För det måste ju vara jag som gör något annorlunda. Kanske var det helt enkelt att jag hade fågelhundskopplet och inte kunde fippla med vanligt koppel som jag brukar. Ett vanligt koppel för ju över alla mina tankar, funderingar och tveksamheter till Zingo som en förstaklassens telefonlina och den "kommunikationen" uteblev ju nu. Jag får fundera vidare och vi har ju ytterligare 4 tillfällen att träna innan kursen är slut.

"På kurs med Kurt" ;)

Poolbesök och jogg.

2011-05-05T14:39:00.002+02:00

Pulsträning för både Zingo och mig.

Igår var det dags för gång nummer 2 i "simskolan". Den här gången fick Zingo börja och han behövde inte trugas... Lite läskigt är det att kliva ner på rampen men sen är det full fart. Den här gången blev det lite längre intervaller på raksträcka, med motstånd (håller emot i linan) och eftersom han var så lugn och bekväm med situationen fick vi sen prova på att simma större varv i poolen. Det var skoj, tyckte Zingo och jagade leksaker så att vattnet skvätte och jag blev genomblöt. Jag fick också prova på att sköta linan själv och det gick hyfsat men lite bökigt är det att hålla ordning på den och inte fastna i något. (Det är något med mig och linor, vi verkar inte komma överens...)
Total tid i poolen blev ca 25 minuter och av det uppskattat 15 min simning. Han är inte mycket för att vila mellan set:en, det är simma som är kul!

Idag blev det en kort och lugn runda i Hackeforsspåret. På söndag är det Kanallöpet och eftersom jag inte känner mig helt ok så har det bara blivit två mycket lugna pass den här veckan. Skulle det vara en förkylning som ligger på lut vill jag inte locka fram den innan söndag...

Pulsen höll sig på en hyfsad nivå trots att det är rejält kuperat, men nog flåsades det ordentligt när jag kom upp på toppen av den sk dubbelbacken. :)
5 km på 30 minuter blev resultatet och en bortglömd stretch gör att jag nu sitter med stela muskler och framför allt en stel rygg. Att jag inte lär mig....

Lite mer vårkänsla ute idag.

Morgonjogg och viltspår.

2011-05-03T18:06:00.001+02:00

Och så blev det vinter.

Efter frukost och morgonpromenad med hundarna var det min tur att svettas lite. Ute passerade lätta snöbyar och det var inte helt lätt att klä sig - mössa, keps eller pannband? Pannband blev det och det kändes faktiskt lagom varmt i snålblåsten.
6,5 km runt Kåvetorp stod på programmet och idag lyckades jag riktigt hyfsat att hålla pulsen under 160 slag/minut även om det ibland kändes som jag sprang på stället. Magnus Hagström som höll i pulsträningsworkshopen i Portugal sa att det krävdes minst tre veckor innan kroppen anpassat sig till lågpulsträning och under tiden hade många av hans klienter beklagat sig över hur långsamt de tvingas springa. Sen kan man dock öka tempot med bibehållen låg puls, bara kroppen vant sig, men det tar som sagt tid och jag är ju aningens otålig av mig....

Efter lunch var det dags att spåra. Det var länge sedan blodet och klövarna fick komma ut ur frysen men idag var det dags.
Goblin fick ett kort rakt spår med en lite böj på slutet. Liggtiden blev bara 30 minuter så jag var lite sparsam med blodet, men det gick bra ändå. Lite tveksam var han men nosade sig framåt på min uppmaning och varje blodfläck blev noggrannt undersökt. Nästan framme vid klöven tog koncentrationsförmågan en paus och istället för att spåra blev det en bajsätningspaus (rådjursbajs är ju en delikatess...) men sen fortsatte han och smög sig fram mot klöven. Lyckan var stor när han förstod att klöven var hans att bära och det var en stolt liten kille som bar tillbaka den till storebror.
Zingos spår fick inte mycket längre liggtid än Goblins och därför använde jag väldigt lite blod men trots det vindade han sig framåt kryssandes över spåret. Hans spår var ca 300m med 3 vinklar och det var inga konstigheter med det, förutom att jag hela tiden lyckades trassla in linan i pinnar och buskar. Fort gick det men jag bromsade honom så gott det gick och han tog sig till spårslutet utan problem.
Det enda bekymmret med viltspår är att jag alltid blir så himla irriterad på linan... Hur jag än försöker lyckas jag alltid få ett par knutar på den (en plastlina) som envisas med att fastna i allt... Morr. Tur att hundarna skötte sig bra i alla fall.

Som avslutning på eftermiddagen blev det vinter. På nolltid var allt vitt och Goblin hade fullt sjå med att fånga snöflingor. Var tog våren vägen?

Stadga, plask och passivitet.

2011-05-02T20:45:00.000+02:00

Riktigt aprilväder...

Nu har vi varit iväg och tränat i dagarna två. Både Zingo och Goblin har varit med och jobbat.

I söndags tränade vi med Nina och Pia. Jag hade bett Nina om hjälp med markeringarna, för att ha ett par extra ögon som kan hjälpa mig att avgöra när det är läge att skicka eller vänta lite till.
Stadgan fanns där, han visade inga tendenser till att lyfta på rumpan olovandes, men fortfarande är han för "på". Jag var urusel på att markera och missade varenda kast men Zingo avslöjade direkt när dummyn var kastad, trots att han satt ett halvt steg bakom mig- han hässjade/flåsade men så fort något kastades blev det tyst.... Då var det dags för matten att vakna ;). Det snurrade för fullt i det bruna huvudet men han jobbade riktigt bra.
Lillebror Goblin tränade, som vanligt, på att sitta uppbunden och den här gången blev det en större utmaning än vanligt. Mycket ljud av alla det slag och det fixades och trixades. Mycket bra träning för Goblin och det blev uppenbart att det är dags att öka svårighetsgraden på passiviteten, dvs träning i nya miljöer och bland nya hundar.
Första dagen i maj bjöd på iskalla vindar och jag hade givetvis klätt mig för dåligt vilket visade sig när Goblin omöjligt kunde komma till ro och vara tyst. Nina och Pia ställde snällt upp väntade ut honom men tillsist trodde jag att jag skulle frysa ihjäl och bröt passiviteten när han låg lugnt och var tyst. Att vänta tills han somnat skulle säkerligen ha tagit ytterligare en timme och då hade jag varit en isstod.

Idag åkte vi till Anna och grabbarna.
Vi började med att lägga alla hundar och sen sköt Anna några skott med apportkastaren. Zingo behövde en påminnelse efter första skottet men sen skötte han sig. Goblin blev lite förskräckt när jag vrålade åt Zingo men skotten brydde han sig inte mycket om. Lite fundersam blev han och svansen hamnade mellan benen en gång men det var inget som hängde kvar.

Zingo fick jobba vidare med markeringar och stadgan var, återigen, inget att klaga på men som igår var "på-knappen" fortfarande halvt intryckt så han fick bara hämta 2 stycken idag igen. Utöver det fick han ligga lös när de andra hundarna tränade och det är bra träning det med.

Eftersom vi var vid en sjö fick Musse ha lite simskola med Goblin som för första gången stiftade bekantskap med öppet vatten. Så långt som till simmande kom han inte men han blev modigare och modigare för varje minut och Musse lockade lugnt och fint ut honom i vattnet. Bästa simläraren! Zingo skulle inte bada, var tanken, men när jag kastade i en boll till Goblin som hamnade för långt ut, och Musse fick hämta, räckte inte självkontrollen och vips så låg han i vattnet.... Man kan ju inte vara på topp jämt...

Efter vattenäventyret hade Zingo svårt att hitta lugnet och han kom farande två gånger när jag kastade dummies åt Musse och Molle. Det blev transport tillbaka i kopplet och sen enkelbiljett in i bilen, för "myrorna i baken" var riktigt ettriga. Nu blir det mer vattenträning, utan att bada, för att hitta lugnet även om det plaskar i närheten.

Även idag var det mer april-väder än maj-väder. Regn, snö, hagel och solsken bjöds vi på, om vartannat, men idag var jag förberedd - långkalsonger och fleecetröja var på :).

Efter lek i sjön måste man torka sig.

Gammel-svarts täcke är än så länge i största laget.

I brist på annan aktivitet får man i alla fall hålla en dummy i munnen, enligt Molle.

En Zingo med på-knappen i intryckt läge...

Tokjobbiga intervaller.

2011-04-28T18:21:00.000+02:00

På visit i Kråksångsspåret.

Jag hade visst glömt bort, eller förträngt, hur jobbigt det är att köra intervaller.... Pulsen upp i taket och flåsandes så hela Linghem hörde det - kan det bli värre? Antagligen, men idag räckte det här mer än väl.

Formen var väl inte den bästa idag. Jag hade sovit dåligt och kände mig inte direkt på hugget men tänkte att "lite intervaller skadar väl inte"...
Jag körde till Linghem och Kråksångsspåret och satte igång. 2 km uppjogg kändes helt ok och sen var det dags att "riva av" 6x500m med 30s gåvila mellan varje intervall. Första intervallen gick i 4,12 tempo, andra i 4,23 tempo och sen, halvvägs in i tredje - tvärstopp. Benen ville springa men lungorna orkade bara inte. Det pep och väste när jag flåsade så jag fick avbryta efter 250m och gå.... Inte mycket att göra åt. De tre sista intervallerna gick bättre och jag tryckte inte på riktigt lika mycket så andningen kändes lite mer kontrollerad. Ca 4,30 min/km på de 3 sista och sen var jag slut. Under sista intervallen kom en liten backe och då fick jag tom mjölksyrakänning i baksida lår...
Efter att ha hämtat andan och fått ner pulsen avslutade jag med 3km lättjogg och då kändes det inte längre så illa.

Jag behöver definitivt köra kvalitet lite mer regelbundet, för det brukar ju vara roligt att ta ut sig på intervallerna, och den känslan vill jag hitta igen. Kanske blir det lite lättare/roligare om jag dessutom justerar min dagliga dos astmamedicin för nu är pollensäsongen igång och jag behöver uppenbarligen lite extra stöttning för att slippa pipa och väsa när jag springer.

Nu blir det vila imorgon och sen förhoppningsvis ett långpass innan helgen är över.

Simskola.

2011-04-28T11:40:00.001+02:00

Första steget mot ett simkörkort.

Igår var det dags för första "lektionen" på vår väg till simkörkort på Valla Djurklinik. Efter lång tids funderande fick jag, tack vare Anna, till slut tummen ur och bokade tid för att lära mig att simträna Zingo. Anna och Molle var också med så det var två glada flattar som utforskade poolen.

Zingo tyckte nog det var lite märkligt att inte få hoppa i och ur som han själv ville men han anpassade sig lydigt. Det enda som han inte var helt bekväm med var rampen som gick ner i poolen, men det hindrade honom inte.
Första simturerna gjorde han några försök att "klättra" upp på kanten av poolen men sen förstod han att det var rampen som gällde och simmade beslutsamt mot den. Maria, från Valla, som hjälpte oss höll emot i linan och han fick simma ca 30s åt gången. Inte särskilt länge kan tyckas men Zingo fick upp flåset ordentligt. Som tur var gick pulsen/flåset ner snabbt när han pausade på rampen och sen ville han simma igen.

Det tog nog på krafterna för han var riktigt trött igår kväll men efter en natts sömn är han idag precis som vanligt och någon träningsvärk ser jag inte skymten av.

Suddig Zingo, med en dummy i stadigt grepp.

Molle, också med dummyn som simsällskap.

Sega ben...

2011-04-27T11:32:00.001+02:00

...och trött i huvudet.

Förutsättningarna var perfekta för dagens löprunda. Innan jag kom iväg tvättade en rejäl regnskur bort allt pollen och luften var sval och klar. Tyvärr hjälpte inte det idag.... Kroppen var inte med mig men jag genomförde i alla fall de kilometer som jag planerat även om det var med motstånd.

Redan under första kilometern insåg jag att det skulle bli riktigt svårt att hålla pulsen nere för den sköt iväg så fort jag började springa och det var riktigt trångt i luftvägarna. Ibland är det tur att man är envis för det blev bättre. Andningen hyfsade till sig efter ca 15 minuters löpning, så jag slapp springa och "pipa", och benen kämpade på framåt även om de kändes sega. Pulsen fick jag kämpa med för att hålla den under 160, men det gick, ibland ;)

Efter 57 minuter var jag hemma igen och hade avverkat 10,5 km med en medelpuls på 160 - helt godkänt!

Imorgon ska jag försöka köra lite kvalitet av något slag, intervaller på Linghemsspåret kanske, och sen borde jag springa ett långpass under helgen. Det är ju bara en vecka till Kanallöpet som blir vårens enda halvmara då jag inte kommer springa Göteborgs varvet i år. Kanallöpet kommer genomföras som ett träningspass då jag faktiskt inte är i särskilt bra löpform just nu,och långpass har jag inte sprungit sedan Portugal, men oavsett så ska det bli kul att prova på ett mindre motionslopp och få springa längs med Götakanal.

Nu väntar lunch och i eftermiddag ska Zingo till Valla och simma.

Påskhelg på Bergsätter.

2011-04-24T19:30:00.000+02:00

Lite jobb, mycket sol och många timmar utomhus.

Trots att vi jobbat hela påsken både Daniel och jag så har vi haft många timmar som spenderats med diverse småfix här hemma. Jätteskönt att ha tid att ta hand om allt som annars har en tendens att inte bli av. Nu är i alla fall vinterhagen mockad, altanen har pimpats med diverse blommor och träd och lusthuset är redo för användning.

Hundarna har tillbringat hela dagarna ute i trädgården och det tar visst på krafterna för idag var Goblin trött och ville helst ligga inne på hallgolvet och sova.
Igår fick både Goblin och Zingo lite träning. Goblin fick börja med att träna inkallning och ingångar, ligg och fot i trädgården. Det går men "ligg" är fortfarande något som kräver mycket mer träning....
Zingo fick sen ett litet sök med 4 dummies i vår lilla skogsdunge. Han gjorde det mycket bra! Inga dubbla dummies utan fort ut och fort in med alla precis som jag vill ha det :).
Även Goblin fick prova ett sök med 3 dummies, på ett litet område (ca 3x3m). Han förstår inte riktigt ordet "sök" men efter lite tvekan gick han ut och började leta. Han använder nosen jättebra och även fast dummiesarna hade gömt sig lite i fjolårslöven hittade han alla tre och hade full fart in med dem. Duktig lillebror! Dessutom hann Goblin med lite passivitet när jag lade ut sök och Zingo jobbade - inga problem med det den här gången. Han la sig direkt på sidan och vilade!

Förutom gårdagens träning har våra promenader gett oss två tillfällen att träna på lösa hundar, och då var det inte mina som var lösa.... I onsdags tog jag med båda hundarna på en promenad som tog oss förbi granngården och där fick vi en dalmatiner över oss. Jag såg att hunden var lös (vilket den i och för sig alltid är) och att dess matte var i närheten så jag såg till att mina två gick bakom mig när vi närmade oss. Dalmatinern hade full koll på att vi närmade oss, och jag tyckte att även hans matte såg oss, och hans svans kom högre och högre upp i luften ju närmare vi kom. Ca 50m ifrån snörvlade Zingo till och då kom den med full fart mot oss.... Zingo började skälla men jag flyttade honom bakom mig och den andra hunden stannade ca 2m ifrån. Tyvärr hann jag inte ställa mig så även Goblin kom bakom min rygg direkt så han fick en dalmatiner upp i nyllet och tjöt rakt ut. Då fick den andra matten fart och försökte kalla in sin hund med mediokert resultat men vi kunde fortsätta vår promenad och lyckades pricka in ytterligare ett hundmöte efter 100m som gick utan problem.

Två dagar senare var jag och Zingo på promenad och då kom en schäfer rusande mot oss. Den här gången hade jag strax innan vi passerade huset, eftersom jag vet att han har dålig koll på sina hundar, tydligt visat Zingo att jag är den som tar hand om allt och det gjorde det hela lite smidigare. Överraskad och lite rädd blev jag dock när hunden kom farande så jag vrålade till hunden som inte lät sig hejdas (men hussen kom lydigt på min inkallning ;)). Zingo skällde någon enstaka gång och gjorde sen sitt bästa att hålla sig bakom mig medans jag försökte fösa bort schäfern. Till sist fick jag faktiskt ge den en lätt spark för att få den att gå till sin husse.... Som en liten bonus kom hushållets andra hund som också ville vara med men den struntade både jag och Zingo fullständigt i då vi vände på klacken och gick vår väg, medans jag tog djupa andetag och höll munnen stängd för att inte säga något otrevligt till hundarnas husse. Trots att det inte är roligt att få okända hundar över sig så blev det faktiskt en riktigt bra träning för Zingo som för första gången lämnade över ansvaret till mig och litade på att jag tog hand om situationen. Det lär bli fler promenader förbi det huset.... Jag måste ju utnyttja situationen, nu när hundarna var vänligt inställda och tillslut kanske deras husse inser det olämpliga i att ha hundarna lösa, utan kontroll, precis bredvid vägen - två flugor i en smäll så att säga... ;)).

Vi har fått posera sittandes...

....och liggandes.

Som avslutning - tulpan i den sista kvällssolen.

Konsten att springa långsamt.

2011-04-24T11:02:00.001+02:00

Eller "lång"passet som gick för fort.

Planen för dagens pass var att springa i långpasstempo, även om det inte riktigt kvalificerar sig som långpass, vilket för min del ligger på ca 6 min/km.
Att springa långsamt, eller lugnt kanske är ett bättre ord, är en konst jag inte behärskar. Efter långpassen i Portugal, som sprangs i ett mycket lugnt tempo, trodde jag att jag någonstans skulle ha fått en känsla för det, men - icke. Hur svårt kan det vara? Riktigt svårt uppenbarligen. Anledningen till att jag vill lära mig att behärska det där med långsam/lugn löpning är dels att jag faktiskt inte klarar av att hålla ett högre tempo under lång tid, dels att det sliter mindre på kroppen om man tar det lugnt.
Vad är då problemet? Jo, så här är det - Jag startar hemifrån och har planen klar för mig och tycker att jag håller ett lagom tempo, klockan piper till efter en kilometer och då ser jag att kilometertiden är 4,57min/km! Hoppsan.... Under följande kilometer håller jag stenkoll på Garmin och jobbar hårt för att sänka tempo och puls vilket resulterar i 5,25 min/km. Bättre! Sen vandrar tankarna iväg och benen springer på - 5,15min/km. Fokus nu, lugn löpning - 5,40 min/km. Ger mig en själv en klapp på axeln, jag kan nog det här nu, och låter tankarna vandra, resultatet kan ni nog gissa....5,25 min/km.

Oavsett kampen mot klockan så var det ett riktigt skönt pass idag. Bara några svärmar av någon sorts flygetyg som envisades med att attackera mig då och då störde. 12 km blev det allt som allt och det som skulle bli veckans lugnaste pass blev istället veckans snabbaste om man tittar på snitttiden per kilometer som slutade på 5,47min/km. Jag ger mig själv godkänt men vet samtidigt att det är tack vare de två korta gångpauserna, utan de hade det gått ännu fortare....

Nästa försök att springa ett längre pass i lugnare tempo blir på onsdag. På´t igen bara ;)

Påskkärringjogg.

2011-04-21T18:27:00.000+02:00

Till fots till Blåkulla....

Igår kväll kände jag mig som en riktig surkärring så vad passade bättre än en påskkärringrunda idag. Kvasten var dessvärre trasig så jag fick ta fötterna till hjälp och även om inte kom hela vägen till Blåkulla så fick jag en skön tur i solen.

Idag snörade jag på mig de orangea snabb-skorna och matchade med orange vindjacka, trekvarts-thights och kritvita vader. Efter två kilometer åkte även vindjackan av och två vita armar kom in i matchen. Efter en vecka i Portugals sol kunde man ju hoppas på lite färg på armar och ben men de måste ha återgått till svensk vinterkulör kvickare än kvickt....

Snabbskorna gjorde sitt och 4 av 7 kilometer avverkades med en kilometertid under 5,20 min/km - mycket bra med tanke på att jag glömde morgonens dos med astmamedicin och kände mig aningen "trång" i luftvägarna. Allergimedicinerna hade jag minsann kommit ihåg men inte hjälpte det mot den rinnande näsan...

Totalt avverkades 7 kilometer löpning och, som vanligt, resulterade det i en höjning av både energi och humör. :)

Dagens outfit - orange, svart och kritvitt...

Kärringen själv i svettdrypande version.

Bonusbild - mina snygga skor köpta på Gyllerboda Country Store. Hundträning och shopping - världens bästa kombination!

När orken tryter och viljan är svag...

2011-04-19T16:35:00.002+02:00

...är det bara att ta sig i kragen och sparka sig i baken.

Jag har hamnat i trötthets fällan. Just nu skulle jag kunna sova dygnet runt känns det som. Det är samma visa varje år. När "pollenchocken" kommer blir jag trött och får huvudvärk, förutom de mer vanliga symptomen som rinnande näsa och kliande ögon, och trots att jag vet att det händer blir jag varje år lika fundersam - är det något fel på mig som är så sjukligt trött? Fel och fel, pollenallergi kallas det och det är bara att härda ut för tröttheten brukar mildras när björken slagit ut men just nu känns det eländigt.

En sak som faktiskt hjälper, och kanske även stjälper (eftersom jag får i mig en hel del pollen), är att ge sig ut och springa. Trotsa den trötta kroppen, äta lite extra allergimedicin, snöra på skorna, starta Garmin och ge sig iväg. Låter inte så svårt men oj, vad det tog emot imorse. Det krävdes en rejäl fot där bak för komma iväg men sen är det som om kroppen laddar upp sig själv med energi för varje steg och när jag är tillbaka hemma känns allt mycket lättare.

Idag motiverade jag mig med att hundarna behövde träna på att vara hemma själva och på så sätt kom jag iväg på en geggig 6,5km tur. Kanske att jag skulle klarat mig med trekvarts-tightsen för solen värmde ordentligt.... Ska komma ihåg det till veckans andra tur som ska bli av på torsdag, även om det kommer krävas ytterligare ett stadigt tag i kragen och en rejäl spark i baken.

Som avslutning - bilder från en vår för längesedan....

Zacke bland blåsipporna på Gotland våren 2004.

Vårpuss!

Lördagsträning i vårsol.

2011-04-18T08:45:00.001+02:00

Sök, linjetag och passivitet.

I lördags var det dags för en tur till storskogen och träning tillsammans med Anna, Musse och Molle. Molle var det lite synd om för han var halt och fick bara vara passiv (och äta bulle med mig...;)) och för Goblins del blev det också mest passivitet. Musse och Zingo fick däremot jobba.

Jag ville testa Gunillas teori om att när Zingo plockar fler än en dummy i söket så är det en överslagshandling pga att han är alldelens för mycket uppe i varv, så vi lade ut ett stort sök plus tre linjetagspunkter.

Zingo och jag började med två linjetag. Första skicket på båda punkterna hamnade han snett så jag fick kalla in och skicka om, men sen blev det rätt. Därefter skickade jag ut honom i söket. Första dummyn kom in utan "kompis" och jag stöttade med pipa när han plockat upp den. Andra gick också bra men sen kom han in med dubbla.... Då backade jag honom och han spottade direkt ut en av dummiesarna och kom sen och bjöd den andra mycket fint. Ytterligare en gång fick jag in dubbla men det kändes ändå snäppet bättre än tidigare gånger.
Vi provade också att låta Zingo och Musse jobba samtidigt i söket och det gick alldelens utmärkt! Solen och värmen gjorde dock hundarna trötta så när vi kändes oss nöjda lade vi de i skuggan så de fick avsluta med passivitet. Zingo kopplade av riktigt bra och låg till och med på sidan och vilade!

Goblin satt uppbunden hela träningen och det var pip och gnäll i början men även han låg ner på sidan och vilade innan jag avslutade. Han fick också följa med och hämta de sista linjetags dummiesarna innan vi åkte hem och då blev det ett minisök för hans del. En dummy låg i en rishög och på uppmaning sökte han jättefint och följde upp vittringen mycket bra tills han hittade den.

Molle fick nöja sig med en kotte...

Musse och Zingo tar igen sig efter söket.

Vår!

Nyfiken liten Goblin.

Goblin.

Ibland är det man vill minst....

2011-04-14T15:57:00.000+02:00

....det man behöver allra mest.

Idag var jag inte ett dugg sugen på att springa. Jag kände mig inte helt ok av någon anledning men samtidigt inte tillräckligt dålig för att det skulle motivera att avstå. Efter lite velande tog jag tjuren vid hornen- skorna åkte på och jag stack iväg.
Det var lite segt. Kroppen kändes inte riktigt som den skulle och pulsen låg ca 10 slag över det normala så det blev en kortare sväng, men jag kom iväg, och vilken tur att jag gjorde det! Efter några kilometer började tankarna stilla sig och kroppen kändes allt mer avslappnad. 6,5 km senare var jag laddad med ny energi och kunde ta mig an resten av dagen med ett leende på läpparna.

Det som gjorde kroppen seg och pulsen hög är troligtvis våren. Denna härliga årstid som idag bjöd på sol, värme och mycket gegga innebär, för min del, även allergi.... Jag kikade lite försiktigt på en björk där ute i skogen och mycket riktigt så har den börjat slå ut så någon förkylning som ligger och gror har jag troligtvis inte drabbats av, det är istället årets första allergikänning. Nu har jag bunkrat upp med tabletter, ögondroppar och nässpray som förhoppningsvis ska ta mig igenom de närmaste veckorna.

Två fötter och två, av åtta, tassar.

Gyllerbodahelg.

2011-04-11T10:09:00.000+02:00

Lite tårar, mycket skratt och fantastiska prestationer.

Jag och Zingo var på kurs i helgen. En uppföljningskurs till intensivkursen vi gick för ett år sedan och som vanligt efter en helg på Gyllerboda kommer man hem med huvudet fullt av tankar, funderingar och nya insikter. Allt behöver bearbetas och vridas och vändas på så just nu snurrar det ordentligt mellan mina öron men så småningom kommer det stilla sig och jag kommer att veta åt vilket håll resan ska fortsätta.

Att gå kurs på Gyllerboda innebär inte enbart jobb med hunden utan grovjobbet görs med dig själv. Dina strykor och svagheter lyfts fram i ljuset och det är inte alltid lätt eller roligt att göra upp med sig själv. Vissa sidor hos en själv är ju inte alltför smickrande och det är väl därför en sådan här kurs kan locka fram hela spektrat av känslor. Samtidigt är det ju det som gör oss starkare, klokare och får oss att utvecklas- att erkänna sina svagheter och jobba med dem. Det om något kräver mod och styrka.

Det var ett härligt gäng som var på kursen. De flesta kände varandra sen tidigare men bjöd in oss andra utan att tveka och vi hjälpte alla till att peppa, stötta och uppmärksamma varandras framsteg. För det gjordes framsteg och både människor och hundar växte. Extra spännande blev det eftersom det inte bara var retrivers på kursen. Samma övning kunde lösa motsatta problem beroende på ras. Det som lugnade en Flat, väckte en Leonberger.

Jag fick för första gången känna att Zingo verkligen följde mig, inte med lydnad utan av egen vilja. Det var otroligt häftigt att gå runt bland lösa hundar, höns och människor med en okopplad hund som följde mig som en skugga - utan att vara under kommando. Ville jag att han skulle bli kvar på en plats räckte det med att sträcka på ryggen och bli "stor" så lade han sig ner och kopplade av. Tänk så långt vi kommit från förra årets kurs då han for runt som en tok i kopplet och vrålskällde hela tiden. I år var det mycket lite skällande och bara första dagen :).
Hela tiden låg det ett lugn över gruppen. Visst hände det att hundarna gick fram och nosade på varandra men genom att lugnt gå mellan och visa att "jag vill att min hund får vara ifred" så gick den "besökande" hunden tillbaka till sin matte.
Vi fick även hjälp att jobba med valfri sak och jag hade valt markeringar, för att kolla av stadgan. Han knallade inte en enda gång men stressnivån var till att börja med hög. Det var riktigt häftigt att slippa fokusera på att han skulle sitta kvar och kunna jobba med nästa steg! Gunilla gav mig bra verktyg att jobba vidare med och det ska bli kul att fortsätta jobbet här hemma.

Jag är jättenöjd med min helg, även om Zingo mest "vilat" under helgen ;) Trötta blev vi oavsett, båda två, och jag har en hel del tankar att sortera och bearbeta för att utarbeta min fortsatta strategi.

Tusen tack för den här helgen Gunilla, Bengt och alla som var med!

Första kursdagen.

Andra kursdagen.

Ingen bra bild men Strössel (5 mån) var så söt sittandes på Gunillas axel.

Träning för hela gänget.

2011-04-06T07:00:00.000+02:00

Jogg, sök och skott.

Dagarna går och lite träning hinner vi med både för två fötter och åtta tassar.

Förra veckan bestod till största delen av vila men ett pass jogging blev det. En kort runda på 5 km tillsammans med bästa löpsällskapet - Zingo. Benen kändes utvilade och sugna på rörelse men jag saknade Portugals värme...
Nu är träningsvilan över och i måndags var det dags för en tur genom geggan. Hundarna var ensamma hemma, tillsammans, för första gången så de första kilometrarna avverkades i en rasande fart då jag plötsligt fick för mig att de nog var nära döden där hemma.... sen sansade jag mig och drog ner tempot... Jag trodde jag lärt mig att springa lugnt under veckan i Portugal men ack så snabbt jag var tillbaka i ett högre tempo och högre puls. Det här kommer jag få jobba hårt med.
6,5 km blev det totalt. Hundarna hade överlevt (surprise, surprise) och det var tyst och lugnt hemma när jag kom tillbaka. Ena skon hade bytt färg och jag var lerig upp över smalbenen - nu är det vår!

Förutom att sitta uppbunden tränar Goblin bla på "ligg". Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att lära sig men det är det uppenbarligen så vi jobbar hårt med det och det går långsamt framåt.
Igår fick han dessutom höra skott för första gången. Jag tog med mig apportkastaren på eftermiddagspromenaden och sköt totalt fyra skott. Goblin reagerade med att hoppa till vid smällen, titta, se förvirrad ut och sticka in svansen mellan benen men mer reaktion än så blev det inte. Efter några sekunder återgick han till vad han gjorde men höll sig för säkerhetsskull lite närmare mig.... Några minuter efter sista skottet hämtade han glatt dummies som om inget hade hänt.
Apportgreppet har blivit jättefint nu när jag inte använder ordet "bra" när han kommer in med den. Nu håller han ordentligt tills jag vill ha dummyn och skulle han tappa den tar han snabbt upp den igen för att lämna av i handen.

Zingo har tränat sök. Sök som går ut på att hitta en dummy och sen komma in med den direkt, utan att plocka upp fler. Det har gått riktigt bra! Än så länge jobbar vi med sök med bara 4 dummies ,så jag har en chans att komma ihåg var de ligger (;)), och jag försöker lägga ut de så han ska lockas att ta fler än en men än så länge har han stått emot den frestelsen. Tanken är att öka svårighetsgraden vart efter med målet att han ska sluta att stoppa truten full med dummies... Vi får se om jag lyckas...

Veckan som gått.

2011-04-02T16:41:00.000+02:00

Tillbaka till vardagen...

Efter en hel vecka med bara mat, träning och sömn på schemat är jag nu tillbaka i gamla vanor. Som vanligt när man varit borta så har det varit en hel del att komma i kapp med här på hemmaplan och först nu känner jag att jag har läget under kontroll. Kroppen tror fortfarande att jag tränar 2-3 pass om dagen, fast jag vilat så gott som hela veckan, och jag är konstant hungrig. Lite tröttare än vanligt har jag också varit men det hör väl till återhämtningen efter en intensiv träningsvecka.

Eftersom jag haft en mycket lugn träningsvecka för egen del har hundarna fått jobba istället.

I tisdags var vi till Anna och körde sök. Den här gången lade vi ut söket på båda sidor om en grusväg så vi kunde skicka hundarna mot olika områden och även ha två hundar i gång samtidigt.
Zingo var överladdad. Jag som precis börjat vänja mig vid en lugnare och mer samlad hund fick återse den gamla Zingo som började skälla så fort han kom ut ur bilen och for runt som en tok i söket utan att använda näsan (och han till och med klämde ur sig ett "voff" när jag skickade ut honom att söka!).... Jag hoppas att det bara var ett tillfälligt bakslag.
I sin iver i början av träningen fyllde han glatt hela munnen med dummies på väg tillbaka till mig och jag var inte imponerad. Efter två linjetag, där han tvingades att använda huvudet, blev det bättre men det var inte någon av hans bättre träningar den här gången.

Goblin får träna att sitta uppbunden och inte göra någonting, både hemma och på träning. Hemma i trädgården är det inga problem, då slappnar han av nästan direkt och ligger på sin filt och vilar medan jag fixar med mitt. Att sitta uppbunden vid träning är svårare. Då låter han som en liten fågel och har svårt att koppla av, så det kräver mycket mer träning. Att dummies är kul har han redan fattat och inte blir det lättare när jag visslar och ropar åt Zingo.
Utöver att sitta uppbunden har vi den här veckan tränat på "ligg", "fot", linjetag mot burk och inkallning. Av det är det bara "ligg" som går trögt att lära honom men det kommer nog, han är ju en relativt klyftig hund ;). Hans dagsform har varit lite upp och ner eftersom tandömsningen är i full gång och just nu är det tuggtänderna som byts ut med stort gnagbehov och dålig andedräkt som följd. Stor börjar han också bli - 17,5kg i måndags!

Han är uppbunden i trädgården...

....och i skogen...

Bilder från en femmil...

2011-04-01T18:25:00.000+02:00

Jag har skrivkramp, men bilder kan jag ju lägga upp ;)

Här är några bilder från 55km i Portugal. Fotograf Jojje Karlsson, Runners World.

Första uppförsbacken = gång. Jag i vit keps och vita knästrumpor.

Vackra vägar mellan golfbanorna. Pinjeträden skuggar skönt.

En felnavigering tog oss till denna vackra vy. Ledarna Jojje och Mary, till höger, disskuterar den fortsatta färdvägen.

Mot slutet av turen - fortfarande pigg och glad, men kan man vara annat med så trevligt sällskap?

Träningssemester.

2011-03-28T19:00:00.000+02:00

En sammanfattning.

Nu är jag hemma igen efter en vecka i Portugals sol. En vecka fylld med löpning och några få pass annan träning. Vad kan man säga om det så här lite i efterhand? Jo, det var härligt! Bara äta, träna och sova sju dagar i sträck. Med en en kropp som ställde upp på alla galenskaper utan att protestera och gå sönder. Bara det är ju helt fantastiskt, då jag lyckats klämma in en hel månads löpträning (136km!) på bara 7 dagar....

Vad kan jag säga om resan som helhet då?

Träningsutbudet finns det inget att klaga på. Minst två organiserade löppass per dag och stor variation av passen. Förutom löpning så erbjöd Friskis och Svettis ca 5 pass per dag av olika slag, så det fanns alla möjligheter att variera sin träning.

Ledarna har varit toppen! Det har varit mycket inspirerande och motivationshöjande att träna med så många duktiga löpare, inom olika discipliner. Extra spännande blir det att följa Emelie Andersens resa mot Spartathlons 246km som går av stapeln i september.

Föreläsningarna har alla varit intressanta och lärorika. Två föreläsningar stack ut lite extra och det var Pasi Salonen, som pratade om att sätta stora mål och inte vara rädd för att misslyckas, och Rune Larsson som uppmande oss alla att inte ducka för svårigheter. Mycket inspirerande!

Hotellet var bra även om sängarna var hårda och bäddade med plastklädd frotté under lakanet (i fall vi skulle kissa i sängen;)). Det fanns allt man kunde önska sig i form av gym, spa och utomhuspooler.

Det som inte var bra var maten. Frukosten var bra med havregrynsgröt, gott bröd, pålägg, yoghurt, musli och frukt, men övriga måltider var inget att hänga i julgranen... Mer utfodring än restaurant. Stora fat med överkokt spagetti, torra köttbitar och stenhårda fiskbitar. Grönsaker var det gott om och de var det inget fel på. Att maten inte var så bra hade jag hört tidigare men det var ju tråkigt att det stämde... Det var nog tur att alla tränade så mycket att man åt i vilket fall som helst.

Trots maten kan jag varmt rekommendera en vecka till Portugal med Springtime och jag åker gärna tillbaka.

Bergspasset.

2011-03-26T14:00:00.002+01:00

Och till fots hela vägen hem.

Fredag och dags för bergspasset. 4 bussar lastade med 200 löpare och gångare lämnade hotellet för att åka till Odeleite. Det fanns lite olika valmöjligheter men vi hade bestämt oss för att springa 14km och sen ta bussen hem men redan på trappen utanför hotellet ändrade vi oss…. 10 km i bergen plus 29 kilometers löpning hem fick det bli.

Snacka om att ändra perspektiv – 39 km löpning, jo, men det är ju inga problem, vi hänger på.

De 10 km i bergen togs i lugnt tempo med gång i alla uppförsbackar och stopp för fotografering då och då. Sen blev det ca 1,5 timmes paus då vi passade på att ladda med mackor, glass och cola inför de sista 29 km. Det visade sig att många av de som var med på 55km hade fått blodad tand och bestämt sig för att springa hem. Kanske hade även Rune Larssons föreläsning, som han höll i torsdags kväll, en viss inverkan då han pratade om att våga göra svåra saker och på så sätt växa som människa. Vad är 29km löpning mot att ro över Atlanten liksom….

Så kom vi då iväg och tempot var markant högre än under 55km men vi hängde med bra jag och mamma. Första stoppet kom efter ca 10 km och då var det bara att snabbt få i sig cola, vatten och chips (salt och bra), stretcha lite stela muskler och efter ca 30 minuter bar det av igen. Gruppen delades upp i flera mindre grupper efter som ett gäng starka löpare körde på i ett fortsatt högt tempo men de flesta sprang i prattempo. Jag hade lite tungt en period då huvudet inte var med mig och vadmusklerna helt plötsligt stumnade ordentligt men 2 st nötcreme, lite stretch och gång räddade situationen och jag tog mig utan större problem fram till stopp nr 2.

Eftersom vi inte planerat att springa hem så hade jag mina terrängskor på fötterna och de är inte att rekommendera för långa distanser på asfalt…. Skorna är så gott som vattentäta vilket innebär att det blir som en mindre bastu inuti när utomhustemperaturen börjar närma sig 20 grader och mina fötter och tår svullnade rejält med utrymmesbrist som följd. Dämpningen är också sämre vilket antagligen var en bidragande orsak till att mina vadmuskler tjurade och blev stumma, sen hör det ju inte till vanligheterna att jag springer 55km på onsdagen och sen redan på fredagen river av 39km till…

Sista biten flöt på riktigt bra. Vi låg i ryggen på en kvinna som var mycket bra på att hålla ett lugnt och jämt tempo, och som inte hade något emot att vara farthållare, och kilometerna rullade iväg i jämn takt. En längre stund sprang vi även tillsammans med Mary, Runes fru, och vi kunde småprata om hennes ultrabravader (hon vann VM i 24h löpning redan som 26åring och har sprungit Spartathlon, 246km, 13ggr!) något som fick de sista kilometerna att kännas rätt futtiga.

Efter ca 4 timmars löpning kom vi in i Monte Gordo och mamma och jag tog ett sista ”fikastopp” och köpte varsin glass innan vi stoppade klockorna vi hotelltrappen. 39 km avverkade! Svullna fötter och trötta muskler men fortfarande på gott humör. Och vilken kick för självförtroendet – jag kan springa långt! Jättelångt till och med, och sen kan jag vila en dag och ta ytterligare ett långpass utan att ”trilla av pinn” .

Mamma i mål, och har fortfarande ork att hoppa ;).

Fötterna och vaderna fick sen ett dopp i den kalla poolen och jag kunde räkna till 2 st blåsor och fötter som nog var en storlek större än normalt. Vaderna var stelare än stelast men efter en natts sömn har de återställts och det var väldigt lockande att jogga imorse men vi förblev gående och det var nog bussigast så mot kroppen som så snällt ställt upp på alla påfrestningar den här veckan.

Fötter gjorda för att springa, men inte i just de skorna...

Jag - en ultralöpare!

2011-03-24T15:29:00.001+01:00

Mitt livs utmaning. 50 km löpning. Och det gick!

Klockan 0900 var vi 20 löpare som samlades för att anta utmaningen att jogga 50 km. Rune Larsson, den store långlöps nestorn var tyvärr sjuk men hans fru Mary var med som ledare samt Jojje, från Runners World.

Det var lite nervöst. Skulle jag klara det eller bli tvungen att ta en taxi hem? När jag vaknade tyckte jag dessutom att ena knäet inte kändes som det skulle men det var nog bara nerver för springa var inga problem…

Nästan hela gänget innan avfärd från Monte Gordo.

I lugn takt lämnade vi Monte Gordo bakom oss och joggade västerut. Första stoppet blev efter ca 10km då vi stannade till en kort stund för att fylla på vatten och sen joggade vi vidare. De flesta av oss var nybörjare på den här distansen men några stycken hade sprungit 5 milen tidigare och det bådade ju gott, att man vill göra det igen alltså. Tempot var mycket lugnt, ca 7min/km, och i alla uppförsbackar var det gång som gällde.

Vilse vid 17 km, men pigg och fräsch.

Efter ca 20 km och en felspringning kom vi fram till dagens första matstopp. Coca Cola, vatten och en toast slank ner utan problem och jag kände mig oförskämt pigg. 30 minuter senare bar det av igen, den här gången inåt landet för att så småningom komma upp på höjderna en bit från kusten och styra mot öster igen. Löpningen gick mestadels på asfalt och grusvägar och vi bjöds på härliga vyer. Benen lufsade på utan protester och även fast det blev varmt i solen uppe på höjderna var alla vid gott mod och på ett strålande humör. Det låga tempot gjorde att man utan problem kunde springa och småprata med sina medlöpare och det visade sig att en av grabbarna flög på Linköpingsflygklubb… Det är en liten värld…

Cola har nog aldrig smakat så gott....

De små serveringarna längs rutten länsades på drick- och ätbart. Här Martina med sin vinst i chokladlotteriet.

När 35 km var avverkade var det dags för nästa stopp och efter lite vila bar det av nedför mot kusten. När maraton distansen avverkats blev det applåder för oss som nu slagit längdrekord, tjoho! Givetvis firade vi så fort någon slagit längrekord och första firande kom redan vid 16km!

Efter ca 49 km hade vi vårt sista fika stopp och ytterligare en Cola slank ned tillsammans med nötter och vatten. Nu väntade de sista 6 kilometrarna och härifrån var det ”fri fart” hem, vilket i praktiken innebar att vi inte behövde hålla ihop gruppen längre. Jag hamnade lite själv en stund och det syntes direkt på tempot då jag plötsligt insåg att jag sprang på i 6km/min tempo – alldelens för högt för att jag skulle må bra när jag kom i mål, så jag fick varva gång och jogg de sista kilometrarna och kom i mål pigg, glad och ULTRA :).

Lycklig, nybliven ultralöpare.

Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att springa så här långt och framför allt inte må så bra som jag gjorde. Visst var det stelt i musklerna och fötterna ömmade men inte värre än att det gick att fortsätta springa. Lugnt och långsamt är tricket. Vi var 22 löpare som antog utmaningen och alla kom i mål! Olika förutsättningar och olika långloppsvana, men vi klarade det! Idag ”dagen efter” är musklerna lite stela och tårna lite ömma men morgonjoggen kunde jag genomföra utan protester från kroppen ,visserligen bara 4km men herregud, jag sprang 55km igår! 55km och ca 7 tim och 15 minuter i rörelse – TACK KROPPEN!

Bevis! 7tim 22 min 16s i rörelse. 55.59km avverkade. (glömde stänga av klockan direkt efter målgång så det blev några extra minuter och meter.)

Lätt löpning och laddning.

2011-03-24T15:02:00.000+01:00

Lugn tisdag.

Måndagskvällen avslutades med en föreläsning om kost och träning av Emelie Andersen, ultralöpare och näringsfysiolog. Som hon även påpekade var det inga egentliga nyheter men det är ändå intressant att höra hennes syn på hur man bäst äter för att få bra resultat av träningen. Hennes budskap var helt enkelt att inte krångla till det och att inte vara så nitisk. Tränar du mycket äter du oftast mycket och på så sätt får du i dig allt du behöver utan att fundera så mycket.

Tisdagen började även den med en morgonjogg på stranden. Den här gången nöjde jag mig med 5 km eftersom planen för dagen var att ta det lugnt och ladda inför onsdagens stora äventyr. Skönt var det i alla fall!

Sen blev det en lugn dag med lite vila i solstolen vid poolen och besök på internetcaféet följt av en workshop om pulsbaserad träning. Workshopen innebar lite löpning för att prova hur de olika pulszonerna kändes och sammanlagt slutade det på 5km. Magnus Hagström som höll i workshopen konstaterade att min maxpuls sannolik ligger runt 205 slag/minut och inte 185 som man får om man använder de standardiserade uträkningsmodellerna. Skönt att få det jag misstänkte bekräftat, nu blir det lite lättare att använda pulsen i träningen.

Innan middagen fick jag en behandling av naprapat Hasse Castergren och det var välbehövligt. Han behövde bara titta på mig bakifrån för att se att jag inte kunde vrida mig ordentligt framför allt åt höger. Hans första kommentar var: ”Du är sned”, och sen satte han igång att knäcka och vrida på ryggraden. Det knakade rejält på sina ställen men på bara 20 minuter kunde jag vrida ryggen ordentligt åt både höger och vänster och det kändes verkligen att blodcirkulationen kommit igång i ländryggen. Mycket skönt!

Sen blev det mat (man äter en hel massa här nere) följt av en föreläsning av Martina Haag där hon berättade om bla löpning från en motionärs eller, som hon uttryckte det, oproffsig synvinkel.

Ny sprungen och svettig i kvällssolen.

Monte Gordo, Portugal.

2011-03-22T13:48:00.001+01:00

Träningsläger i solen.

I söndags började dagen mitt i natten med uppstigning klockan 0230 för att vara på Arlanda strax innan 0430. Släpandes på en enorm väska lyckades vi till slut hitta rätt incheckningsapparat och lämna ifrån oss bagaget.

Klockan 0600 lämnade planet gaten och fyra timmar senare var vi framme i Faro, Portugal. När vi klev av planet möttes vi av sol och ca 20 plusgrader – härligt!

Efter busstransfer till Monte Gordo, bara 4 km från gränsen till Spanien, checkade vi in och passade på att äta lunch. Klockan 1330 stardtade så träningsveckan med ett välkomstmöte med presentation av alla aktiviteter, träningspass och ledare. Det finns enormt mycket att träna men vi kommer hålla oss till löpningen i första hand och sen komplettera med övriga pass efter lust och ork.

1500 var vi ombytta för första passet – en timmes ”smörgåsbord” där Friskis & Svettis presenterade veckans olika träningsformer i deras regi. Jag konstaterade snabbt att jag är stel som en planka och rörligheten i nedre delen av ryggen och höfterna är under all kritik…. Kanske skulle skippa löpningen och satsa på rörlighetsträning under veckan ? Eller inte ;).

1630 var det sen dags för det första löppasset. 9km lätt löpning genom härlig terräng och med en värmande kvällssol. Mjuka grusstigar genom pinjeskogen varat med lite asfalt och grus längs med trafikerade vägar. Benen kändes riktigt pigga, förvånandsvärt nog, men jag jobbade på att hålla tempot nere och inte lockas att hänga på snabbare löpare. Vi hade ju trots allt varit uppe sen ”mitt i natten” och att trampa snett och vricka sig på första passet ville jag inte vara med om. Det blev ca 55 minuters jogg och på det en ordentlig stretch för att försöka lätta på spänningarna i ryggen. Ett härligt pass som verkligen gav mersmak.

I väntan på första passet.

Mjuka fina grusvägar genom pinjeskog.

Svettig stretch efter passet.

Kvällen avslutades med en föreläsning av Clas Björling, en triatlet som tävlar på Ironmandistansen, som berättade hur det gick till när han blev övertränad och drabbades av en utmattningsdepression, samt hans väg tillbaka till elitnivå. Mycket lärorikt och visst kände man igen sig i vissa bitar… Efter föreläsningen var det raka vägen till sängen då de många vakna timma.rna och de två träningspassen började ta ut sin rätt.

Måndagen började rivstartade med en morgonjogg klockan 0730. Solen sken och vi sprang på stranden där sanden var ordentligt packad efter att tidvattnet dragit sig tillbaka. Kroppen kändes lite stel och ovillig i början men blev bättre efter hand. Hela gruppen sprang bortåt i 20 minuter för att sen vända om och springa tillbaka, på så sätt kunde man enkelt hålla det tempo man själv önskade. För mig och mamma stannade klockan på 6 km och sen blev det en grundlig stretch för att undvika ytterligare stelhet.

Strandjogg.

Solen i ryggen på väg tillbaka.

Dusch och frukost på det och klockan 1130 var det dags för nästa pass – Core, under ledning av Friskis och Svettis.

Core var jobbig och jag var fortfarande stel i ryggen vilket gjorde det hela ännu jobbigare… (att mocka, lasta hö och stapla tegelpannor var nog lite överkant av vad min rygg klarar på en dag) Svettig blev jag också så det var bara att ta dagens andra dusch efter passet.

1330 gick vi på en föreläsning om löparskador (som hölls av en idrottsortoped vars namn jag inte kan komma ihåg) och vi fick bland annat lära oss att plattfot är bra (yey!) för då drabbas du inte av problem med hälsenan och att jag inte hade benhinneinflammation i somras utan problem med en sena som fäster i vad muskeln (men det misstas ofta för benhinneinflammation). Allt som allt mycket intressant och lärorikt. Nu vet jag vilka diagnoser jag ska vara vaksam på, eftersom de ofta är felaktiga och var jag kan tillåta att bli sprutad med kortison och inte.

Det är mycket som ska hinnas med under dagarna och utöver träningen måste man hinna vila och äta dessutom. Efter föreläsningen blev det lite vila på rummet innan det var dags för dagens andra löppass - löpskolning med Ulrika Johansson.

Vi började med en kort uppvärmningsjogg och sen blev det 10 olika löpskolningsövningar. Löpskolning gör oss starkare och snabbare och finns inte till enbart för att roa grannarna men nog ser man lite dum ut när man kör tripping, skipping, hoppsa steg och annat.

När löpskolningen var avklarad joggade vi genom parken på väg mot hotellet och fick till slut ihop ytterligare 6 km löpning. Mer stretch på det och sen var dagens träning avklarad. Totalt 2 pass löpning och 1 pass core, ca 3 timmars träning med andra ord - och kroppen hänger med, tack och bock!

Mer blider kommer så småningom men Blogger var segare än vanligt idag när jag försökte ladda upp bilder...

Äventyr i storskogen.

2011-03-17T07:26:00.001+01:00

Nosjobb.

Igår var det dags att åka tillbaka till storskogen. Snart är det väl lika bra att vi flyttar dit, så om rätt hus/gård dyker upp så vet man aldrig.... grisar och vargar till trots ;).

På programmet stod det sökträning men vi började med fika för de tvåbenta och passivitetsträning för de fyrbenta. Jag blev riktigt imponerad av Zingo som utan att knysta satt uppbunden! Han som tidigare skulle ha skällt, trampat runt och varit allmänt stökig satt lugnt på rumpan hela tiden som om han aldrig gjort annat - någonting har hänt. Det är som om han plötsligt har blivit vuxen och har lärt sig att kontrollera sig själv. Superkul är det!
Den som tyckte det var jobbigast att sitta uppbunden var lille Goblin. Han verkar ha insett hur kul det är ute i skogen och har mycket ljud för sig där han sitter.... Det är bara att stänga öronen och inte låtsas om honom, tills han sitter/ligger tyst och lugnt innan han får komma loss. Det blir till att lägga rejält med krut på att träna att sitta uppbunden.

Vi hade lagt ut ett stort sök, med strax över 20 dummies, på ett kuperat område med markbyten till kalhygge och tätare skog så de stora grabbarna fick jobba ordentligt.
Zingo hade eld i baken (någonstans måste det ju energin komma ut ;)) och på de två första skicken lyckades han på nolltid skyffla in tre dummies i munnen och stolt komma in med dem.... "Se så effektiv jag är!". Jag var måttligt imponerad... Nog för att jag visste att han är storkäftad men tre dummies på en gång... Anna fick gå ut i söket och vara mina ögon samt agera "påminnelse" för Zingo och resten av skicken kom bara en i taget in. Just att han fortsätter söka när han hittat en dummy är något han började göra regelbundet i höstas och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Än så länge händer det bara med dummies (peppar, peppar) och jag vill bryta det innan han lyckas med samma bravad med vilt. Alla tips mottages tacksamt!
Förutom det stora gapet jobbade han jättebra! Först när vi lagt ut ett andra sök, och han var trött, började han be om hjälp annars jobbade han kanonbra och Anna hjälpte mig att sluta i tid, så vi fick en bra minnesbild från dagens arbete.

Goblin gick med när vi lade ut dagens andra sök och några av dummiesarna hämtade han snabbt tillbaka och lämnade till mig men det var inte svårt att hindra honom från att ta de jag inte ville ha tillbaka. Även Anna fick hjälp att samla ihop de dummies hon så slarvigt "tappade" där ute i skogen. "Himla slarvig tant det där" - såg det ut som Goblin tänkte då han snabbt hämtade den första dummyn, lämnade den till Anna och gav sig iväg för att hämta ytterligare en :)). Mitt bekymmer med hans avlämningar var som bortblåst. Han hade ett bra tag i dummyn och höll den tills vi sa "tack". Jag tänkte lite extra på att inte använda ordet "bra" förren dummyn låg i min hand och då fungerade det! Tack för tipset Tina!

Det var två mycket trötta hundar som sen lastades in i bilen för transport hem. Goblin, den hungrige, höll nästan på att sova över kvällsmaten - men bara nästan....

Tröttande träning...

2011-03-12T17:47:00.000+01:00

...för både liten och stor.

Passivitet kan vara minst lika jobbigt som aktivitet och efter dagens träning var det två mycket trötta hundar som däckade så fort vi kom hem.

Idag tränade vi tillsammans med Nina, Christian och Pia - goldenligan ;), och för mina killar stod det passivitet på schemat.
Goblin blev först kvarglömd i bilen (jag är så van att bara ha en hund med mig...) men han blev hämtad och fick träna på att sitta uppbunden. Det var en hel del pip och knorr men inget skällande, vad jag minns, och det var svårt att lägga sig ner och komma till ro. Mot slutet fick han riktigt kämpa mot tröttheten och han satt och lutade sig mot trädet/busken men somna ville han inte göra... Innan vi åkte hem hade han i alla fall legat lugnt och fint en kort stund.

Zingo fick hänga med mig i fågelhundskopplet och vi tittade på när de andra tränade linjetag och markeringar. Han skötte sig mycket bra! Endast några få små pip och inte minsta tendens till att försöka rusa efter kastade dummies. Vid sista fikapausen (ja, det blev flera ;)) fick han ligga för sig själv och då somnade han till en liten stund trots hundar, korvgrillning och annat stök. När övriga körde sista övningen lämnade jag honom där han låg och gick med för att kika när de körde och han låg kvar. Tittade efter oss men låg kvar. Där bröt jag och åkte hem, mycket nöjd med killarna!

Allt som allt en mycket bra träning, även fast vi "inte gjorde någonting". Pias småtjejer bjöd dessutom på grillad korv vilket smakade ovanligt bra ute i friska luften - tusen tack!

Stor och liten på promenad tidigare i veckan.

Vårjogg.

2011-03-12T08:50:00.001+01:00

Skitigt, snorhalt, snålblåst och sol.

Nu känns det att våren är på ingång. Vägarna är härligt kladdiga, varvat med ren isgata och solen värmer genom snålblåsten. Jag och Zingo passade på att njuta av vårsolen och tog en joggingtur igår. För ovanlighetensskull var Zingo inte helt förtjust i idéen så jag hade sällskap av en småsur hund som hela tiden höll sig ett steg bakom mig. Inte ens möjligheten att skälla på först en liten tant och sen en äldre farbror med två stövare i koppel piggade upp honom, men han hängde tappert med i 8,5 km och såg till att vi höll ett lågt och bekvämt tempo ;).

Min rygg gillar inte att jag mockar åt hästarna, vilket jag var tvungen att göra i förrgår, så den var stelare än vanligt och varje gång jag halkade till kändes det som någon stack en kniv i ländryggen på mig... Jag börjar faktiskt bli lite orolig inför Potugalresan - jag vill ju kunna springa åtminstone ett pass per dag där nere, men som tur är kommer det finnas en hel del annan träning också om ryggen inte alls vill vara med. Men nu ska jag inte måla fan på väggen, jag ska få massage på måndag och sen får jag väl vara extra snäll mot min rygg tills jag kommer ner till värmen.

Skitig hund - ett vårtecken så gott som något :)

Kisa dag.

2011-03-09T18:49:00.001+01:00

Träning i sol och värme.

Idag var det dags för en tur till Kisa igen. Det är tur att jag har Anna som kan erbjuda både bra träningsmarker och bra coaching!

Vi började som vanligt vid köksbordet med lite fika och skitsnack medan Goblin fick umgås med Musse och Molle. Det blev lite livat i början med en valp som blev så till sig att han kissade inne i sin iver att hälsa på och fjäska för de stora grabbarna, men efter ett tag kunde han faktiskt ligga still en liten stund (att somna var för mycket begärt ;)). Molle är så gullig med Goblin! Han är helt fascinerad och skulle gärna behålla honom där hemma.

Sen transporterade vi oss ut i storskogen och förberedde vad vi trodde var ett svårt sök på fyra vilt (kaja, mås, duva och and). Molle och Zingo skickades varannan gång (så vi fick träna lite passivitet också) och de tyckte inte alls att det var så svårt.... Zingo blev som vanligt springig i början och det tog några minuter innan näsan kopplades på men så fort näsan var med kom fåglarna in utan problem. Bra grepp, inga tveksamheter vid upptaget och ingen tendens att söka vidare - duktig vovve!

När första söket var avklarat fick Goblin komma ut och titta på fåglarna. Kajan var inga problem, den greppade han direkt och bar till mig. Duvan som var lite blodig krävde lite undersökning innan han bar den och likaså anden och måsen. De två stora fåglarna var ju lite krångliga att få grepp om dessutom....
Sen fick han hänga med och lägga ut ytterligare ett sök till de stora vovvarna och då blev fåglarna intressanta. Så fort de lades i buskar och ris blev det jättespännande och när jag vände och gick där ifrån var han snabb att hämta fågeln och komma till mig :). Duva och kaja var lätta både att släpa fram och bära men anden krävde att jag flyttade den till ett mer lättåtkomligt ställe innan han lyckades bärga den. (Jag hade ju fräckt nog lagt den inne i ett ordentligt snår och det blev för krångligt för en liten valp i kombination med, relativt stor, fågel) Jättekul att han så gärna bär fågel!
Enda lilla "problemet" vid apporteringen är att han så lätt droppar apporten vid mig innan jag ber honom släppa, men efter samtal med Tina kan jag kanske ha en lösning. Jag misstänker stark att jag använder ordet "bra" när han kommer med apporterna och "bra" har han kopplat ihop med godis, vilket gör att han öppnar munnen.... Jag ska testa utan "bra" och se om det fungerar bättre.

Sök nummer två blev svårare för både Zingo och Molle och Zingo visade tydligt på vår svaghet - han ber om hjälp och jobbar inte helt självständigt i söket.
Jag har varit mycket medveten om att vi skulle få lite problem med hans självständiga arbete då jag under större delen av förra säsongen, och även nu i början på denna säsong, har kört mycket linjetag och jobbat med att han inte ska ta egna initiativ utan lyssna på mig. Nu gäller det att hitta en bra balans där han jobbar självständigt vid sök- och markeringsarbete men ändå kan lyssna på mig vid dirigeringarna. Anna kände att hon hade lite liknande bekymmer med Molle så nu ska vi försöka köra mer sök och mindre dirigeringar när vi tränar.

Allt som allt var det en jättebra träning och jag är mycket nöjd med båda mina killar! Att vi dessutom fick njuta av sol och 5 plusgrader blev en extra bonus nu när prognoserna hotar med att snö och oväder är på ingång. Det enda jag saknade var kameran, men jag kanske kommer ihåg den nästa vecka...

Helg med vårkänslor.

2011-03-07T09:34:00.000+01:00

Och en lång natt på jobbet...

Helgen har varit solig och skön och bjudit på lite vårkänslor. Vi har tränat lite, gått mysiga morgonpromenader, njutit av solen och jag har även hunnit jobba.

Just nu blir det bara hundträning eftersom mina bihålor har spökat ett tag men idag känns det bättre och jag hoppas vara helt kry innan den här veckan är slut. Om två veckor går flyget till Monte Gordo i Portugal och en veckas löpning och då vill jag kunna träna för fullt. Förhoppningen är att kunna springa ordentliga långpass, och kanske bli "ultra" (42km+), men just nu är jag så pass otränad att det känns osäkert att jag ska klara av det.

Idag blir det en lugn dag eftersom jag blev kvar hela natten på jobbet och inte lyckas sova nu på morgonen... Nattjobb är inte min grej så det är tur att det inte inträffar så ofta.

Solig morgon.

Zingo och jag njöt. Lilleman fick vara hemma med husse men snart så kan han också hänga med.

"After walk" i solen.

Träning för både stor och liten.

2011-03-02T10:13:00.002+01:00

Valpträff och tur till Kisa.

I lördags tog jag hundarna med mig och åkte till Uppsala för att visa upp Goblin medan han fortfarande kan kallas för valp. Båda hundarna skötte sig bra och det gick hyfsat att sova en natt i lägenhet. Zingo reagerade bara lite på ljuden utifrån och från våningen ovanför men Goblin hade lite svårare att komma till ro. Höjdpunkten är när tidningen trillar in genom brevlådan i dörren,vid 4-tiden på morgonen, då blir det oundvikligen lite skall och morr ;).

Från Uppsala tog vi vägen förbi Åkersberga och valpträff för Goblins kull. Den här gången såg han inte så liten ut i jämförelse med de andra, utan de kändes väldigt jämna i storleken. Goblin hade väl bara lite längre startsträcka...
Tina kollade av att de kunde namnet (kunde han inte...), att inkallningen fungerade (nja...det blir ju svårt om han inte vet vad han heter) och visade en massa bra övningar för att redan från början få till en bra position vid ett framtida fotgående samt ett bra bakåt ligg. Tävlingslydnad är verkligen en helt ny värld för mig. En värld full av detaljer ;) Som avslutning gick vi igenom förra veckans övningar och jag och Goblin fick demonstrera, för att visa att vi förstått genom att läsa bloggen. Kontaktsignalen gick bra, men linjetaget var lite tveksamt. Goblin var rejält trött redan från början, och det blev ju inte bättre ju fler övningar vi gjorde, så det var en liten svart som sen sov tungt hela vägen till Linköping.

Igår blev det en tur till Anna och träning för båda grabbarna. Vi började med fika (tack för det Anna!) och Goblin fick vara med inne i köket och efter en stund la han sig under bordet och vilade. Han börjar ju känna igen Annas kök...
Sen åkte vi ut i storskogen och förberedde för sök och linjetag, men innan de stora pojkarna fick jobba var det dags att testa Goblins namnkunskaper och inkallning. Musse och Molle fick vara statister och störmoment och sen körde vi inkallning med Goblin mellan dem. Det gick riktigt bra och han verkar ju känna till sitt namn ;). Även Molle tyckte att han kunde heta Goblin, man fick ju en massa beröm, gos och godis då...
Jag var jättenöjd med lilleman. Han kom på inkallning och var inte överdrivet intresserad av de andra hundarna. Nog för att han gärna ville fram och hälsa men han kom tillbaka när jag ropade. Som avslutning fick han sitta uppbunden medan Musse och Molle jobbade med söket och jag körde linjetag med Zingo. Lite pip kom det när jag jobbade med Zingo men han tystnade efter en stund och när han suttit ca 20 min fick han hoppa in i bilen och vila.

Zingos linjetag lämnar en hel del att önska just nu. Det var visst ingen tillfällighet att djurspår drar mer än jakten på en dummy... Vi hade en hel del olika åsikter om hur övningen skulle utföras och för att göra matte extra "glad" tog han med sig dubbla dummies in när jag till slut fick honom dit jag ville. Morr. Vi får backa helt enkelt och köra kort och lätt en period och använda djurspår som störning.
Avslutade med ett rejält sök som han faktiskt gjorde riktigt bra. Full fart, plockade de som låg närmast först och kom in med en i taget. En bra avslutning på träningen!

Tack för igår Anna! Jag hör av mig ang nästa vecka.

En liten charmör.

2011-02-26T10:41:00.000+01:00

Envisare än envisast.

2011-02-26T10:34:00.000+01:00

Viljornas kamp.

Nog för att jag vet sen tidigare att Zingo kan vara envis, men idag var det värre än på mycket länge...

Planen var två linjetag på åkern bakom huset. Det finns ett par bra "öar" att använda som riktmärken som jag ville passa på att använda innan det marken börjar tina och det inte går att traska runt på åkrarna.
Tog med mig båda hundarna och gick i en stor cirkel runt öarna och på två ställen fick Zingo se när jag kastade ut en dummy, han fick hämta in den och sen lade jag ut den på samma ställe igen. Jag gick runt öarna för att kunna skicka utan spår fram till dummyn och det är så vi tränat den senaste tiden.
Så långt allt väl och när vi var tillbaka där vi började förberedde vi oss på första skicket, rakt fram mellan två öar.
Zingo verkar ha bra dragning åt rätt håll så jag skickar. Han springer rakt och fint 20-30m sen viker han plötsligt vänster mot änden av ön som skulle passeras.... Stopp, tillbaka, skicka om och så höll vi på. Avståndet till dummyn minskade och minskade men trots att vi var så gott som förbi ön dit han envisades med att springa en liten bit rakt fram och sen vika vänster.... Andas. Till slut fick jag sätta Zingo och gå fram och visa dummyn, backa och sen skicka. När han hämtat den en gång lade jag tillbaka den på samma ställe, medans han såg på, och backade tillbaka så han skulle bli tvungen att springa förbi den förbjudna ön och då (tack och lov) gick han hela vägen ut till dummyn men sneglade till vänster på vägen.
Dummy nummer två krävde också att han passerade det lockande stället och vi fick givetvis samma bekymmer där, men inte bara Zingo är envis... Tillslut gick han som jag ville och vi fick in även den dummyn. Gjorde även där som på första skicket att när jag fått in den första gången lade jag ut den igen, och verkligen visade den för honom, för att sen skicka förbi den förbjudna dragningen. Lättare sagt än gjort för det krävdes ytterligare en tillsägelse och ett omskick innan jag fick in dummyn.
Vad som fanns där på ön och lockade så in i bängen vet jag inte och det spelar faktiskt ingen roll för säger jag "rakt fram" så ska han gå rakt fram och inte rakt fram med vänster/höger böj....

Imorgon får Zingo vila då vi ska till Uppsala och Åkersberga men på måndag kommer vi köra samma övning igen. På´t bara ;))

Envisast i stan.... Tur att han är söt ;)

Internet på gott och ont.

2011-02-25T06:30:00.002+01:00

Att ett obetänksamt ord och en felaktig stavning kan leda till "massinvasion" av en blogg fick jag erfara under gårdagen. Plötsligt ökade antalet besökare lavinartat men tack och lov var det en vänlig själ som uppmärksammade mig på det så jag fick en chans att redigera inlägget, för ärligt talat tror jag inte att det var så intressant att läsa om min onda rygg och att hundarna fått den andra rabiessprutan om man inte känner mig på ett eller annat sätt....
Misstaget fick mig även att reflektera över vilken slagkraft internet har. Även om jag givetvis vet att så fort jag klickar på "publicera" så kan, i teorin, hela världen läsa vad jag skrivit så blir det lätt att man invaggas i en falsk trygghet och en känsla av att "det här skriver jag för mig och mina löss" (som Anna en gång uttryckte det). Det är kanske inte konstigt att så mycket bilder, som antagligen aldrig borde blivit officiella, cirkulerar här i cyberspace. Och vilken tur att internet inte fanns när jag var ung och dum...

Men oavsett - välkomna alla nya läsare. Det här är antagligen inte vad ni var ute efter men kanske finns det någon som trots det tycker det verkar skoj att se vad man kan göra med två hundar och ett gäng löparskor ;)

Rabies och ryggont.

2011-02-24T18:16:00.002+01:00

Denna jäkla rygg...

Jag var tillbaka till massör-Marie idag för fortsatt behandling av min rygg. För att göra det hela lite roligare vaknade jag med ordentligt ont på höger sida av ryggen...Det kan nog härledas till gårdagens mockning av hage och ligghall men är inte mindre irriterande för det. Marie frågade mig vad jag egentligen gör för att musklerna ska trilskas som de gör, och jag svarade - har ingen aning. Jag tycker att jag snäll mot mina muskler som stretchar efter träning och ger de en genomgång hos Marie med jämna mellanrum men det räcker uppenbarligen inte... Nåväl, nu ska väl de värsta låsningarna och spänningarna snart vara borta så jag kan springa åtminstone.

Hundarna fick rabiesspruta nummer två idag och nu väntar 120 dagars väntan innan det är dax för blodprov som förhoppningsvis berättar att de har ett fullgott skydd mot rabies.

En utmaning...

2011-02-23T11:54:00.001+01:00

...av annorlunda slag.

Det är kallt ute, riktigt kallt, och dagens löpning blir troligtvis inte av. Ryggen har slutat göra ont/ömma efter måndagens behandling men när jag provade springa lite på löpbandet igår gick det inte... Det är inte ofta jag avbryter det jag bestämt mig för att göra, på gott och ont, men igår gick det helt enkelt inte att springa. Några väl valda ord slank ur min mun, (tjejen på bandet brevid tittade förskräckt på mig och jag insåg att jag pratat högt, oups...), och jag fick helt enkelt lov att kliva av bandet efter bara 3 minuter. Idag är jag i valet och kvalet. Antingen gör jag ett försök att ta mig runt Idingstad med risken att ryggen blir värre igen, eller så sitter jag kvar inomhus och surar så ryggen repar sig och jag kan springa till helgen. Vi får väl se vad det blir. Om jag är klok eller oklok.

Goblin och jag har i alla fall varit ute i trädgården och tränat. För tredje dagen i rad har vi kört samma övningar - kontaktsignal, linjetag på godis och apportering, och han är så duktig lill-killen! Det kommer bli en stor utmaning att inte träna för mycket med honom. Som det är just nu så suger han i sig allt som tvättsvamp och kämpar för att göra allt rätt. Och hans glädje när han lyckas, den är beroendeframkallande...

Kontaktsignalen (ett blås i pipan) har han förstått, och hans blick är fullkomligt fastnaglad vid min uppsträckta hand. Idag dristade jag mig till att testa att blåsa när han var lite före mig, på väg bort, och han svängde runt på stället, drämde ner rumpan i backen och tittade på handen.:)) Hoppas det fortsätter så.

Linjetaget mot en burk med godisbit går också bra. Jag har ett halsband på för att kunna hålla honom tills jag gett "ut"-kommando men idag kunde han faktiskt vänta utan att hänga i halsbandet (låter honom inte gå förren han sitter/står avslappnat) och när jag sen skickar honom skuttar han glatt fram till burken, äter sin godis och sen full fart tillbaka. Det bådar gott inför framtidens linjetag med dummy eller fågel!

Hämta dummy kan han också. Nu använder jag "riktiga"dummys, dvs inga mini, och han vill gärna bära dem i "handtaget" så det får vi träna på separat (likaså att hålla fast tills jag ber honom att släppa). I övrigt är han snabb ut att hämta dummyn och komma tillbaka med den till mig.

Nu vilar vi de här momenten några dagar och tar det lite lugnt fram till söndag då det väntar valpträff med syskonen.

Mörbultad....

2011-02-21T18:57:00.002+01:00

Och lyckade linjetag.

Imorse hade jag tid hos massör-Marie. Ryggen/rumpan var mer illa däran än jag trodde och hon fick använda alla sina knep för att börja mjuka upp musklerna. Elplattorna och ultraljudet var skönast, massagen var ingen trevlig upplevelse. Det var länge sen det gjorde så fruktansvärt ont att bli masserad, eller, det var knappt hon kunde massera men det lilla hon bearbetade musklerna var ingen trevlig upplevelse.
Domen blev en lätt inflammation i musklerna i vänstra skinkan och på vänstra sidan av ländryggen, plus att jag var lite svullen över korsbenet. Inte konstigt då att det gjorde ont.
Nu blir det extra stretch av rumpa, baksidalår och ryggen. Om magen klarar av det ska jag äta Voltaren morgon och kväll i några dagar och så ska jag ta det lugnt. Det blir alltså ingen hårdträning med Voltaren i kroppen trots att jag som tyckte det funkade så bra...
Just nu känns det som jag blivit överkörd av en ångvält alt körd ett varv i mangeln. Ryggen är öm och trött och som extra bonus fick jag en redig huvudvärk... Men imorgon är det nog bättre, hoppas jag.

Ryggen till trots måste ju hundarna promeneras och tränas. Efter lunch gick jag till vår lilla dunge för att köra linjetag med markbyten med Zingo. Det slog mig igår att så länge det är fruset i marken kan jag ju variera övningarna jättemycket även här hemma. Tänk så lätt det är att bli hemmablind...
Idag gick vi i en stor båge runt dungen och lade ut en dummy vid en annan, mindre dunge, sen fortsatte vi och lade ut ytterligare en dummy på åkern på andra sidan av dungen. Planen var att skicka Zingo från mitten av vår "vanliga" dunge så det blev markbyten på väg mot dummysarna och det gjorde han kanonbra! Efter de två första skicken blev det mer promenad runt dungen för att lägga ut dummysarna igen och sen skickade jag på längre avstånd. Sista skicket blev det lite funderingar från Zingos sida och jag fick ta tillbaka honom 2 ggr innan poletten trillade ner. Han jobbade jättebra och extra positivt att han tog "ut"-tecknet med en hand när han stannade och frågade på väg ut!

Goblin fick träning inspirerad av Tina och brorsan Keno. Jag introducerade kontaktsignal (ett blås i pipan) genom att blåsa och hålla upp handen framför honom, vilket gjorde att han sökte ögonkontakt och då fick han en liten godis. Det gjorde vi ca tre gånger inomhus och lika många utomhus och det var inga problem.
Apportera fick han göra 2x2ggr. Jag kastade iväg en dummy (för första gången utomhus) som han glatt hämtade och kom med till mig. Han är lite dålig på att hålla fast dummy tills jag ber om den men man ju inte kräva allt, han är ju bara 16 veckor ;).
Som avslutning kunde jag inte låta bli att testa "linjetag" mot godisburk (liten plastburk med en godisbit). Jag blev så frestad när Tina skrivit att hon testat på Keno... Goblin fick sitta vid sidan, pipan var i munnen och jag visade riktningen med handen och sa "ut", fick heja på lite men han skuttade iväg till godisen. Det gick lite snabbare för varje gång och jag upprepade 3 ggr. Så söt liten valp! Han är väldigt lättlärd och positiv till allt så det ska bli spännade att se vad som blir av honom!

Träning av alla det slag.

2011-02-21T08:09:00.001+01:00

Av matten, av Zinken och av lilleman.

Söndagen bjöd på strålande sol och låga temperaturer... Morgonpromenaden blev ovanligt kort då fyrbeningarna fick kramp i tassarna och tvåbeningen konstaterade att nya vantar inte vore så dumt, men en stund in på förmiddagen började solen värma och då passade vi på.

Det blev en kortare joggingtur och Zingo fick följa med. Ursprungsplanen var ett längre pass men astmamedicinen tog slut i fredags och då ville jag inte utmana ödet så här i kylan. Skönt var det! Kallt men solen värmde. Vi lufsade på i ett ganska lugnt tempo och sprang förbi samma gubbe två gånger med glada tillrop som följd. (det måste vara något speciellt som händer när folk ser att man joggar med hund...Alla blir väldigt pratglada...)

Hemma igen hade Zingo skaffat sig en snygg valrosslook och jag var lite vithårig ;)

Efter-jogg-mys

(Och även om det kanske inte är lämpligt att träna när man ätit värktabletter så funkade det! Rumpan/ryggen blev mycket bättre redan under lördagen och igår kunde jag springa utan smärta!)

I lördags fick Zingo en genomkörare av höger-, vänster- och uttecken, något han gjorde riktigt bra. "Ut" tragglar vi lite med just nu eftersom jag håller på att lära om handtecknet. Tidigare använde jag båda händerna när jag skickade "ut" men nu jobbar jag på att ändra till att skicka med bara en hand och det ställer fortfarande till det lite i huvudet på Zingo, men det kommer. För varje gång vi tränar kopplar han snabbare och snabbare.

Som avslutning gjorde jag ett lite längre linjetag tvärs igenom dungen. Zingo var med och såg när jag lade ut dummyn och sen gick vi i en stor bågen runt dungen för att kunna skicka utan spår fram till dummyn. Det gjorde han jättebra så liknande linjetag kan vi göra betydligt svårare.

Goblin har fått träna på "sitt-stanna" och "ligg", börjat nosa på avlämningsträning med boll och apporterat lite "fågel" (gosdjurs fasanen ;)). "Ligg" börjar bli bra, och snabbt, men än så länge krävs att jag visar med handen framför. Lämna boll i handen på "tack" har vi provat några gånger och det går bra.

Att apportera gillar han och kommer gärna upp i knäet med "skatten". Hålla tills jag säger "tack/loss" har han lite svårt med ibland. Han vill gärna lämna ifrån sig "skatten" i mitt knä...

Största delen av Goblins "träning" går ut på att bara vara och att hänga med på allt som händer här hemma. Han är så gott som rumsren, sover som en gris på nätterna och har alldelens för mycket energi på kvällen när vi andra vill slappa framför tv:n... Han är riktigt matglad och när matskålen är under förflyttning (från diskbänken till golvet) har han ofta alla fyra tassarna i luften :)

Att han blir större och äldre blir allt tydligare. Under helgen har två framtänder försvunnit och han vägde in på 10,5 kg i fredags. Liten börjar bli stor....

Två tänder mindre...

Drogad träning.

2011-02-18T12:53:00.002+01:00

Snabbdistans och styrka.

Idag passade det utmärkt att besöka gymmet men ryggen var fortsatt tjurig imorse så jag tog en Voltaren (receptfri) för att kunna träna. Vad sägs om det? Inte helt bra kanske men jag tror inte den blir sämre av rörelse så det fick gå för den här gången.

Tack vare den lilla rosa tabletten fick jag ihop ett rejält styrkepass för hela kroppen plus 6 km löpning på löpbandet, varav 3 km snabbdistans.
Jag började med löpningen och det var nog tur för att träna på fredagförmiddag efter klockan 10 verkar vara populärt och jag blir så stressad av att ha folk hovrandes omkring mig när jag tränar.... Nu var jag klar på bandet när invasionen började och fick bara trängas bland maskinerna.
Löpningen kändes bra. Ryggen var lite öm den första kilometern men sen släppte det. Efter två kilometer uppvärmning var det dags att öka tempot och springa lite snabbare. Just då kändes det som bandet gick väldigt fort och jag trodde inte att jag skulle orka ens en kilometer i det tempot (5 min/km) men det gick. Efter första kilometern blev det ett kort stopp för att torka svetten ur pannan och när jag sen hoppade på bandet kändes tempot plötsligt inte så högt... Märkligt men mottogs tacksamt och ytterligare två kilometer avverkades utan problem. En sista lugn kilometer som nedvarvning och sen var 6 km avverkade utan att ryggen knystat.
Sen var det dags för styrka och jag jobbade mig raskt igenom de olika maskinerna. Roligast idag var assisted chins och dips. Jag drog av ungefär hälften av min kroppsvikt men det var ändå skitjobbigt och nästan lite yrselframkallande de sista repsen. Nu måste jag ju bli jättestark! ;)
Ordentlig stretch fick avsluta gymbesöket och redan då kände jag av ryggen igen. Rörligheten i nedredelen av ryggen är minst sagt begränsad men trots det var det skönt att sträcka ut ordentligt (så ordentligt det var möjligt...).

Nu har jag pillat i mig ytterligare en rosa tablett för ryggen stelnade till snabbare än snabbast på vägen hem och jag måste fylla lite höpåsar till hästarna. Mockningen av ligghallen får dock vänta tills imorgon, det vore nog att fresta lite väl mycket på ryggen...

Nytränad och iklädd mössa - då får man visa leg på Systemet och alla åldersnojjor försvinner för en stund ;)

Jogg, yoga och hundträning.

2011-02-17T18:45:00.001+01:00

Med sällskap av en trilskande rygg.

Idag är ingen bra ryggdag. Det gör ont i ländryggen! Det onda kommer från alltför spända muskler i rumpan och baksida lår men jag lyckas inte stretcha ut dem på egen hand och just nu blir smärtan värre och värre för varje dag. Som tur är har jag tid hos massör-Marie på måndag morgon och då blir det till att sätta in stora artelleriet, dvs elstimulans av musklerna följt av den där maskinen "som jag aldrig riktigt förstått hur den fungerar" (infravärme/-ljus typ) och sen massage. Jag längtar...

Imorse tog jag med mig Zingo på en kort joggingtur för att bli ordentligt varm i musklerna och kunna stretcha bättre. 5km på isiga vägar, men med nya vassa broddar, blev det. Det kändes ok men ryggen gör mer eller mindre ont vid varje fotnedsättning, inte värre än att jag kan fortsätta men det stör känslan i löpningen. Skönt att lufta sig i alla fall och det verkade Zingo också tycka.

Vid lunch var det sen dags att träffa Nina och Christian för lite apporteringsträning. Zingo och jag apporterade ingenting, vi tränar passivitet och jobbar på att han inte ska ha för höga förväntningar, så jag tog med mig "skojiga väskan" (med dummies och kastare) och så gick vi med de andra och tittade på de markeringar som kastades och när de andra hundarna jobbade. Det gick över förväntan! Jag trodde han skulle vara mer "på" nu när vi inte tränat regelbundet på länge men han höll sig i skinnet och följde lugnt med mig. Lite pip/gnäll dök upp på slutet men ingen tendens till skall så jag var riktigt nöjd!

Nu på kvällskvisten avslutade jag dagen med 30 min yoga. Ytterligare ett försök att lätta på spänningarna i ryggen. Stel som en pinne var jag och inte blev det särsklit mycket bättre... Det får bli sista utvägen - en värktablett, och så håller jag tummarna för att det ska kännas lite bättre imorgon.

44 mil tur och retur.

2011-02-15T16:57:00.001+01:00

För en valpträff.

I söndags var det dags för första valpträffen med Goblin och hans syskon. Jag skulle egentligen jobba men Daniel ställde upp och täckte för mig så jag kunde sätta mig i bilen och köra till Åkersberga. (Tusen tack älskling!) Att åka så långt för två timmars hundträff kan ju tyckas märkligt men för mig var det värt den tid det tog och de bensinpengar det kostade.

Vi började med att fika och prata. Hundarna fick bara sitta med vid sidan, utan att hälsa på varandra och utan aktivitet. Nyttig träning för hundarna och en chans för oss valpköpare att bekanta oss med varandra. Jag kunde snabbt konstatera att Goblin var minst. Jämfört med syskonen, som såg ut som kramgoa nallebjörnar, var han som en liten räka. (Jag överdriver bara lite...) Ingen risk att han är för tjock heller utan tummen upp för fortsatt "gödning", men hur det ska ske vete sjutton. Redan idag äter han betydligt mer än vad tillverkaren rekommenderar.... Men så länge han är pigg och alert och går upp i vikt ska det nog inte vara något bekymmer och han verkar ju vara en hund som gillar mat, bortsett från den lilla svackan efter vaccinationen.

När hundarna började komma till ro och förstå att det inte skulle bli lek och bus började träningen. Tina kollade av att de kände igen sitt namn och att de kom på inkallning.
Namnet var det inget problem med, trots att Tina lockade på honom vände han på huvudet direkt när jag sa hans namn.
Inkallningen gick väl lite sådär. Goblin hade lite svårt att "komma ihåg" att komma hela vägen till mig när jag ropade och blåste i pipan. Jag var väl alltför tråkig och hade glömt det goda godiset och det var betydligt mer störning än vi tränat med tidigare. Sista inkallningen, mellan två led av valpar och förare, var tanken att de skulle bära en liten dummy under inkallningen och inte heller det gick något vidare. Han bar den, tappade den, busade med den och kom utan den när jag ropade... Och jag som alltid tyckt att han varit duktig på att komma med grejer till mig. Ja, ja det blir nog fason även på lillskiten, än blir jag inte orolig ;)

Karin Hedin var med och skötte fotograferandet. Tusen tack för fina bilder!

Sen har väl ingen missat vem som blev Årets flatcoated retriver 2010 och dessutom vann Winstons Allroundpris och placerade sig på flera andra vandringspris inom Flatklubben? Det var ju Goblins mamma Triss som tillsammans med Tina stod för den prestationen. Vi skickar en massa GRATTIS och känner oss väldigt stolta!

Nu kan väl ingen längre undra varför jag jag ville ha en Triss-valp....;))

Liten blir lite större.

2011-02-11T16:42:00.000+01:00

Benen blir allt längre och likaså svansen, huvudet växer och öronen blir större. Idag noterar vi 9,7 kg vid veckans invägning. Nästan 10 kg, hade han inte rastats innan vägningen så....

Idag har vi tränat sitt (det kan han), ligg (hurra, jag fick honom att lägga sig! Det har varit husses grej tidigare) och sitt-stanna kvar (mycket duktig). Det kanske blir hund av den här också ;)
Nu håller jag tummarna för att vi inte hejdas av snön imorgon så vi kommer iväg till Åkersberga och en valpträff. Det vore ju kul att se alla syskonen.

Så här ser det ut när vi bloggar ;)

Långpasset som kom av sig.

2011-02-11T07:49:00.001+01:00

Och svårigheter att springa långsamt.

Snö och kraftig blåst är ingen kul kombination, speciellt inte när vinden träffar en i ansiktet rakt framifrån och de sylvassa snöflingorna piskar mot kinderna, så 4 km in på gårdagens långpass krävdes en planändring.
Istället för att fortsätta den tänkta rundan, och kämpa vidare i motvind, blev det 90 grader höger och en annan, lite kortare väg hem där jag vinden mestadels träffade mig från sidan och bakifrån.
De planerade 15-16km blev endast 12km men det var nog ungefär vad min kropp tyckte var ok. Redan vid 8km började den att protestera med rejält ont/stelt i ländryggen men då hade jag ju 4 km hem så det var bara att springa på....
Och springa gjorde jag. En del i planeringen är att jag ska springa långpassen långsamt, ca 6min/km tempo, något som var stört omöjligt igår (och är oftast det) Snitttempot slutade på 5,38min/km och det var enbart på grund av att jag gick en bit mot slutet för att blidka ryggontet. Varför ska det vara så svårt att springa långsamt? Jag hade ju till och med motvind en bra bit igår....
Jag håller koll på Garmin för att åtminstone försöka hålla nere tempot och igår sprang benen som vanligt iväg i 5,15 tempo till att börja med. Ok, lugnt nu, andas och håll nere tempot - och några minuter senare visar klockan 5,10 tempo.... What the f**k! Hur svårt ska det vara? Uppenbarligen jättesvårt om man heter Emma. Så länge passen inte är längre än 15km är det egentligen inget problem att hålla det högre tempot, förutom att det sliter onödigt mycket på kroppen (eftersom jag alltid lyckas hålla samma tempo....) men ska jag upp i maratondistanser finns det ingen chans att jag orkar hålla ett så högt tempo och jag vill ju inte gå in i väggen på grund av att jag inte kan hejda min framfart. Mer träning på att springa långsamt med andra ord.

Väl hemma gjorde jag mitt bästa för att stretcha den trilskande ryggen, och jag smörjde till och med på liniment, men den var fortsatt stel och gjorde ont. Till sist hittade Daniel vad det var som trilskades. Med en välriktad tumme tryckte han på min lilla tjuriga Pirifomismuskel i rumpan och jäklar vad det gjorde ont! Det var länge sen den muskeln gjorde sig hörd men nu gjorde den det med besked. Rumpstretch är vad jag behöver med andra ord, och kanske att besök hos massör-Marie.

På äventyr i Kisaskogen.

2011-02-09T16:38:00.002+01:00

Träning hos Anna.

Idag var det äntligen dags att dra igång träningen igen. Det känns som en hel evighet sen vi tränade "på riktigt" och det var det nog också....
Vi började med att träna Goblin, dvs Anna och jag drack kaffe och åt äppelpaj tills han somnade på Annas köksgolv. Det tog en god stund innan han kunde komma till ro ordentligt och somna men då fick ju vi gott om tid att fika och prata ;). När Goblin sen sovit ca 10 min packade vi in oss i bilarna och åkte upp i skogen.

Linjetag var planen och vi hittade ett utmärkt område för det och lade ut 4 olika punkter. Terrängen visade sig vara knöligare än vi trodde från början med en delvis frusen bäck som skulle passeras samt djupa hjulspår, ris och rotvältor från tidigare avverkning. Avstånden gick att variera och var som längst ca 100m.
Zingo och jag har inte tränat långa linjetag på länge och jag upptäckte ju för bara några dagar sen att hö-, vä- och ut-tecknen inte sitter till hundra procent, så jag minskade avståndet men skickade över bäcken. Det gick väl sådär...

Zingo var taggad till tusen så stoppsignalen satt inte varje gång och han hade inte riktigt tid att vänta på hö/vä kommandot utan gick iväg redan när jag påbörjade handtecknet, men han kom rätt till slut! Det blev några omskick och jag fick promenera en del för att kunna styra honom på ett tydligt sätt så det här behöver vi träna mer på. Sista skicket blev riktigt hyfsat och eftersom vi kände oss kloka idag så bröt jag där. "Positiv minnesbild" som Anna ropade. Så självklart egentligen men så lätt att glömma och köra det där sista skicket "bara för att det går så bra..." Kul var det och det känns kanonbra att vara igång med träningen!

Över bäcken, vid sidan om rotvältan och en bra bit upp i backen låg dummiesarna.

Zingo tog ett dopp i sin iver att hitta dummiesar vilket ledde till frost i brösthåret.

Goblin fick sen hänga med oss och Musse när vi samlade in de dummies som blev kvar och fick på så sätt bekanta sig med storskogen. Han är en tapper liten kille som tuffade på genom ris, gegga och vatten. Avslutningsvis fick även farbror Molle komma ut och hälsa på valpen, till skillnad från Musse försökte han faktiskt busa lite med Goblin men så är de ju släkt....

På äventyr i storskogen.

Bäst att visa magen för farbror Molle....

Tack för idag Anna! Vi kommer tillbaka nästa vecka :)

Hög energiförbrukning.

2011-02-08T17:46:00.000+01:00

Och djup svacka.

Det har varit en intensiv dag idag, om man ser till kroppsarbetet.
Fast besluten att få till en bättre träningsvecka än den som gick avverkade jag ett intervallpass på förmiddagen. Vädret var inte det bästa med kraftig blåst, regn och lite snö så jag bestämde mig för att köra passet på löpbandet på gymmet. Zingo skulle ändå "levereras" till dagis så en tur in till stan kunde inte undvikas.
Löpbandet är ingen favorit men det gick faktiskt att avverka 40 minuter på det. Jag började med 2 km uppvärmning i 6 min/km tempo och sen följde 6 x 500m intervaller (4,20 + 4,20 + 4,20 + 4,30+ 4,36 + 4,30 min/km). Det var jobbigt! Löpbandet tar ju ingen hänsyn till om det börjar bli jobbigt utan rullar på i det bestämda tempot tills man trycker på knappen och minskar farten - och jag är tillräckligt tävlingsinriktad att dra mig för att ändra farten under pågående intervall.... Jag har med andra ord bara mig själv att skylla det jobbiga på. Bra för mig var det säkerligen men, som sagt, skitjobbigt! Svetten sprutade, jag var illröd i ansiktet och de 1 minut långa pauserna (lätt jogg) mellan intervallerna var efterlängtade men samtidigt var det kul, och skönt, att få ta ut sig ordentligt. Avslutade med ca 2km lugn jogg och sen orkade jag inget mer än stretch. Hann tänka tanken att det skulle vara praktiskt att köra igenom kroppen i maskinerna när jag ändå var på gymmet men avfärdade tanken lika snabbt.

Så här snygg, och darrig i armarna, blev jag ;)

Väl hemma blev det en promenad med Goblin och sen såg jag hur det såg ut i hagen.... 4 hästar som står på i stort sett samma ställe under tre månader skapar rejält mycket skit. Lika bra att göra en insats så hästarna fick byta till andra hagen, Goblin fick träna att sitta uppbunden (går alldelens utmärkt!) och jag tog skottkärra och spade och började jobba. Jag tror att det blev 15 kärror blöt hästskit... Tungt! Och inte kan man se så stor skillnad men nästan alla högar är borta och bara isen, som var gömd under, smälter så kan det nog bli riktigt hyfsat. Så kroppen fick en genomkörare trots allt, men med hjälp av spade och skit istället för gymmaskiner.

Svackan då? Jo den kom som en käftsmäll vid 16-tiden. Trots hyfsad frukost och lunch räckte inte energin längre, så nu dricker jag te och väntar på att middagskycklingen ska tina (och på att lite energi ska infinna sig för att laga till lite middag). Hur mycket måste man äta egentligen? Och när ska man ha tid till det?

GRATTIS ZINGO!

2011-02-07T08:06:00.001+01:00

Ibland blir det inte som man tänkt sig.... Det här inlägget skulle inte dykt upp förren idag, men jag misslyckades uppenbarligen med förtidspubliceringen.....

Så det är förstås IDAG (måndag) som världens bästa Zingo blir 5 år gammal och vi firar med dirigeringsträning och ett grisöra.

Det fick bli en riktigt snöig bild för det sägs att det ska snöa under veckan som kommer...

Träningen som kom av sig.

2011-02-06T16:08:00.000+01:00

Eller "När latmasken vann".

Förra veckans bra träningsvecka följdes av en riktigt dålig träningsvecka. Två ynka pass fick jag ihop, och ett pass ridning men det räknas inte eftersom det mest var skritt...Bara att ta nya tag med andra ord.
Idag blev det i alla fall 10 km skön löpning i solskenet. Av en ren slump lyckades jag välja rätt håll att springa åt och hade bara motvind de första 3 km och sen den allra sista. Resterande kilometer kunde jag njuta av en sol som värmde och ibland lite extra påskjut bakifrån av vinden. Mycket skönt var det och precis vad jag behövde!

Hundarna har haft några dagar då de inte velat äta. Zingo hade jag förståelse för (med tanke på antibiotika och halsont) men Goblin vet jag inte varför han krånglade. Igår ledsnade jag och köpte lite "blötfoder" som jag toppade Goblins mat med och vips så var aptiten tillbaka. Idag har han bara fått en matsked blött på torrfodret och den gick ner ändå, så vi är nog snart tillbaka till enbart torrt. (Zingo fick tillbaka aptiten av sig själv) Han är ju inte så krallig den lille så jag vill gärna att han får i sig sin mat. 8,9 kg har han i alla fall kommit upp i :).
Daniels föräldrar var på besök under helgen och vi passade på att tala om att nu är Goblin minsann rumren...Inte bra att nämna det... Under kvällen lyckades han kissa inne två gånger inom loppet av två timmar, och det är inga små pölar nu för tiden... Så i fortsättningen försöker vi att inte nämna ordet "rumsren" så slipper lilleman bevisa motsatsen ;)

Zingo och jag har tränat höger-, vänster- och uttecken i dagarna två. Jag upptäckte igår att han glömt bort skillnaden mellan dem (allt var lika med "ut") så nu nöter vi det ett tag. Planen är att under veckan som kommer jobba vidare med tecknen och öka avståndet, både till dummiesarna och mellan mig och Zingo, vartefter. Idag kom vi upp i 20m på skicken och det verkar som han mest behöver en lite uppfräschning av sina kunskaper, för han kan bara han koncentrerar sig.

Jag tar tillbaka allt!

2011-02-01T19:17:00.000+01:00

Hundstackaren är ju sjuk...

Jag tar tillbaka allt jag sagt/skrivit om Zingos matvägran och att hunden varit fjantig med maten - han har ju tonsillit! Min lilla Bruna kärlek har ju jätteont i halsen. Trots att jag haft full koll på tempen och trodde mig veta att han var frisk så planterade hans husse ett litet tvivel då han, mycket riktigt, påpekade att Zingo åt mycket snö och is liksom Zacke gjorde de gångerna han hade tonsillt och visst hade husse rätt. (Egentligen skulle jag väl skriva "alltid lyssna på husse" men han blir så stöddig då...)
Imorse försökte jag kika ner i halsen på Zingo, såg inget konstigt, men ringde för säkerhetsskull till Valla och fick en tid på förmiddagen. Veterinären såg direkt att han hade lite svullna tonsiller med prickar på (ett tecken på inflammation) och en svullen lymfkörtel. Antibiotika blev utskrivet och redan några timmar efter första dosen är Zingo sig själv igen - hungrig!
Nu blir det några lugna dagar så antibiotikan får tar udden av det värsta, sen är vi back in business :) Skönt att få veta vad felet är och att det inte är allvarligt...

Bröderna mys.